Finnish artists are special in a way which definitely isn’t the common. I like the Finnish extraordinary style. Kaija Saariaho makes music which inspires reflections about earth, living and origin, I think. For me this music goes very well with me when I am in my creative mood.
It has been a very interesting journey with all these talented women composers. Some of their music I have liked more and some less. This one was sure special and I liked it 🙂
THANKS Kristjaan!!!
When I was out walking with my Canon and bracelet Fitbit I suddenly got a lot of funny thoughts in my head. I often do actually – poems are popping upp and I am amused by them. Today they were of a mischievous kind. But not the first.
people in streets
young and old open their faces
when I smile
Mostly I am smiling when walking about – if not in a deep consideration. Then I can look angry I understand. Well today was a day for giggling and smiling.
I want
to get drunk with you
how funny
Thinking of a nice full bodied red wine but I don’t know what you want. Maybe whiskey? Well that’s OK. And I haven’t had a glass of wine since my sister left a week ago.
I also must confess I don’t usually get drunk. Last and only time was …. let me think …. wow … it was exactly 50 years ago! It was Lucia day and I was supposed to be Lucia. Ha ha I remember very clearly.
and then
I want to lay down by
your side
feeling the essence of your soul
open up a glimpse of mine
That sounds good dosen’t it. perhaps it’s coming more ….
Now some music … ”lay down by my side” … is popping up in my head … isn’t that Kris Kristofferson? One of my favorit songs.
I wrote this 2011-01-16 in another blog for a challenge about house. The challenge was to write about a house of pleasure … perhaps desire or yen would be better to use … I don’t know. But I know all three can be used and together about the house I choose. Bespoke.
Ett hus med mycket lust för mig är detta huset. Väldigt mycket lust! Jag älskade att vara på “Tången” som jag kallade det fast det egentligen heter GRÄVLINGTÅNGE. Så länge jag kan minnas var jag hos min faster och farbror så fort jag kunde. Från innan jag börjar skolan och sedan alla skollov.
Egentligen är detta huset skomakarbostället till en stor skogsgård men mangårdsbyggnaden finns inte kvar. Min farbror skötte skogen med mycket stor omsorg och jag har både kvistat och barkat stockar.
1750 – Hemmansägare och nämndeman Gumme Persson ägde gården. Han kallades också för Gumme Gräfling. Nu vet jag att Gumme Persson är farmors morfars mormors far. Jag släktforskar ju.
Här sitter jag Sickan (riesenschnauzer), min faster och farbror i “Lövsalen” och fikar. Jag tror jag är 9-10 år.
Här sitter jag på stenmuren i min egen “lekstuga” med riktiga pinaler. Sickan vaktar förstås. Denna bilden finns med i en bok om lekstugor. Det var nämligen så att den författaren hittade min bild på Internet och ville ha den med i sin bok om lekstugor. Jag kan berätta att min lekstuga är den enklaste av alla i boken men för mig den mysigaste.
Nu syns det inte riktigt på denna bilden men min faster var blomtokig och tog skott överallt och planterade nedanför huset.
Här spelar min farbror dragspel efter dagens skogsarbete. Jag håller en kattunge i famnen – kanske är det min Jeppe. Min storasyster var på besök denna dag och Sickan är också med. Jag har alltid älskat djur. Hemma i Växjö fick jag inte ha djur men på Tången fanns häst, kor kalvar, får, lamm, höns, katter och Sickan samt sköldpaddan Lukas.
Det finns inget ställe i världen som fyller mig med sådan lust och värme – kärlek – som Tången. Det är det självklara lusthuset för mig.
Min farbror Henning var pappas närmast äldre bror bland sju bröder. Henning och Annalisa fick inga egna barn men för mig var de lika kära som mina biologiska föräldrar. Jag är mycket präglad av min tid på Tången.
Min faster och farbror sålde sin skogsgård när de blev äldre. En av de angränsande lantgårdarna köpte upp den. Där bodde min bästa kompis från den tiden. Nu är det hennes yngre syster som äger gården – tillika mamma till en mycket känd och duktig sångerska – Charlotte Perelli. Jag vet att Charlotte berättade om Grävlingetånge när hon var sommarvärd i radio. (Winner of European Music Contest 1999).
Nu är själva huset dock avstyckat från skogsfastigheten och fick nya ägare från Malmö som hittade mina skriverier om Grävlingetånge på Internet och bjöd mig att besöka dem när jag var i trakten. Grävlingetånge finns i Linneryds socken numera Tingsryds kommun i Småland, Värend, Kronobergs län. Mina rötter kan jag följa bakåt till 1600-talet.
Denna bilden på skogen har jag tagit för några år sedan när vi körde igenom den.
Jag är glad för att jag fick tillfälle att skriva denna hyllning och kärleksförklaring.
Sometimes I get bored of myself. Perhaps not exactly bored but … Anyway I like changes. I get tired of … Then I change.
When I was working I think I was the only one looking forward, with open mind and heart when something was going to change. Everyone else sighed deeply and got in bad moods. Not me!
I have as long as I know liked changes.
I just updated ‘me’ a little. It’s good to be able to do that from while to while. Putting myself in place so to say. And that’s not easy!
Actually it is the essence of my problem. I am all over! Too much ‘all over’ I think more and more. That’s why I get tired of myself.
-Why must I be that engaged!? …. read in politics …
-Why must I react, write and debate as soon as I find a trigging subject, fact och phenomenon in an article, in TV or in social media!?
-Can you stop it Birgitta?
-Do you really want to Birgitta?
-I don’t know! But sometimes I would like to creep into a corner where no links exist.
Just now I consider to brake the link between this blog and my Photo Facebook Page.
One thing I have been very good at is to reduce my webpages. Surprisingly good! I am really proud of myself. Now I am active in only a few of them. And I haven’t finished that work yet.
dear me
you are so linked awide
in life
like a tornado you sweep subjects
and then find peace in poetry
So …. I am working hard … and I like it … I think …