stone

211/365 Möte i skogen

209. Möte i skogen

Ett möte mellan ett träd och en sten … i skogen …

B i r g i t t a

111/365 Tänder

317. Tänder

Photo © Birgitta Rudenius

Foto taget 5mars 2021 vid Vänga mosse utanför Fristad.

Denna ”stengubbe” är ganska fascinerande med sin lodräta infällning av rosaröd granit/gnejs. Är det ngn som är bra på bergarter som kan förklara tro??? Får läsa på i nyfunna Handbok för mineraljägare.
Första bilden är tagen med min iPhone för jag ville få en helhet och jag hade zoomobjektivet på kameran vid detta tillfället.
Andra bilden är tagen för jag fann stenen så intressant …. och hemma i datorn såg jag tänderna – yippie nu hade jag till temat ”tänder”.
Eller hur?

Photo © Birgitta Rudenius

Visst framträder tänderna tydligt här i sista bilden 🙂

Photo © Birgitta Rudenius

B i r g i t t a

57/365 Bokeh

29. Bokeh

Macro Photo © Birgitta Rudenius

Ja tala om BOKEH … här är det gott om.

B i r g i t t a

10/365 De som inte finns bland oss längre

42. De som inte finns ibland oss längre

Minne över patienter
från Vipeholms sjukhus
som här fått
sitt sista vilorum
1935-1965
var resan stormig
hur skön är hamnen

Norra kyrkogården i LUND

B i r g i t t a

Neuf

Skrivpuff: Gris.

TidsSträngade Stenar

Hon går längs stranden försjunken i sina tankar. Om här och nu. Då och där. Någonstans. Om hur stenar och molekyler förenar människor och liv i olika tider. Stenar som flyttats av väder och vind. Trampats på av olika fötter. I olika tider. Christa känner intensivt den förenande strängen med det som varit på ett sätt och det som nu är.

-Hur mycket är de syremolekylerna – jag just nu inandas – delade med andra som lever och har levat?
-Skulle man kunna sätta gps på syremolekyler?

Christa småler och njuter i sina halvtokiga funderingar där hon vandrar på tidssträngade stenar längs allt livs vatten.

Heltokiga är de ju inte. Det vet hon. Någon gång i framtiden har naturligtvis även syremolekyler gps. Det är hon alldeles övertygad om.

Skrivpuff: Naturligtvis.

Stones – I love Stones

imagine
ancient stones – beginning of past
how fascinating

Inspired by Gift by Lize Bard.

Silence is Safe

a squirrel sneaks away
up into and around the trunk

it’s getting darker
volume turned up
like million violins

pulling the covers upp
to soften sound for ears

after a sigh
acorn fell on forehead
that squirrel

another acorn fell
somebody is still working

in the sky
a star fell too
my wish

the silence is safe
a dream came true

I don’t know if I have succeeded in my first ‘Soliloquy No Renga’ (a Renga written by one poet) – this monologue with ‘hokku’ and ‘ageku’.
Is it a 8-stanza renga?

Above All

This is a kind of love declaration because I just love stones. I always pick stones – or they pick me actually. I have bags of stones in my home. They have a story. And in my previous life I lived in a kind of landscape like Tibet or Mongolia but with a sea view. The most precious to me is my Moon Stone and I’m sure it came from that far outside. To be picked by me.