42. De som inte finns ibland oss längre
Minne över patienter
från Vipeholms sjukhus
som här fått
sitt sista vilorum
1935-1965
var resan stormig
hur skön är hamnen
Norra kyrkogården i LUND
B i r g i t t a
Hon går längs stranden försjunken i sina tankar. Om här och nu. Då och där. Någonstans. Om hur stenar och molekyler förenar människor och liv i olika tider. Stenar som flyttats av väder och vind. Trampats på av olika fötter. I olika tider. Christa känner intensivt den förenande strängen med det som varit på ett sätt och det som nu är.
-Hur mycket är de syremolekylerna – jag just nu inandas – delade med andra som lever och har levat?
-Skulle man kunna sätta gps på syremolekyler?
Christa småler och njuter i sina halvtokiga funderingar där hon vandrar på tidssträngade stenar längs allt livs vatten.
Heltokiga är de ju inte. Det vet hon. Någon gång i framtiden har naturligtvis även syremolekyler gps. Det är hon alldeles övertygad om.
Skrivpuff: Naturligtvis.
oh this silence …
boulders filled
by cikadans squeaks ©Basho
a squirrel sneaks away
up into and around the trunkit’s getting darker
volume turned up
like million violinspulling the covers upp
to soften sound for earsafter a sigh
acorn fell on forehead
that squirrelanother acorn fell
somebody is still workingin the sky
a star fell too
my wishthe silence is safe
a dream came true
I don’t know if I have succeeded in my first ‘Soliloquy No Renga’ (a Renga written by one poet) – this monologue with ‘hokku’ and ‘ageku’.
Is it a 8-stanza renga?
This is a kind of love declaration because I just love stones. I always pick stones – or they pick me actually. I have bags of stones in my home. They have a story. And in my previous life I lived in a kind of landscape like Tibet or Mongolia but with a sea view. The most precious to me is my Moon Stone and I’m sure it came from that far outside. To be picked by me.
above all
in the heart of nature
a rugged rock
Carpe Diem: Universal Jane #9. Naked Rock.
too great to express
stones are all over – in and beyond
my mind´s deepest roots
Carpe Diem: Stones.
Skrivpuff: Styv.
ha ha ha
ja jag kan ju inte skriva
om det där styva
man kan känna av
ibland
det där styva
som liksom
tränger sig på
när man kramas
och pussas
och …
det där styva
som bara blir
envisare och
envisare …
till slut blir det
så påträngande
styvnackat
att …
Det där styva …… som jag inte skulle skriva om!
Carpe Diem #861 Sacred Stones (Ovoo).
my dear ovoo
my ancient precious moon stone
I am yours – with love
Carpe Diem #847
Kasuga Wakamiya Festival.
celebrating three
all time´s favorite number
time for a take off