tree

”Sometimes when we touch”

… kan man ju inte låta bli att tänka när man ser dessa två träd. En mörk front och en ljus lovande himmel.
Vad får jag för haiku som poppar upp i huvudet vid denna bild då?

Photo @ Birgitta Rudenius

naturrum,
långt borta och nära
i samverkan

Just ‘långt borta och nära’ ligger mig varmt om hjärtat. Ett av mina favoritord är ‘beyond’. Ett annat ‘annorlunda’.

en vandring
strax förbi alla träd
i frusen tid

Tror den ovan har alla tre: årstidsangivelse, motsatser och överraskning. Plus möjlig flertolkning.

två kala grenar
växer ihop under skyn
i bruten tid

Vad är en bruten tid – Mellan molntung och klar himmel? Något som var men inte är längre?
Två kala grenar – bokstavligt grenar utan blad? Två oskyldiga? Två som möts med öppna sinnen?

Man kan tänka hur mycket som helst och upptäcker säkert fler tolkningar. Med ett fritt och öppet sinne kryddat med fantasi och en nyfikenhet att testa gränserna. För haiku.

Jag älskar frihet och utveckling – även när det gäller HAIKU.


Himmel och träd

Jag gillar att fotografera träd. Ur olika vinklar. Himmel så länge sedan jag var ute på fotorunda. I somras. Vad har jag gjort hela tiden. Hela hösten. I höstrusket. Överlevt. Så är det bara.

Två bilder från dagens skörd gillar jag särskilt. Detta är den ena. Absolut SOOC – straight out of camera. Inget photoshoppande. Gillade ljuset och himlens dramatiska skepnad. Här kändes den hängande björken som en slöja mellan mig och himlaspelet. Det runda molnet känns som ett frågetecken och väntar på en haiku.

Photo @ Birgitta Rudenius

in falling veil
naked branches sob
the heavenly blues

Både den mörka och den ljusa blå färgen är himlen. Fronterna var tydliga. Man kan alltså läsa ‘blues’ även som flera blå (nyanser). Haikuns dubbeltydighet. Vad var överraskningen då?

naked branches
sob the heavenly blues
a falling veil

Nu kom årstidsangivelsen med i ‘kala grenar’. Överraskningen då?

falling branches
reveil heavenly blues
the naked sob

Haiku – en lek med ord, känsla och karaktär.

Vilken haiku gillar du bäst?


110/365 Ett svart hål

61. Ett svart hål

Photo @ Birgitta Rudenius Photo @ Birgitta Rudenius

Photo taget 5mars2021 på en promenad vid Ön, utanför Fristad, utanför Borås, långt bortom Lund.

Där det en gång började sin utveckling – blir till slut ett svart hål.
Är det likadant med universum? undrar jag stilla.
‘Allt’ tycks utvecklas från ett centrum – utåt, utåt, runt omkring … se på lavarna på stenar tex … expanderar och expanderar … tills … det börjar dö inifrån ….
Så är det nog med oss människor också.
När jag börjar sluta tänka mina svindlande tankar så har det svarta hålet börjat ta vid.
Kanske 😉
Årsringar i en tid bortom en annan tid.


365 foton 2021

B i r g i t t a