me

Tres Vitas – Etik för livet

Tres Vitas – en teori om att vara människa och leva ett liv.

Inspirerad av de klassiska grekiska filosoferna tänker jag omkring de tre funktionsnivåerna Förnuft – känslor – drifter.
Människans tre hjärnor, som jag ser det.

I olika situationer vi möter agerar de olika hjärnorna med skiftande företräde och tar mer eller mindre utrymme. På bekostnad av de andra. Förnuftet kan styra precis som känslorna eller någon drift.

Jag har nu valt att tänka omkring dessa tre i relation till en annan tre. Nämligen tre olika forum där det närmaste är familjen det mittersta är det fysiska samhället vi lever i och det yttre är det anonyma livet tex sociala medier.

De spekulerande tankarna kan härmed bli att det fysiska sociala samhället kräver mer av förnuftets närvaro. I det nära familjelivet ges utrymme för känslor medan det anonyma livet kan upplevas tillåta gränslösa utlevelser för känslor och drifter. Hur vi tänker omkring konsekvenser av våra handlingar skiftar.

De erfarenheter vi möter i våra liv och forum formar vår karaktär. Vi blir bättre eller sämre på att leva våra liv väl, bra, gott, rättroget, …. Vi tar mer eller mindre kontroll över våra liv.

Men hur ofta ställs frågan:
Hur vill jag egentligen leva mitt liv?
Är jag nöjd med mitt liv? Lever jag mitt liv till gagn för mig själv eller/och för andra? Formar jag mitt liv till belastning eller förtjänst?
Känner jag mig stolt över mitt sätt att leva mitt liv?

Formar mina upplevelser och erfarenheter mig till att bli hedonist, utilitarist eller kanske en plikttrogen människa.
Hur lär jag bäst om mig själv?

Vem är jag som människa …

  • i den nära kretsen
  • i det fysiska samhället
  • i den anonyma världen

Hur blir jag mitt bästa jag i denna värld?

Hur blir jag mitt bästa jag i denna värld?img_5942

Mina gamla klänningar som mamma sytt

Vad är viktiga värden?

Min mamma frågade sin far:
– Får jag åka till Borås och utbilda mig till sömmerska?
Det var på 30-talet – min mamma är född 1913 och morfar var självägande bonde i Småland.
– Ja, det får du, svarade morfar som insåg att min mamma ville annat och hade önskningar.
Mamma åkte till Borås som på den tiden var centret för textil och design. Kanske är det också det idag fast på ett annat sätt.

Idag går mitt barnbarn på en utbildning i textil och design i Malmö. Jag är säker på att mammas hjärta går varmt i himlen när hon följer mitt barnbarn.

Borås en dag på 30-talet kommer prinsessan Sibylla – vår kung Karl XVI Gustavs mamma – in på ateljen för att beställa klänningar till kungens systrar Margareth, Birgitta, Christina och Desiré.

Då säger föreståndarinnan:
– Då ska fröken Franzén få sy klänningarna för hon är så noggrann!

Fröken Franzén var min mamma. Franzén var hennes flicknamn – Margit Franzén.

Det var en överordnad talang tydligen att vara noggrann – då!

Mitt barnbarn tar sin utbildning på allvar. Hon är noggrann. Det dolda blixtlåset är i det närmaste perfekt gjort. Det tog sin tid att bli perfekt.

Läraren uttryckte kritik över tidsåtgången.
Det kunde naturligtvis utförts snabbare – på bekostnad av noggrannheten.

Vad är viktiga värden? – Tiden eller resultatet? – Idag?

Min mamma blev uppskattad och ”belönad” för noggrannhet – det önskar jag även att mitt barnbarn ska bli.

Ett väl utfört arbete med utmärkt resultat måste väl ändå vara överordnat tiden!?
Eller?

Vad är viktiga värden?

Jag har sparat flera av de klänningar min mamma sydde till mig när jag var liten. Även mitt barnbarn har burit dessa välsydda klänningar.

My dresses Mum made - Now used by granddaughters. Barnbarnet som nu designar och syr – iklädd en av mina klänningar som mamma sytt.

My dresses Mum made - Now used by grandchildren.

Min mamma sydde denna klänning till mig för många många många år sedan. Passar även barnbarnet. Lillasyster till studenten ovan.

Mina gamla klänningar som mamma sytt
Några av mina klänningar som dekoration i fönstret ut mot världen.

Jag, mamma och mina systrar.
Min mamma fyllde här 80 år – min storasyster, min lillasyster och jag.

Jag
Jag.

Så trivs jag.

SEKTEN på Dimön av Mariette Lindstein, sid 185.

Se livet som ett spel, ta det inte så allvarligt. Andra människor är bara spelpjäser.

En utmaning att testa, tänker jag. Samtidigt inser jag att det kräver en ganska låg dos av empati – kanske ingen förmåga alls att leva sig in i andra människor. Jag har säkert alldeles för hög inlevelseförmåga. Den tar ofta tag i mig. Särskilt när det gäller barn. Jag ser genast vem i ”rummet” som inte mår bra. Vem som känner sig vilsen och bortkommen även om de försöker dölja detta. Jag dras till dessa och till de som är annorlunda. Ibland känner jag mig vilsen och bortkommen.

Ja på sätt och vis är vi spelpjäser. Eller hur? Vissa bestämmer sin väg själva och andra blir förflyttade hit och dit. Några slås ut och andra slår ut. Andra åter tycks helt oberörda av det som sker runt omkring.
Närmast tänker jag på ett schackspel men varför inte monopol med strykjärn, sko och hatt? Jag stannar vid schackspelet. Det känns så klassiskt passande.
Jag är tornet i hörnan. Jag har uppsikt och betraktar.
Jag står stadigt på fast mark. Ingen kan rubba mig.
När det behövs agerar jag. Med kraft.
Så trivs jag.


Ps. Vinnare av årets deckardebut. Vilket år vet jag ej. Fick boken 2017.
Välskriven med behagligt flyt i texten. Gillar upplägget med parallell berättelse i kursiv stil. Intressant speglat hur man sakta dras in i sekten men det tar tid innan det blir spännande. Ännu efter halva boken inte särskilt spännande – dock intressant och njutbar läsning. Boken är med på mina promenader.

Sekten på Dimön av Mariette Lindstein. Vid Kedjebron i Budapest.

Skrivpuff: Tag en bok, slå upp en sida, välj en mening … inspireras.


 

Konstnärens Röst

Ännu en solig underbar dag. Runt 20 grader. Lagom vind. Lätta kläder. Jag tog som vanligt en sväng runt porträttmålarna. Pratade med en av männen. Han peppade mig i mitt eget ritande och berättade vilken hans favoritaffär för konstnärsmaterial var.

konstnärens röst
letade sig fram till det innersta
kreativa hjärtat

Jag vandrade vidare med mitt glada hjärta. Det ledde inte till några inköp på den kända gågatan denna dag. Förutom en ram till en bild som gått till tryck och skulle hämtas på vägen hem. En ram räknas inte som inköp bland swarovskinitade skor och annat häftigt.

Donau drog. Jag kunde så klart inte motstå. Vände västerut och passerade livsfarliga trafikstråk. Damp ner i en perfekt placerad solstol á la femtital. Undvek att bli bekymrad över om jag skulle kunna komma upp ifrån stolen.

skönt nedsjunken
till musiken av arbetande män
i Donaus brus

Bakom mig uppfördes precis en restaurang vid brofästet till Kedjebron. Den mest perfekta platsen och tidpunkten för poesi att poppa upp. Jag fångade två i flykten.

i trycket
finns strategin
nu inramad

Precis så! Bilden blev tryckt. En strategi formulerad. Slutligen inramad. En dag som ledde till något av livsvikt. För mig!

Pics and Poetry by Birgitta Rudenius.

Skrivpuff: Ledde inte till något.


 

BW - Fish pedicure

Jag bara undrar

Med tankar som flyger
och plötsligt griper tag
den sköna stunden vänder
ögon som tåras
nyss en mysig konversation
nu ett sorgligt konstaterande
tårar tränger på
hur kom det sig egentligen
när vände det
vill inga tårar få
för en så’n sak
men varför slutade jag
egentligen
att skämma bort mig?

Skrivpuff: Svar.

BW - Fish pedicure

Daily Prompt: Disrupt.

Just wondering.

With thoughts flying
and suddenly grabbed
the beautiful moment turns
eyes filled by tears
just a cozy conversation
now a sad statement
tears running
how did it actually come
when did it turn
do not want any tears
for such a thing
but why did I quit
actually
to spoil myself?