me
Burning Love
In my eyes
You can see my heart
Burning love
Painted by a soul
Every color
Has it’s own story
Painted by a soul
Så trivs jag.
SEKTEN på Dimön av Mariette Lindstein, sid 185.
”Se livet som ett spel, ta det inte så allvarligt. Andra människor är bara spelpjäser.”
En utmaning att testa, tänker jag. Samtidigt inser jag att det kräver en ganska låg dos av empati – kanske ingen förmåga alls att leva sig in i andra människor. Jag har säkert alldeles för hög inlevelseförmåga. Den tar ofta tag i mig. Särskilt när det gäller barn. Jag ser genast vem i ”rummet” som inte mår bra. Vem som känner sig vilsen och bortkommen även om de försöker dölja detta. Jag dras till dessa och till de som är annorlunda. Ibland känner jag mig vilsen och bortkommen.
Ja på sätt och vis är vi spelpjäser. Eller hur? Vissa bestämmer sin väg själva och andra blir förflyttade hit och dit. Några slås ut och andra slår ut. Andra åter tycks helt oberörda av det som sker runt omkring.
Närmast tänker jag på ett schackspel men varför inte monopol med strykjärn, sko och hatt? Jag stannar vid schackspelet. Det känns så klassiskt passande.
Jag är tornet i hörnan. Jag har uppsikt och betraktar.
Jag står stadigt på fast mark. Ingen kan rubba mig.
När det behövs agerar jag. Med kraft.
Så trivs jag.
Ps. Vinnare av årets deckardebut. Vilket år vet jag ej. Fick boken 2017.
Välskriven med behagligt flyt i texten. Gillar upplägget med parallell berättelse i kursiv stil. Intressant speglat hur man sakta dras in i sekten men det tar tid innan det blir spännande. Ännu efter halva boken inte särskilt spännande – dock intressant och njutbar läsning. Boken är med på mina promenader.
Skrivpuff: Tag en bok, slå upp en sida, välj en mening … inspireras.
Most Wild Eruptions
Poetry in Sync
Konstnärens Röst
Ännu en solig underbar dag. Runt 20 grader. Lagom vind. Lätta kläder. Jag tog som vanligt en sväng runt porträttmålarna. Pratade med en av männen. Han peppade mig i mitt eget ritande och berättade vilken hans favoritaffär för konstnärsmaterial var.
konstnärens röst
letade sig fram till det innersta
kreativa hjärtat
Jag vandrade vidare med mitt glada hjärta. Det ledde inte till några inköp på den kända gågatan denna dag. Förutom en ram till en bild som gått till tryck och skulle hämtas på vägen hem. En ram räknas inte som inköp bland swarovskinitade skor och annat häftigt.
Donau drog. Jag kunde så klart inte motstå. Vände västerut och passerade livsfarliga trafikstråk. Damp ner i en perfekt placerad solstol á la femtital. Undvek att bli bekymrad över om jag skulle kunna komma upp ifrån stolen.
skönt nedsjunken
till musiken av arbetande män
i Donaus brus
Bakom mig uppfördes precis en restaurang vid brofästet till Kedjebron. Den mest perfekta platsen och tidpunkten för poesi att poppa upp. Jag fångade två i flykten.
i trycket
finns strategin
nu inramad
Precis så! Bilden blev tryckt. En strategi formulerad. Slutligen inramad. En dag som ledde till något av livsvikt. För mig!
Skrivpuff: Ledde inte till något.
Jag bara undrar
Med tankar som flyger
och plötsligt griper tag
den sköna stunden vänder
ögon som tåras
nyss en mysig konversation
nu ett sorgligt konstaterande
tårar tränger på
hur kom det sig egentligen
när vände det
vill inga tårar få
för en så’n sak
men varför slutade jag
egentligen
att skämma bort mig?
Skrivpuff: Svar.
Daily Prompt: Disrupt.
Just wondering.
With thoughts flying
and suddenly grabbed
the beautiful moment turns
eyes filled by tears
just a cozy conversation
now a sad statement
tears running
how did it actually come
when did it turn
do not want any tears
for such a thing
but why did I quit
actually
to spoil myself?
Inner Soul Encrusted
Osynlig Villfarelse
When I have the Flow
some days
I feel like a leaf
with wavy edgesome days
my fantasies and dreams undulate
all of methese days
when I have the flow
I am alive
Daily prompt: Undulate.
I love Budapest
Drifting Butterfly
Bubbles in my Life
Jag får bilder i huvudet. Det är jättekul! Ibland försöker jag återge bilderna. Det är också jättekul! Då försvinner tiden. Jag har ”flow” … så det visslar om det … and I love it!
Igår lyssnade jag på SVT-forum och MEG17 – och jag fick en massa tankar … som vanligt …
tänk så svårt journalister har till självrannsakan och självkritik – speciellt de på Public Service – SVT/SR
(Jag fokuserar kritiken på vårt Public Service eftersom det ska fungera i medborgarens tjänst vilket jag anser att det inte gör … ofta faktiskt vänsteraktivistiskt.)
- så snävt folk lever i sina bubblor!
- Filterbubblor …!?
- det finns en begränsad tid – hur balanseras den tiden?
- till vad ges det tid – till vad ges det inte tid?
- vilka nyheter ges tid – vilka nyheter ges inte tid?
- vilket perspektiv ges utrymme – vilket perspektiv ges inte utrymme?
- tänk så mycket som missas – när det snävas in! TÄNK!
- …
Hur ser det ut för mig … i mitt liv … bilden hade tagit form … och utrymme … i mitt liv …
Jag älskar all form av (konstruktiv) kreativitet ❤
Bilden skapas och möjligheter till nyanser i den är oändliga … gör jag oändliga … man väljer själv om man vill begränsa eller vidga … jag vill alltid se bortom …
Mina viktigaste bubblor som jag ger tid just nu … det ser annorlunda ut i olika perioder i livet. Just nu har jag ingen bubbla för varken hundar, katter eller hästar. Men de dyker upp ibland i dagströmmens bubbla.
Jag har en ljuvlig bubbla som omger mig. Bubblan där kärleken lever. En bubbla där jag känner mig älskad och själv älskar. En livsviktig bubbla. En sådan bubbla berikar. En försäkring som hindrar själen att tyna.
Jag lever i en politik-bubbla. Ja, jag har ett stort samhällsintresse och studerar företeelser i vår vardag. Under några år tog jag även steget och engagerade mig – ville påverka villkoren för barn och ungdomar eftersom barnperspektiv saknades i besluten. Vilket jag och ”mina” ungdomar starkt märkte av. Jag skriver och kommenterar följer nyheter och människor. Det är en viktig bubbla.
Jag lever i en bubbla med min familj. Mina barn och barnbarn får och ges tid. Den bubblan är viktig!
Jag lever i en bubbla för upplevelser av olika konstarter och andra människors kreativitet. Det är en viktig bubbla!
Jag lever i en bubbla – dagströmmen – mellan det minsta lilla och det största stora. Långa promenader. Ofta då i sällskap med min Canon 6D och utvalt objektiv. Här studerar jag människors beteende och handlingar och får tankar som kan snudda filosofins. Jag omväxlande stannar upp och hänger med.
Säkert några ytterligare bubblor som kanske just nu inte får särskilt mycket utrymme.
Utrymme får dock alltid min bubbla för bortom … mitt alltid öppna fönster … där nyfiken trivs så bra … utsikten … insikten … där de dansande strängarna finns …
Min bortom bubbla är jätteviktig och så spännande! Den vårdas ömt och servas regelbundet. Den gör inskränkthet med snäva perspektiv omöjlig.
-Det syns att jag har kontroll på mina bubblor, eller hur!
-Så skönt!
… och blomman då? Vad vill den säga?
Ps. Just nu …
Nu har jag Dig
– Hur kunde du veta?
Ja, hur kunde du veta att det skulle bli just idag. När jag nu är på samma plats som jag var då – du vet – för länge sedan. Då när jag testade dig och inte kunde bestämma mig. Lämnade dig bakom mig med tankar som ständigt förföljde mig. Tankar fyllda av ånger. Varför? Varför? Varför lämnade jag dig? Jag bara åkte …
i mörkt blått
med ljusa sömmar av nostalgi så ömt
du formar snävt
… bort långt ifrån dig. Men kunde inte glömma dig. Du stannade kvar. Väntade på mig. Så lycklig jag är. Nu har jag ju dig.
Ps. Hur kärlek till en snäv jeanskjol kan ta sig uttryck. Just idag – nyss – blev den min.
Skrivpuff: Snäv.
