Dag: 2016-12-04

Like Running Lace

like running lace
surrounding billowing satin dresses
flowers dance

Carpe Riem: #1086 Waltz of the flowers. Tchaikovsky.

Tchaikovsky is my favorite! Has been since I first came in contact with classical music. My number one is of course his nr 1 – The Piano concert. This kind of music I find soothing when life is hard. It has helped me many many times.

I also have come to love contemporary dance and ballet – prefer classical schooling in the contemporary. In Budapest there are so many events and places for culture and performing arts. That’s why I spend so much time in Budapest. Almost as much as in Sweden. This year I have been very busy here 😉

Om någon trodde annat

… alltså Mitt lilla liv … mindre än litet …relaterat till vad … jag tänker alltid omkring det minsta lilla till det största stora … om nu någon trodde annat …

Som tur är … är tankar inte låsta till ett begränsat ‘rum’ … mina är i alla fall inte … mina far omkring och stannar då och då upp … mellan det minsta lilla och största stora … båda lika fängslande och förundringsbara …. obs! … utan att blanda in någon religion som förvränger föreställningar …

holes n’ space
for viewers to examine
flash of starlight

Min rymdsten … stenar har en särskild plats i mitt hjärta …

MoonstoneMacro Photo

Mitt lilla liv

… tänkte jag när jag vaknade idag. Det låter som namnet på en blogg, tyckte jag. I början av bloggandet i världen skrev jag blog men nu har det ju försvenskats och känns lite avigt med blogg-stavningen. Jo, jag vet! Jag har tillräckligt många bloggar! Jag ska inte starta ytterligare en! Lovar! Dessutom gillar jag inte annonser som dyker upp på wordpress om man inte betalar för sig. Det behöver man inte på blogspot. Men problemet är att jag gillar wordpress bättre!

Det pockar på – på ett lustigt sätt – inuti. Något vill att jag ska börja rita och måla. Något inuti. Vad kan det vara? En slags ”drivkraft” men var kommer den ifrån? Varför har den hamnat i mig? Inte för jag har något emot det. Inte alls! Tvärtom! Jag är jätteglad för detta ”något”. Borde ju känna mig utvald. Och det gör jag så gärna! Inte ofta annars man kan känna sig utvald. Minsann. Mitt lilla liv är litet. Men tillräckligt stort för mig. Tror jag. Men det finns potential för att växa.

Mitt lilla liv har vidöppna fönster mot världen. Dörren är förstås inte vidöppen. Skönt nog! Jag står ofta i vidöppna fönster för att beskåda och betrakta världen. Läs nu för allt i världen inte bokstavligt! Ofta kliver jag över fönsterramen och sticker iväg på äventyr. Vill inte missa något intressant. Absolut inte!

Ute bland de konstiga människorna. Där ute blir det fokus på företeelser och beteenden. Samt detaljer som kan fastna på bild.

Inga ‘kanske’ gäller här!

Man kan ställa upp den gamla antika vasen överst på hyllan. Där står den mer skyddat
– kanske!

Man kan ställa upp i en tävling med chans att vinna något fint. Eller göra bort sig
– kanske!

Man kan ställa upp för någon som behöver. En människa som befinner sig i en utsatt situation. Ett barn som är mobbat. En äldre som blir rånad. En människa som behöver hjälp i en situation som kräver omgivningens civilkurage.
– Inga ‘kanske’ gäller här!

Skrivpuff: Ställa upp.

Lyrics.