Skrivpuff: Kläder.
Forts. på Moa 1+2.
Det har gått ett år sedan Désir de la Crème Enivrante började säljas. Annonskampanjen, som Moa skapat, gav produkten en ordentlig skjuts. Lyckligtvis kunde krämen produceras i den takt den efterfrågades. Fabriken låg i en lite ensligt belägen stad men transporten var ändå inget problem. De hade avtal med flera åkerier.
Det var precis i rättan tid för staden att få en fabrik. Bruket var nedlagt och folket hade det svårt för att inte tala om kommunens krissituation. Nu var minst en i varje familj anställd i krämfabriken. Ungdomar som tidigare flyttat återvände. Andra hade följt i deras spår. Alla jobbade i eller hade koppling till fabriken.
Kommunen brottades med andra problem nu. Behovet av dagisplatser var akut. Folkmängden hade ökat och mångdubblat invånartalet i kommunen. Alla som arbetade med krämen hade fått tillökning i sina familjer.
Kommunalrådet hade låtit sy upp en kostym i krämens färg och med dess logga på bröstfickan. Den bar han vid alla representationstillfällen.
Moa hade behövt anställa en barnflicka för att kunna ta fram annonskampanj för Vêtement Enivrante. Logotypen för klädserien var en liten utsökt droppe sensuellt placerad på varje klädesplagg. Droppen innehöll en speciell variant av krämen och materialet på droppen tillät små regelbundna doftdoser att sprida sig.
Moa och krämtillverkaren, numera även designer, insåg att de var ett alldeles särskilt dynamiskt team. Deras plan är att förändra hela landet och sedan världen. Visebo är därför inrett till testverkstad och varje månad träffas de där. För att förlora sig i varandra och utnyttja krämens alla fördelar.
Moa tog inga nya uppdrag längre. Hon var nöjd med berusningen – Enivrante. Den var gränslös tycktes det.
Succés Enivrante.