postaday

Himmel och träd

Jag gillar att fotografera träd. Ur olika vinklar. Himmel så länge sedan jag var ute på fotorunda. I somras. Vad har jag gjort hela tiden. Hela hösten. I höstrusket. Överlevt. Så är det bara.

Två bilder från dagens skörd gillar jag särskilt. Detta är den ena. Absolut SOOC – straight out of camera. Inget photoshoppande. Gillade ljuset och himlens dramatiska skepnad. Här kändes den hängande björken som en slöja mellan mig och himlaspelet. Det runda molnet känns som ett frågetecken och väntar på en haiku.

Photo @ Birgitta Rudenius

in falling veil
naked branches sob
the heavenly blues

Både den mörka och den ljusa blå färgen är himlen. Fronterna var tydliga. Man kan alltså läsa ‘blues’ även som flera blå (nyanser). Haikuns dubbeltydighet. Vad var överraskningen då?

naked branches
sob the heavenly blues
a falling veil

Nu kom årstidsangivelsen med i ‘kala grenar’. Överraskningen då?

falling branches
reveil heavenly blues
the naked sob

Haiku – en lek med ord, känsla och karaktär.

Vilken haiku gillar du bäst?

Tanken smeker

Vilken är bäst?

tanken smeker
hjärtats saknad
i ett slag
***
i ett slag
smeker tanken
hjärtats sorg

Svårare att skriva svenska haikus. Jag gillar inte den ’torftiga’ stilen många lägger sig till med för att de tror de följer ’reglerna’. Jag tror inte man kan översätta en kultur, här den japanska poesin, utan att ta hänsyn till fler vinklar än bara ord. Jag har min stil. Känsla+motsatser+tolkningsmöjligheter är främst samt gärna årstidskoppling men ej nödvändig.

Men jag tycker det är inspirerande med många olika stilar!

Vilken jag själv gillar bäst? Den första 💙

Ny:

i varje slag
sjunger hjärtat
en sista vers