FOTO

That’s me

that’s me
I’m shooting
looking for the light
in the dark night
just now
here
in this moment
the real me
living that moment
close to light
my dark shadow
a step away
from you
a solid tree

***

En favoritbild

Idag fick jag ett foto som jag säkert kommer att använda mycket framöver.
En favorit.
Märkligt, tycker säkert andra.
Inte jag!
En klar favorit!

***

KONST är att ha roligt!

Nu ska jag berätta om ett upplevande igår. Ett underhållande upplevande. När jag var på Skissernas Museum ville ett konstverk att jag skulle fotografera det och vända det om. Det var mycket påstridigt. Bilden föreställde rinnande vatten i olika nivåer. Det var en fin naturbild på den vita väggen. Men inget konstverk jag skulle välja att ha på min vägg.

Jag fotograferade i svartvitt. Fick ingen order om att det skulle vara i färg och jag är i svartvitt fotomood just nu och testar inställningar för fullt.

Väl hemma laddar jag över bilderna och vänder denna upp och ner. Då ser jag ansiktena. Tre stycken. Två skrikande och i upprördhet och ett lugnt omhuldat. Alla tre håller ihop med varandra i stundens känslouttryck.

Bild 1-3 visar det jag skrivit ovan och ger ett förtydligande, hoppas jag.

Alltså allt bildarbete är så underhållande.

return
that piece of art
upside down
***

Hi there
I’m a piece of art
please shoot me!

***

Akta konsten

Jag blir så trött på dessa aktivister! Så jädrans destruktiva de är! Bara förstör för andra för att de själva drabbats av knäppa fundamentalistiska idéer. De klistrar fast sig på vägar, de kastar färg på konstverk i muséer, vissa bränner bilar … ett par hade klistrat fast sig på ett räcke i en teater eller konsthall. Räcket var flyttbart så paret flyttades undan längst in i lokalerna … HA HA lika gott. Där fick de stå! För sig själva. Hoppas länge så de fick tid att begrunda.

***

Pareidoli

Ett spännande begrepp detta med PAREIDOLI. Först mötte jag det i utmaningen 365foto och mitt bidrag blev denna gubbe. Idag när jag gick genom Norra Kyrkogården med alla sina vackra träd hittade jag dessa figurer:
En gubbe med ögon, näsa, mun och en figur med onaturliga läppar – ”Kalle Anka läppar”.

Jag har alltid haft lätt för att se figurer i naturen. När jag var liten tyckte jag det var så spännande att vandra i skogen med min sagoberättande farbror. Skogen blev en sagovärld med troll och annat. Nu som vuxen ser jag fortfarande figurer i moln, träd och annat i naturen. Men numera poppar ofta en HAIKU upp samtidigt. Jag får spela in på ”röstmemo” för att inte glömma.
Hur spännande som helst!

***

My Window Shot

Dressed up
with smiling dolls
my window shot.

***

My wish

Månen – kommer ej

Inspirerad av Magritte. Månen i en av sina faser. Jag fångas av motiv, tid, känsla, ….

Haikuer bara poppar upp i mitt huvud. Det är toppenkul. Ibland är de heltokiga. Det är helt ok.

vid randen
en sten på fyra ben
går bort

… den ena efter den andra …

i skymningen
serveras svårsmält
utan gäst

Ja jag skulle kunna hålla på. Bilden är helt fantastisk. Som synes är den från en Fbgrupp jag är. med i. Den dök upp igår.

”Sometimes when we touch”

… kan man ju inte låta bli att tänka när man ser dessa två träd. En mörk front och en ljus lovande himmel.
Vad får jag för haiku som poppar upp i huvudet vid denna bild då?

naturrum,
långt borta och nära
i samverkan

Just ‘långt borta och nära’ ligger mig varmt om hjärtat. Ett av mina favoritord är ‘beyond’. Ett annat ‘annorlunda’.

en vandring
strax förbi alla träd
i frusen tid

Tror den ovan har alla tre: årstidsangivelse, motsatser och överraskning. Plus möjlig flertolkning.

två kala grenar
växer ihop under skyn
i bruten tid

Vad är en bruten tid – Mellan molntung och klar himmel? Något som var men inte är längre?
Två kala grenar – bokstavligt grenar utan blad? Två oskyldiga? Två som möts med öppna sinnen?

Man kan tänka hur mycket som helst och upptäcker säkert fler tolkningar. Med ett fritt och öppet sinne kryddat med fantasi och en nyfikenhet att testa gränserna. För haiku.

Jag älskar frihet och utveckling – även när det gäller HAIKU.

Himmel och träd

Jag gillar att fotografera träd. Ur olika vinklar. Himmel så länge sedan jag var ute på fotorunda. I somras. Vad har jag gjort hela tiden. Hela hösten. I höstrusket. Överlevt. Så är det bara.

Två bilder från dagens skörd gillar jag särskilt. Detta är den ena. Absolut SOOC – straight out of camera. Inget photoshoppande. Gillade ljuset och himlens dramatiska skepnad. Här kändes den hängande björken som en slöja mellan mig och himlaspelet. Det runda molnet känns som ett frågetecken och väntar på en haiku.

in falling veil
naked branches sob
the heavenly blues

Både den mörka och den ljusa blå färgen är himlen. Fronterna var tydliga. Man kan alltså läsa ‘blues’ även som flera blå (nyanser). Haikuns dubbeltydighet. Vad var överraskningen då?