FOTO

My wish

Månen – kommer ej

Inspirerad av Magritte. Månen i en av sina faser. Jag fångas av motiv, tid, känsla, ….

Haikuer bara poppar upp i mitt huvud. Det är toppenkul. Ibland är de heltokiga. Det är helt ok.

vid randen
en sten på fyra ben
går bort

… den ena efter den andra …

i skymningen
serveras svårsmält
utan gäst

Ja jag skulle kunna hålla på. Bilden är helt fantastisk. Som synes är den från en Fbgrupp jag är. med i. Den dök upp igår.

”Sometimes when we touch”

… kan man ju inte låta bli att tänka när man ser dessa två träd. En mörk front och en ljus lovande himmel.
Vad får jag för haiku som poppar upp i huvudet vid denna bild då?

naturrum,
långt borta och nära
i samverkan

Just ‘långt borta och nära’ ligger mig varmt om hjärtat. Ett av mina favoritord är ‘beyond’. Ett annat ‘annorlunda’.

en vandring
strax förbi alla träd
i frusen tid

Tror den ovan har alla tre: årstidsangivelse, motsatser och överraskning. Plus möjlig flertolkning.

två kala grenar
växer ihop under skyn
i bruten tid

Vad är en bruten tid – Mellan molntung och klar himmel? Något som var men inte är längre?
Två kala grenar – bokstavligt grenar utan blad? Två oskyldiga? Två som möts med öppna sinnen?

Man kan tänka hur mycket som helst och upptäcker säkert fler tolkningar. Med ett fritt och öppet sinne kryddat med fantasi och en nyfikenhet att testa gränserna. För haiku.

Jag älskar frihet och utveckling – även när det gäller HAIKU.

Himmel och träd

Jag gillar att fotografera träd. Ur olika vinklar. Himmel så länge sedan jag var ute på fotorunda. I somras. Vad har jag gjort hela tiden. Hela hösten. I höstrusket. Överlevt. Så är det bara.

Två bilder från dagens skörd gillar jag särskilt. Detta är den ena. Absolut SOOC – straight out of camera. Inget photoshoppande. Gillade ljuset och himlens dramatiska skepnad. Här kändes den hängande björken som en slöja mellan mig och himlaspelet. Det runda molnet känns som ett frågetecken och väntar på en haiku.

in falling veil
naked branches sob
the heavenly blues

Både den mörka och den ljusa blå färgen är himlen. Fronterna var tydliga. Man kan alltså läsa ‘blues’ även som flera blå (nyanser). Haikuns dubbeltydighet. Vad var överraskningen då?