“Så sade jag till Cressida: Vad är det för religion då, den som du tror på?”
ur Karthago av Joyce Carol Oates.

Vilken bok!

Jag började läsa i somras och den var hur seg som helst där ‘mordet’ på Cressida beskrevs utförligt och detaljerat utifrån varje person i hennes krets perspektiv. Ja även om det var intressant skrivet i sig … och bara detta ur så många perspektiv … så lade jag boken att vila. Kämpar ju fortfarande med läsningen efter allvarliga krocken med den där väggen. Men jag vill – vill – vill … komma igång med läsning av böcker och få återuppleva glädjen i läsningen.

Jag plockade upp boken igen … för några veckor sedan … när jag var hemma i Lund … och nu hemma här … i Budapest … är den ständigt med på promenaderna. Och jag längtar efter mina lässtunder. Tänk bara … att få uppleva att vara där igen … jag njuter så! Jag är så glad för detta.

Jag sitter oftast i solen … vid kanten av Donau … med min bok i knät … och människor passerandes. Jag njuter dessa stunder och känner lycka.

Boken då … alltså hon är ju bara så fenomenal Joyce CO! Jag vill inte att boken ska ta slut. Himmel vilket intressant upplägg! Sådant fascineras jag av. Mycket! Jag älskar den unika annorlunda personligheten Cressida. I bakhuvudet tänker jag olika sätt att knyta ihop allt … medan jag läser. Förundras över hennes metaforer och inte minst händelsernas zick-zackande på tidslinjen. Jag är så att säga fångad!

ord och mening
varje – en gnistrande pärla
i lyckoruset

Totalt fångad av … denna …. skrivarkonst …

Skrivpuff.