Lilla Klara satt i sitt kök. Hon höll till mest i köket numera. Ville inte bemöda sig med att värma rummet och elda i kakelugnen. Eller orkade hon inte. Hon funderade inte så mycket på det. Inte nu längre.
-Det blir som det blir, tänker hon i var och varannan tanke.
Lilla Klara sitter för det mesta ensam i sitt kök. Barnen hör sällan – ja nästan aldrig – av sig numera. Och barnbarnen har sitt. Ganska länge försökte Klara hålla kontakterna levande. Både före hon blev ensam och länge efter.
Hon kom till och med ihåg namnsdagar och skickade ofta kort och brev. Själv fick hon inga. Inga samtal heller.
Det snöar ute ser hon och tänker:
-Det blir som det blir.
Det behöver ändå inte skottas till brevlådan.

Skrivpuff: Klara satt i sitt kök.