Månad: februari 2017

In Mist and Water Drops

The five haiku masters in Japan …. Bashō, Issa (Cup-of-tea), Buson, Chiyo-Ni and Shiki – ”the Big Five.”

It really gripped my – todays post at Carpe Diem. I almost felt I sailed up a poetry level. Felt very nice …

ah master
I read your poetry – in the water
you still are

… to be there. But however I am realistic too. I’m not there yet. But I promise – cross my heart … I’m on my way. Cause I so badly want to … I always want to be a better me. Not the best because I have passed that several times. I just want to get better and better …

eternally saved
haiku – in the mountain pediment
painted by Issa

Today I have been so inspired by poetry written by Hamish, Kristjaan and other masters. I think the way of … ”hear your voice in the water stream” …. ”birds chirping in the sound of stones” …. and I bring with me … ”the artist not to be seen in the poetry”. That last one will be difficult … I’m sure. I am also – every day – inspired by haiku by Lize Bard – and responding to them.

Hopefully – some day – I will become a better me … but as I use to say nowadays – I have time.

always take
time for haiku – writings
in mist and water drops

Writing HAIKU in Water Drops - frozen or misty.

Carpe Diem #1158 Kashiwabara,
birth-place of Kobayashi Issa.

En Slurk av Dans

Igår kväll var jag på en intressant föreställning. Det var ett nederländskt danskompani tydligen välkänt i världen. Netherlands Dance Theatre 2. De framförde tre olika akter. Den första Sad Case upplevde jag som unik i contemporary och jag tänkte tankar som detta är Contemporary – Cartoon style. Så kreativt! Så skickliga dansare. Jag njöt varje sekund. Imponeras alltid av dansares kroppskontroll. Sedan upplever jag alltid dansare som utför sina rörelser och det kan de göra hur bra som helst … men om de inte gör det på ett sätt där de blir ”ett med musiken” … De dansare som nått dit blir mina favoriter. I Sad Case stack framförallt den blonde dansaren ut. Helt sanslöst duktig! Jag vet att jag är en upplevande människa där den speciella känslan blir viktig. Och som jag hoppas på att få uppleva. När jag diskuterade med en av mina favoritkoreografer här – visade det sig att han har samma favoriter som jag. Det kändes som en glad bekräftelse. Trots att jag inte alls är ”skolad” inom området kan jag lita på min känsla – ja så kändes det.

Den sista akten Cacti (Kaktus) var också intressant. Där användes 16 boxar i olika höjder och stora nog för varje dansare att utföra rörelser även liggandes. De fyllde alltså scenen. Boxarna alltså. Dansarna fyllde scenen på ett annat sätt liksom kaktusarna.
Plötsligt fann jag mig själv fångad av boxarna. Konstaterade de olika höjderna. Tänkte då att de är nog skapade för att få plats i varandra. Förenklar transporten. Fyra av varje. Njöt av föreställningen under tiden. Boxarna arrangerades om i intressanta kompositioner. Liksom dansarna.

Nu tänker jag att … liksom en slurk ur ett glas fyllt med härlig somrig juice … blev mina ‘lådtankar’ som en slurk ur en fantastisk dans föreställning.

Sad Case - Netherlands Dans Theater 2.

Skrivpuff: Slurk.

With Love – QUEEN in Life

I saw you. In cyber. I wanted you! So very much. Said it was perfect and that you looked so smart. You answered. You looked upon me with younger eyes. Didn’t see me as ‘ an old woman’.  In a way you are right. My soul is young and so is my heart. But! My years are my treasure chest. I want every single to be counted up to date. I like my age. Actually I love my age. It’s just so perfect for me!
So is you!

black and white
in it’s most gorgeous perfect way
queen of life

I cannot wait …. I know you will arrive in a few days …

Never underestimate an old WOMAN born in June - listening to QUEEN

You suggested but I wanted …

Never underestimate an old WOMAN born in June - listening to QUEEN

To Queen store.

Carpe Diem Namasté,
The Spiritual Way #3 spiritual love based on Zen Buddhism.

Att Snedda en Dag

kors och tvärs
rakt över och tillbaka – bra
ups – inte snedda

Ibland tar man genvägar. Mer eller mindre lyckade. Att snedda är ofta en genväg, tror jag. Raderna ovan är mindre lyckade.Säkert lite sneddade.
Funderingarna går kors och tvärs och inget verkar vara en tråd att ta tag i. Idag. Ungefär samma sak som att sakna inspiration. Fast inte sakna tankar.
Jag skulle kunna skylla på att jag ramlade i trappan igår. Uppklädd, högklackad och med soppåsar som skulle slängas på vägen ut. Som tur var ramlade jag inte framåt. Då hade jag nog slagit ihjäl mig. Jag snubblade och fann mig sittande och med ett huvud som hade åkt rakt in i kaklet. Ja trappans väggar är klädda i grönt kakel. Den spräckta glasskålen i påsen gick i tusen bitar men samlade sig snällt på ett trappsteg. Petflaskan flög iväg. Jag kommer ihåg att jag högt suckande och chockad kände efter och kollade kroppens tillstånd. Precis innan hade flera tankar blixtrat förbi. Och den känslan när skallen mötte kaklet! Fy sjutton!
Reste mig och blev glad att delarna funkade någorlunda. Inget brutet eller stukat. Mycket omtumlad. Jag kunde fortsätta till dansföreställningen. Satt med ytterkläderna på. Blev inte alls för varm. Fantastisk version av Bolero men följande nummer var som en sömntablett. Huvudet värkte, nacken värkte och stramade, axeln gjorde jädra ont och höften med. Spårvagn och tunnelbana i natten.
Jag kom så småningom hem helskinnad. Stoppade i mig ett par Ibumin vilket var det enda jag hade. Ville ju kunna sova. Trots en ordentligt mörbultad kropp. Idag färggrann på sina ställen.
Allt detta för ett trappsteg som jag antagligen inte trodde fanns utan i stället en avsats jag försökte snedda.
Jag har nu lovat barnen att jag inte ska gå ner med soppåsar i högklackat. Eller kanske jag inte längre ska låta hissen vila när jag går ner?

Nu funderar jag mycket över det där med ”blixtra förbi” och vill veta vad som händer i hjärnan när detta sker. Många vittnar ju om detta ”förbiblixtrandet” i speciella gastkramande situationer. Kanske en Fråga för Lund 🙂 🙂 🙂

lazar_20140207_hall1

Skrivpuff: Snedda.