Dag: 2017-02-19

In Mist and Water Drops

The five haiku masters in Japan …. Bashō, Issa (Cup-of-tea), Buson, Chiyo-Ni and Shiki – ”the Big Five.”


It really gripped my – todays post at Carpe Diem. I almost felt I sailed up a poetry level. Felt very nice …

ah master
I read your poetry – in the water
you still are

… to be there. But however I am realistic too. I’m not there yet. But I promise – cross my heart … I’m on my way. Cause I so badly want to … I always want to be a better me. Not the best because I have passed that several times. I just want to get better and better …

eternally saved
haiku – in the mountain pediment
painted by Issa

Today I have been so inspired by poetry written by Hamish, Kristjaan and other masters. I think the way of … ”hear your voice in the water stream” …. ”birds chirping in the sound of stones” …. and I bring with me … ”the artist not to be seen in the poetry”. That last one will be difficult … I’m sure. I am also – every day – inspired by haiku by Lize Bard – and responding to them.

Hopefully – some day – I will become a better me … but as I use to say nowadays – I have time.

always take
time for haiku – writings
in mist and water drops

Writing HAIKU in Water Drops - frozen or misty.

Carpe Diem #1158 Kashiwabara,
birth-place of Kobayashi Issa.


En Slurk av Dans

Igår kväll var jag på en intressant föreställning. Det var ett nederländskt danskompani tydligen välkänt i världen. Netherlands Dance Theatre 2. De framförde tre olika akter. Den första Sad Case upplevde jag som unik i contemporary och jag tänkte tankar som detta är Contemporary – Cartoon style. Så kreativt! Så skickliga dansare. Jag njöt varje sekund. Imponeras alltid av dansares kroppskontroll. Sedan upplever jag alltid dansare som utför sina rörelser och det kan de göra hur bra som helst … men om de inte gör det på ett sätt där de blir ”ett med musiken” … De dansare som nått dit blir mina favoriter. I Sad Case stack framförallt den blonde dansaren ut. Helt sanslöst duktig! Jag vet att jag är en upplevande människa där den speciella känslan blir viktig. Och som jag hoppas på att få uppleva. När jag diskuterade med en av mina favoritkoreografer här – visade det sig att han har samma favoriter som jag. Det kändes som en glad bekräftelse. Trots att jag inte alls är ”skolad” inom området kan jag lita på min känsla – ja så kändes det.

Den sista akten Cacti (Kaktus) var också intressant. Där användes 16 boxar i olika höjder och stora nog för varje dansare att utföra rörelser även liggandes. De fyllde alltså scenen. Boxarna alltså. Dansarna fyllde scenen på ett annat sätt liksom kaktusarna.
Plötsligt fann jag mig själv fångad av boxarna. Konstaterade de olika höjderna. Tänkte då att de är nog skapade för att få plats i varandra. Förenklar transporten. Fyra av varje. Njöt av föreställningen under tiden. Boxarna arrangerades om i intressanta kompositioner. Liksom dansarna.

Nu tänker jag att … liksom en slurk ur ett glas fyllt med härlig somrig juice … blev mina ‘lådtankar’ som en slurk ur en fantastisk dans föreställning.

Sad Case - Netherlands Dans Theater 2.

Skrivpuff: Slurk.