Day: 2017-02-18

With Love – QUEEN in Life

I saw you. In cyber. I wanted you! So very much. Said it was perfect and that you looked so smart. You answered. You looked upon me with younger eyes. Didn’t see me as ‘ an old woman’.  In a way you are right. My soul is young and so is my heart. But! My years are my treasure chest. I want every single to be counted up to date. I like my age. Actually I love my age. It’s just so perfect for me!
So is you!

black and white
in it’s most gorgeous perfect way
queen of life

I cannot wait …. I know you will arrive in a few days …

Never underestimate an old WOMAN born in June - listening to QUEEN


You suggested but I wanted …

Never underestimate an old WOMAN born in June - listening to QUEEN

To Queen store.

Carpe Diem Namasté,
The Spiritual Way #3 spiritual love based on Zen Buddhism.


Att Snedda en Dag

kors och tvärs
rakt över och tillbaka – bra
ups – inte snedda

Ibland tar man genvägar. Mer eller mindre lyckade. Att snedda är ofta en genväg, tror jag. Raderna ovan är mindre lyckade.Säkert lite sneddade.
Funderingarna går kors och tvärs och inget verkar vara en tråd att ta tag i. Idag. Ungefär samma sak som att sakna inspiration. Fast inte sakna tankar.
Jag skulle kunna skylla på att jag ramlade i trappan igår. Uppklädd, högklackad och med soppåsar som skulle slängas på vägen ut. Som tur var ramlade jag inte framåt. Då hade jag nog slagit ihjäl mig. Jag snubblade och fann mig sittande och med ett huvud som hade åkt rakt in i kaklet. Ja trappans väggar är klädda i grönt kakel. Den spräckta glasskålen i påsen gick i tusen bitar men samlade sig snällt på ett trappsteg. Petflaskan flög iväg. Jag kommer ihåg att jag högt suckande och chockad kände efter och kollade kroppens tillstånd. Precis innan hade flera tankar blixtrat förbi. Och den känslan när skallen mötte kaklet! Fy sjutton!
Reste mig och blev glad att delarna funkade någorlunda. Inget brutet eller stukat. Mycket omtumlad. Jag kunde fortsätta till dansföreställningen. Satt med ytterkläderna på. Blev inte alls för varm. Fantastisk version av Bolero men följande nummer var som en sömntablett. Huvudet värkte, nacken värkte och stramade, axeln gjorde jädra ont och höften med. Spårvagn och tunnelbana i natten.
Jag kom så småningom hem helskinnad. Stoppade i mig ett par Ibumin vilket var det enda jag hade. Ville ju kunna sova. Trots en ordentligt mörbultad kropp. Idag färggrann på sina ställen.
Allt detta för ett trappsteg som jag antagligen inte trodde fanns utan i stället en avsats jag försökte snedda.
Jag har nu lovat barnen att jag inte ska gå ner med soppåsar i högklackat. Eller kanske jag inte längre ska låta hissen vila när jag går ner?


Nu funderar jag mycket över det där med ”blixtra förbi” och vill veta vad som händer i hjärnan när detta sker. Många vittnar ju om detta ”förbiblixtrandet” i speciella gastkramande situationer. Kanske en Fråga för Lund 🙂 🙂 🙂


lazar_20140207_hall1

Skrivpuff: Snedda.