Skrivpuff: Allvarliga.
-Vilket låter bäst – En kyss för livet eller En puss för livet? tänkte hon när hon precis avslutat sin novell. Satt den sista punkten. Den förbjudna berättelsen hade äntligen blivit text. Hon lyckades inte tränga undan den längre. Bilderna av honom som sårad och hjälplös dök ideligen upp. Hon hade skött om honom. De hade varit ensamma i ödemarken flera dagar. Oförglömliga dagar. Undertryckta dagar. Förskjutna dagar.
Till slut hade de hittats. Han transporterades hem till sitt land för vård. Hon kunde avge de senaste rapporterna till den väntande nyhetskanalen. Därefter meddela familjen att allt var OK. Åka hem till vardagen.
Hon och han. Två övergivna människor i en krossad värld. Efter det förödande anfallet. Förlorade i varandra. Allvarliga orostecken. Först tröstande pussar på kinden. Kroppskontakt för att hålla värmen på nätterna. Där långt borta i ödemarken. I oroslandet. Var det för många dagar? Eller för få? Förbjudna kyssar.
Nu visste hon inte längre.
-Det är smärtsamt att leva bakom nuet, suckade hon och drömde sig åter bort.