Skrivpuff: Nyfiken.

Han bara satt där. Ja man kan inte säga som en degklump för han var inte fet och flöt ut. Men hans lemmar liksom flöt i luften som om de saknade all styrka och bara följde med. Det var särskilt tydligt när han någon gång reste sig och vandrade omkring.
Sådant var hans liv.
Aldrig några fråga som Vad händer där då? Hur kommer det sig? Vad gjorde du då? Hur var din resa? Vem träffade du?
Inga frågor över huvudtaget. Han bara flöt med.
Hur blir man så’n?