nature

Pareidoli

Ett spännande begrepp detta med PAREIDOLI. Först mötte jag det i utmaningen 365foto och mitt bidrag blev denna gubbe. Idag när jag gick genom Norra Kyrkogården med alla sina vackra träd hittade jag dessa figurer:
En gubbe med ögon, näsa, mun och en figur med onaturliga läppar – ”Kalle Anka läppar”.

BW photo @ Birgitta Rudenius


Jag har alltid haft lätt för att se figurer i naturen. När jag var liten tyckte jag det var så spännande att vandra i skogen med min sagoberättande farbror. Skogen blev en sagovärld med troll och annat. Nu som vuxen ser jag fortfarande figurer i moln, träd och annat i naturen. Men numera poppar ofta en HAIKU upp samtidigt. Jag får spela in på ”röstmemo” för att inte glömma.
Hur spännande som helst!

***

”Sometimes when we touch”

… kan man ju inte låta bli att tänka när man ser dessa två träd. En mörk front och en ljus lovande himmel.
Vad får jag för haiku som poppar upp i huvudet vid denna bild då?

Photo @ Birgitta Rudenius

naturrum,
långt borta och nära
i samverkan

Just ‘långt borta och nära’ ligger mig varmt om hjärtat. Ett av mina favoritord är ‘beyond’. Ett annat ‘annorlunda’.

en vandring
strax förbi alla träd
i frusen tid

Tror den ovan har alla tre: årstidsangivelse, motsatser och överraskning. Plus möjlig flertolkning.

två kala grenar
växer ihop under skyn
i bruten tid

Vad är en bruten tid – Mellan molntung och klar himmel? Något som var men inte är längre?
Två kala grenar – bokstavligt grenar utan blad? Två oskyldiga? Två som möts med öppna sinnen?

Man kan tänka hur mycket som helst och upptäcker säkert fler tolkningar. Med ett fritt och öppet sinne kryddat med fantasi och en nyfikenhet att testa gränserna. För haiku.

Jag älskar frihet och utveckling – även när det gäller HAIKU.


Himmel och träd

Jag gillar att fotografera träd. Ur olika vinklar. Himmel så länge sedan jag var ute på fotorunda. I somras. Vad har jag gjort hela tiden. Hela hösten. I höstrusket. Överlevt. Så är det bara.

Två bilder från dagens skörd gillar jag särskilt. Detta är den ena. Absolut SOOC – straight out of camera. Inget photoshoppande. Gillade ljuset och himlens dramatiska skepnad. Här kändes den hängande björken som en slöja mellan mig och himlaspelet. Det runda molnet känns som ett frågetecken och väntar på en haiku.

Photo @ Birgitta Rudenius

in falling veil
naked branches sob
the heavenly blues

Både den mörka och den ljusa blå färgen är himlen. Fronterna var tydliga. Man kan alltså läsa ‘blues’ även som flera blå (nyanser). Haikuns dubbeltydighet. Vad var överraskningen då?

naked branches
sob the heavenly blues
a falling veil

Nu kom årstidsangivelsen med i ‘kala grenar’. Överraskningen då?

falling branches
reveil heavenly blues
the naked sob

Haiku – en lek med ord, känsla och karaktär.

Vilken haiku gillar du bäst?