Månad: april 2016

Freedom to write and draw

Tankar om Politik

Jag kommenterar och gillar flitigt på Facebook när det gäller politik. Tycker också satirteckningar är väldigt kul och mycket talande. Däremot brukar jag inte själv publicera mina politiska blogginlägg på Facebook.

Nu kommer det att ske delvis. Eftersom jag är inne i en fas med lite omorganisation av bloggarna jag håller igång. Här kommer jag att skriva om skeenden i vardagen. Inslag om hur vårt gemensamma samhälle fungerar. Så som jag uppfattar det. Det som jag finner betydelsefullt att tänka omkring. Bli medveten om. Beskriva. Jag har inga slutliga svar. Jag äger ingen rätt till definitiv sanning. Men!
Jag är fri – fri att tycka och ha åsikter om företeelser i vårt samhälle. Du också – precis lika fri som jag! Jag är jag och Du är du!

Jag efterfrågar fakta och allsidig belysning av vårt Public Service. Det fungerar på alldeles för låg nivå för att jag ska vara nöjd. Mer GRÄV! Mer av ALLSIDIG belysning! Det märks alldeles för tydligt att över 50% av journalisterna på SVT och SR sympatiserar med Mp!

Jag är för öppenhet mellan människor när det gäller samhällsfrågor. Jag är för det öppna samtalandet med respekt för varandra. Jag är definitivt emot att etikettera de som tycker annorlunda. Jag kan t.o.m tycka att det visar sorglig brist på respekt för vår demokrati och brist på insikter hos den som använder t.e.x ”rasist” ”islamofob”. Etiketter som är vanliga just nu och som stryper.

Jag har hög ambition att hålla isär sak och person. Jag uttalar mig hellre om företeelsen, handlingen, uttalandet …. inte om själva personen. Människor väljer själva vilken bild de vill ge av sig – det sker genom hur de kommenterar, handlar, presenterar sina åsikter, mm

Ibland är jag skarp – kanske för skarp – kanske någon tycker fördömande – …. i vilket fall som helst är det tecken på mitt samhällsengagemang. Min vilja är god.

Jag är glad för min förmåga att samtidigt se det lilla – den specifika situationen – som det övergripande och långsiktiga – helheten. Tycker att alldeles för många fastnar i den specifika situationen och inte klarar att se långsiktig verkan – missar helheten. Eller blundar.

Nyss skrev jag en kommentar på Facebook:

Ja i dessa tider – med så naiva partier t.o.m. i regeringen – är det särskilt viktigt att placera religionen i den privata sfären och lyfta värdet av vårt sekulariserade samhälle.

Detta är en för mig en urviktig fråga!

Folk får – vara religionsutövare – tro på vad som helst och hur oförnuftigt de vill – bara det sker i deras egen privata sfär.
Dessutom är jag starkt emot att barn tvingas in i religioner av sina föräldrar/vårdnadshavare. Barn ska skyddas tills de själv kan välja.

Jag gillar Samtalsaktivisterna och deras ambition för samtal som ska bygga på respekt och öppenhet. Vänlighet mot varandra.

Vår demokrati är viktig att värna och försvara – den inbegriper olika åsikter.
Våra lagar sätter gränser för åsiktsyttringar – det ska inte enskilda personer göra.

Freedom to write and draw

Daily Prompt: Locked.

Being locked in an opinion is to place oneself into prison.

 

Bee my Guest

Seductive Nature

Carpe Diem Special #207 Sara McNulty’s third ”taste of nature”.
kikobun, haiku, tanka or haiga

acid bitterness
blended with vivid sweetness
I breathe my way

My bracelet is sharp pink. My black one broke down. My bracelet tells me how many steps and how long my walk was. My walks with my camera. Every days walkabouts. Up the hills. Down the hills. Over the bridges. Along the riversides. Stopping here and there. Shooting, examining, watching, studying, enjoying …. everything from the tiny little bug to the great view. Never a chance to be bored.

Macro - Allmän Bastardsvärmare

OTTO - kopparna

Otto – Efter alla dessa år

Skrivpuff: Efter.
Otto/1.
Otto/2.


Precis när Otto tagit ett djupt andetag och skulle krysta fram sin fråga blev han abrupt avbruten av Marianne.

– Se nu till att masa dig upp från stolen och få fram kaffet! Klockan är ju snart tolv!

Hon vände sig sedan om demonstrativt och marscherade ut ur köket. Av den ryckiga rörelsen föll några vattendroppar ur kannan och ned på mattan. Marianne märkte inte dropparna men det gjorde Otto. Han hade sjunkit ihop ännu mer på stolen och kände sig själv som en liten skvätt i världen.

Sedan var det som om blixten hade slagit ner i den lilla skvätten på stolen. Som drabbad av en elektrisk stöt reste sig Otto. Något hade gripit tag i honom. Han kände sig med ens som en stor stark. Bortblåst var det lilla ynkliga som varit hans sällskap. Som blivit hans sällskap med åren.

De förbjudna kopparna. De oberörbara kopparna. Undanstoppade längst in i underskåpet vid vasken. De blå med guldkant – just de skulle fram nu. Otto log förnöjt – ja nästan andaktsfullt – där han stod och ömt höll en kopp i var hand.
Nu var han i sin värld.
Efter alla dessa år.

Koppar med guldkant.

 

Den förgjordade fläcken!

Skrivpuff: Då var det dags.
forts. fr Dukat för två.

Otto blev orolig över vad han såg i sophinken. Än oroligare blev han för att Marianne inte sagt något.
Han visste inte ens att hon besökt doktorn.
– Hur skulle han göra för att få veta?
Otto stod vid kaffebryggaren djupt försjunken i tankar. Kaffet var färdigt sedan en bra stund. Han hade inte heller kommit sig för att ta ner kaffekoppar och plocka fram vetebröd.
– Men Otto då!
Otto ryckte till och tappade nästan balansen. Han kände sig yr.
– Mår du inte bra? fortsatte Marianne som hade kommit tillbaka till köket för att fylla på mer vatten i kannan. Tre gånger brukar hon få fylla på. Växterna kräver sitt av både omsorg och näring, brukade hon säga, och detta var numera Mariannes huvuduppgift i livet.
Hon tittade studerande på Otto som nu tagit sig fram till stolen. Detta var inte likt honom. Hon gillade inte när sysslor utfördes halvdant och här står kaffet färdigt men inget är framdukat.
Otto hade blivit rädd. Ja nästan skräckslagen inombords, därav yrseln. Han hade bestämt sig för att fråga Marianne rakt ut. Nu när han satt tryggt på stolen, bestämde han att …..
Otto fixerade blicken på den förgjordade fläcken, på korkmattan, som han hade orsakat för några jular sedan.
… nu var det dags!

A piece of Art by me

OTTO - kopparna

Otto – Den förgjordade fläcken!

Skrivpuff: Då var det dags.

forts. fr Dukat för två.

Otto blev orolig över vad han såg i sophinken. Än oroligare blev han för att Marianne inte sagt något.

Han visste inte ens att hon besökt doktorn.

– Hur skulle han göra för att få veta?

Otto stod vid kaffebryggaren djupt försjunken i tankar. Kaffet var färdigt sedan en bra stund. Han hade inte heller kommit sig för att ta ner kaffekoppar och plocka fram vetebröd.

– Men Otto då!

Otto ryckte till och tappade nästan balansen. Han kände sig yr.

– Mår du inte bra? fortsatte Marianne som hade kommit tillbaka till köket för att fylla på mer vatten i kannan. Tre gånger brukar hon få fylla på. Växterna kräver sitt av både omsorg och näring, brukade hon säga, och detta var numera Mariannes huvuduppgift i livet.

Hon tittade studerande på Otto som nu tagit sig fram till stolen. Detta var inte likt honom. Hon gillade inte när sysslor utfördes halvdant och här står kaffet färdigt men inget är framdukat.

Otto hade blivit rädd. Ja nästan skräckslagen inombords, därav yrseln. Han hade bestämt sig för att fråga Marianne rakt ut. Nu när han satt tryggt på stolen, bestämde han att …..

Otto fixerade blicken på den förgjordade fläcken, på korkmattan, som han hade orsakat för några jular sedan.

… nu var det dags!

A piece of Art by me

Den förgjordade fläcken! was originally published on PHOTO – POETRY – CRAZY ART

The Danube for fishing 2

Otto – Dukat för Två

Skrivpuff: Kuvert.

blick för sitt mål
kuvertet rätt placerat
ej dukat för två

The Danube for fishing 2

Marianne satt med en bok och låtsades läsa men Otto kände av vibrationerna från hennes spända väsen. Det var som om osynliga strängar bombarderade honom med oro. Han sneglade bort mot henne men hennes ansikte avslöjade intet.
Förrän posten damp ned på hallgolvet. Marianne reste sig snabbt men hejdade sig för ett ögonblick. Otto låtsades inte märka. Hon gick med bestämda steg och plockade upp posten. Han hörde henne sortera – som han antog – reklam, tidningar och annat.
– Annat! tänkte han, vad skulle det kunna vara?
Marianne kom tillbaka in i rummet och meddelade att det bara var den vanliga reklamen samt tidningen vilken hon räckte över till Otto. Otto vågade inte höja blicken när han tog emot tidningen. Han ville inte riskera möta hennes.
Marianne gick tillbaka ut i köket, hämtade vattenkannan och började vattna blommorna i de olika rummen.
Otto gick efter en stund ut i köket för att laga 11-kaffe åt dem. Det var när han skulle slänga det gamla filtret med sump som han såg kuvertet från landstinget.