Day: 2016-04-28

Black and White Solitude

Now we are talking

Daily Prompt: Solitude.

Now we are talking!

S o l i t u d e
just taste the word
let it dance in your mind
and dress your sight
enjoy

The S o l i t u d e
let it stand out
assert itself
that powerful
only the real strong one
is able to

Being a S o l i t u d e
is about
being strong and stand out
in the crowd
as well as
alone

S o l i t u d e
is one of my favorite … words … sights … feelings …

Black and White Solitude Standing Strong

ELVIS – Only the strong will survive.

ART - Pablo Picasso -

PICASSO in my heart

Himmel vilken dag! Den var speciellt utvald att tillägnas PICASSO. Jag var så förväntansfylld inför utställningen. Tog ett hett bad och njöt innan jag gav mig iväg.

Och konstutställningen motsvarade sannerligen förväntningarna. Jag var nästan lite salig efter. Jag gillar kubism och tokigheter i konst. Pablo Picasso var ett geni! Han tillsammans med Georges Braque var upphovsmän till kubismen. Men det är Pablo Picassos konst som tilltalar mig. Mycket!

Tiden försvann där uppe i slottet i Nationalgalleriet. Jag var matt när ja begav mig av hemåt. Tyvärr fick jag inte fotografera mer än vid inledningens tryckta informativa del.

Jag handlade förstås kort med hans bilder. De ska så småningom skickas till barnbarnen. De samlar brev och kort från mormor/farmor på särskilt ställe. Vilket jag tycker är så roligt. Betyder ju att de uppskattar mina ord och bilder. Sedan blir det ju lite kulturell utbildning.
Hade tänkt få tid att måla idag men si tiden räckte inte! Fattar inte varför tiden springer iväg som den gör.
På fredag är det galafest – Dansens dag. Det blir en fin avslutning på denna intensivt kulturella tid som april varit här i Budapest under vårfestivalen. Vilket utbud! Vilken variation. Det internationella inslaget som grädde på moset. Tyvärr missade jag biljett till den ryska baletten.
På vägen hem köpte jag fler färgpennor för vattenfärg och ett akvarellblock. Plus en fin tuschpenna för skisser. Mina posters hinner jag inte få inramade för Vemodiga veckan är inledd. Den sista innan jag åker hem dit. Nu är jag hemma här och vill inte åka.
Jag är fortfarande salig.

Men lite skön nattmusik är inte fel:

Crazy Art by me - Ready to go!

Succés Enivrante

Skrivpuff: Kläder.
Forts. på Moa 1+2.

Det har gått ett år sedan Désir de la Crème Enivrante började säljas. Annonskampanjen, som Moa skapat, gav produkten en ordentlig skjuts. Lyckligtvis kunde krämen produceras i den takt den efterfrågades. Fabriken låg i en lite ensligt belägen stad men transporten var ändå inget problem. De hade avtal med flera åkerier.

Det var precis i rättan tid för staden att få en fabrik. Bruket var nedlagt och folket hade det svårt för att inte tala om kommunens krissituation. Nu var minst en i varje familj anställd i krämfabriken. Ungdomar som tidigare flyttat återvände. Andra hade följt i deras spår. Alla jobbade i eller hade koppling till fabriken.

Kommunen brottades med andra problem nu. Behovet av dagisplatser var akut. Folkmängden hade ökat och mångdubblat invånartalet i kommunen. Alla som arbetade med krämen hade fått tillökning i sina familjer.

Kommunalrådet hade låtit sy upp en kostym i krämens färg och med dess logga på bröstfickan. Den bar han vid alla representationstillfällen.

Moa hade behövt anställa en barnflicka för att kunna ta fram annonskampanj för Vêtement Enivrante. Logotypen för klädserien var en liten utsökt droppe sensuellt placerad på varje klädesplagg. Droppen innehöll en speciell variant av krämen och materialet på droppen tillät små regelbundna doftdoser att sprida sig.

Moa och krämtillverkaren, numera även designer,  insåg att de var ett alldeles särskilt dynamiskt team. Deras plan är att förändra hela landet och sedan världen. Visebo är därför inrett till testverkstad och varje månad träffas de där. För att förlora sig i varandra och utnyttja krämens alla fördelar.

Moa tog inga nya uppdrag längre. Hon var nöjd med berusningen – Enivrante. Den var gränslös tycktes det.
Succés Enivrante
.

PhotoMania - Walking away