Dag: 2016-04-24

Blue Rosy Raindrops

Purple Rain

Carpe Diem #961 prayers for rain.

I’ve had a wonderful day! It was promised rain. But at first I didn’t see any raindrops. I felt disappointment. But then … release … raindrops started to fall.
I had planned for cleaning my flat.

raindrops filled balcony
the promised sky was true to me
house is all shining

While cleaning I listened to Purple Rain. Endlessly playing Purple Rain from my Youtube list. Never before in my life I had this feeling-so-good spirit when I moved from room to room and left a shine all over.

Purple Rain – The only rain I like.

Crazy Art by me - Words

Times 3

Daily Prompt: Borrowed.

Borne Over Restless Rings Overcoming Wise Eternal Dogmas …
Brake Out Roaring On World´s Edgy Development …
Being On Right Road Of Watching Endless Days ….

***

I just borrowed a word
and made some more
words out of it
times 3

I like words … they are for using … go for it … you’ll like it … too!

Crazy Art by me - Words

OTTO - kopparna

OTTO – Inte kvar här

Skrivpuff: Släppa.
OTTO – 6 – kanske sista delen

Otto tyckte inte om rösten i huvudet. Han ville inte bli störd. Det gjorde ont. Framför ögonen blixtrade det. Han släppte koppen i sitt knä för att hålla för öronen. Han blundade och böjde sig framåt. Den guldkantade blå koppen kändes mot bröstet.
Otto ville bara vara ifred.

-Jag orkar inte med dig längre Otto, säger Marianne upprört.

Otto håller hårdare för öronen. Han vill hindra huvudet från att explodera.

-Jag har kontaktat äldrevården. Innan du får plats på äldreboendet måste du till en läkare och undersökas.

Otto kände sig omtumlad. Tankarna snurrade i huvudet. Ena stunden trodde han det gällde fadern som skulle iväg till sjukhuset. Nästa stund undrade han var han var. Och om han var sjuk. Sedan glimtade hustrun Marianne förbi. Otto kämpade för att få ordning i kaoset av bilder som rusade förbi inom honom.

– Brevet med läkartiden kom idag. Klockan fyra ska du vara där, fortsatte Marianne som var irriterad över sin gubbes beteende.

-Klockan fyra ska du vara där, upprepade Otto tyst inom sig.
-Ska jag äntligen få komma bort härifrån, tänkte han och kände samtidigt en gnutta hopp börja spira inom sig.

Han hade nu rest sig och var på väg ut ur rummet. Ett lugn spred sig över Ottos rynkiga ansikte. Den blå guldkantade koppen hade han tagit med sig. Han höll den ömt i sina händer. Den tänkte han aldrig lämna ifrån sig.
Inte lämna kvar här.

Fuerteventura - Sky Bird