childperspective

BW - St Stephan Cathedral Budapest

A Quiet Watcher

This day – the day before Christmas Eve – we use(d) to call ”Little Christmas Eve”. We tasted the Christmas food. We were allowed to open one present. We had a really cosy evening. That’s how it was. Seems so long ago just now. I  kept this tradition when I had my own family. We even celebrated once in a dry riverbed in the desert in United Arab Emirates. 1983 I think. Now is a different time. ”Yesterday is dead and gone” as Kris Kristoferson sings. My daughters doesn’t eat meat or celebrate Christmas. My son thinks otherwise. More like me.

circumstances
made christmas dead and gone
empty seats

Since I’m not a believer I don’t celebrate Christmas but I like some traditions. Like spending time together with my family. So I miss that now. Very much.

Some day I will bring my grandchildren to experience the Nutcracker in Budapest. Some day!
Today I went to an contemporary dance performance for children. It was just so very great!

air filled
bubbles of children’s emotions
cracking event

I can also go to church at special occasions – just to watch the rituals people are busy with. As behaviorist I’m very interested – all the time – in people’s behavior and everyday life wherever I am. I’m a quiet watcher.

But not ”quiet” about everyday life relating to politics. Consequences of bad politics I want to highlight. Sometimes also the good. I like to compare Sweden and Hungary as I think they are opposites in EU. I find it interesting to follow. Observe.

dedication
children’s welfare and schooling
my life

I think – maybe – it has been a lot about me personally lately. Sometimes it happens. And that’s ok for me – here.

I have had Bach in the background but tonight I’m afraid he didn’t engage me very much.

finally
a red heavy glass of wine
tasting your kiss
full bodied as usual
how lucky I am

Carpe Diem: #1105 Christmas Oratorio:
Cantata #1 BWV 248 – Mov. 1/9 by J.S. Bach.


I think this entry works better with:

Carpe Diem: Seven Days Before Christmas 2016 #7
Twas The Night Before Christmas.


I will make another for Bach 🙂

MÜPA Budapest

Cracking Nut Cracker

Today I went to see the Nutcracker. This was a special performance for children in Budapest. It was performed as contemporary dance and the child perspective was obvious. I enjoyed so much. Think I have never seen something like this. It was just great and I could feel all kinds of emotions in the air. The kids were all swallowed up by the performance – end we grown ups too. At a few occasions the audience was involved. The children especially liked the snow ball war with the actors.
Oh how I would like to bring my grandchildren to see this.

cracking
five empty seats
and mine

Snow ball war – I picked up my iPhone to shoot.

Nut Cracker, MÜPA, Budapest

Wonderful dancers!!!! Szeged Contemporary Dance Co.Nut Cracker, MÜPA, Budapest

Outside MÜPA –  the building that changes colors – you also can skate nowadays. See top photo.

Daly Prompt: Discover.

The Glass House, Budapest

Viktoria Halleluja

In Budapest there are always a lot of culture events and performances going on. Both with famous artists and artists to be. In city center there is ”The Glass House” where not so famous artists take the scene and perform. I  often go there. Some days ago it was time for children and I recorded. Viktoria sang Halleluja so beautifully – I think.

children’s voices
tend to fill the christmas air
with carols

 Carpe Diem: Seven Days Before Christmas 2016
#3 Christmas Carols.

Tången

My House of Yen Pleasure & Desire

I wrote this 2011-01-16 in another blog for a challenge about house. The challenge was to write about a house of pleasure … perhaps desire or yen would be better to use … I don’t know. But I know all three can be used and together about the house I choose. Bespoke.

Ett hus med mycket lust för mig är detta huset. Väldigt mycket lust! Jag älskade att vara på “Tången” som jag kallade det fast det egentligen heter GRÄVLINGTÅNGE. Så länge jag kan minnas var jag hos min faster och farbror så fort jag kunde. Från innan jag börjar skolan och sedan alla skollov.

Egentligen är detta huset skomakarbostället till en stor skogsgård men mangårdsbyggnaden finns inte kvar. Min farbror skötte skogen med mycket stor omsorg och jag har både kvistat och barkat stockar.

1750 – Hemmansägare och nämndeman Gumme Persson ägde gården. Han kallades också för Gumme Gräfling. Nu vet jag att Gumme Persson är farmors morfars mormors far. Jag släktforskar ju.

Här sitter jag Sickan (riesenschnauzer), min faster och farbror i “Lövsalen” och fikar. Jag tror jag är 9-10 år.

tangen_fika

Här sitter jag på stenmuren i min egen “lekstuga” med riktiga pinaler. Sickan vaktar förstås. Denna bilden finns med i en bok om lekstugor. Det var nämligen så att den författaren hittade min bild på Internet och ville ha den med i sin bok om lekstugor. Jag kan berätta att min lekstuga är den enklaste av alla i boken men för mig den mysigaste.

Tången - Min lekstuga
Här i denna boken är jag med.

Nu syns det inte riktigt på denna bilden men min faster var blomtokig och tog skott överallt och planterade nedanför huset.

tangen1

Här spelar min farbror dragspel efter dagens skogsarbete. Jag håller en kattunge i famnen – kanske är det min Jeppe. Min storasyster var på besök denna dag och Sickan är också med. Jag har alltid älskat djur. Hemma i Växjö fick jag inte ha djur men på Tången fanns häst, kor kalvar, får, lamm, höns, katter och Sickan samt sköldpaddan Lukas.

Tången -

Det finns inget ställe i världen som fyller mig med sådan lust och värme – kärlek – som Tången. Det är det självklara lusthuset för mig.

Min forskning om GRÄVLINGTÅNGE.

Min farbror Henning var pappas närmast äldre bror bland sju bröder. Henning och Annalisa fick inga egna barn men för mig var de lika kära som mina biologiska föräldrar. Jag är mycket präglad av min tid på Tången.

Min faster och farbror sålde sin skogsgård när de blev äldre. En av de angränsande lantgårdarna köpte upp den. Där bodde min bästa kompis från den tiden. Nu är det hennes yngre syster som äger gården – tillika mamma till en mycket känd och duktig sångerska – Charlotte Perelli. Jag vet att Charlotte berättade om Grävlingetånge när hon var sommarvärd i radio. (Winner of European Music Contest 1999).
Nu är själva huset dock avstyckat från skogsfastigheten och fick nya ägare från Malmö som hittade mina skriverier om Grävlingetånge på Internet och bjöd mig att besöka dem när jag var i trakten. Grävlingetånge finns i Linneryds socken numera Tingsryds kommun i Småland, Värend, Kronobergs län. Mina rötter kan jag följa bakåt till 1600-talet.

Denna bilden på skogen har jag tagit för några år sedan när vi körde igenom den.

Rött hjärtaRött hjärtaRött hjärtaRött hjärtaRött hjärtaRött hjärtaRött hjärtaRött hjärtaRött hjärtaRött hjärtaRött hjärtaRött hjärtaRött hjärtaRött hjärtaRött hjärta

Jag är glad för att jag fick tillfälle att skriva denna hyllning och kärleksförklaring.

https://youtu.be/ZzkxGlVznLQ

Statue in Budapest - Sad Lady

Jag vill inte dö – än!

B e r ö r i n g
-Himmel vilket livsviktigt ord, tänker jag genast.
-Hur ska jag kunna skriva om något så viktigt?
-Man kan ju till och med dö om man går miste om detta!
-Jag kommer aldrig att glömma det jag såg och allt jag läste om de rumänska barnhemsbarnen när deras belägenhet visades upp för världen efter den grymme kommunistledaren Ceaușescus fall.
-Beröring är – för mig – ett ord för evigt fastnaglat vid dessa rumänska barnhemsbarn.
-I Ceaușescus kommuniststyrda land bokstavligen dog barn i brist på beröring.
-Grymheterna i världen fortsätter och tycks aldrig ta slut.

-I brist på beröring samtalar jag därför med mig själv.
-Som tur är kan ord beröra.
-Också!
-Jag vill inte dö – än!

Skrivpuff: Beröring.

Memorial shoes in Budapest

Cruelty – Tragic & Dramatic

The most dramatic I think about just now – being in Budapest – is the memorial shoes beside the Danube. They tell a tragic story about what evil people can do to other people. Even to children. It was the Arrow Cross Party in Hungary – sister party to the nazis – or more correctly the cruel people in the party ….
Before they shot the jews they told them to take off their shoes and leave them on the border. The leather was more valued than the people. Then they murdered the jewish mothers, fathers, children … and they fell into the danube … leaving their shoes behind.
I pay a visit every time I’m here.

Daily Prompt: Dramatic.