Skrivpuff: Diskutera.
Meningsutbyte
intressant utvecklande
fundera reflektera omvärdera
olika åsikter bryts konstruktivt
diskussion.
Skrivpuff: Diskutera.
Meningsutbyte
intressant utvecklande
fundera reflektera omvärdera
olika åsikter bryts konstruktivt
diskussion.
Skrivpuff: Närvaro.
Solidaritet är ett missbrukat ord. I viss retorik har det blivit automatiserat till innehållslöshet. Ett slentrianord. Ett utfyllnadsord.
Egentligen bär solidaritet något mänskligt vackert. När det brukas med respekt och närvaro. För det goda.
Gårdagens attentat mot tryckfriheten i Paris inbjöd till en äkthet där solidariteten gavs sin rätta innebörd. Eller?
Den ene drar vapen och den andre pennan.
Ur led är vår tid när vissa visar solidaritet med vapendragaren och vi andra visar solidaritet med pennförarens rätt att använda sin penna. Vi – de andra – känner också med de drabbades familjer. De ”vissa” jublar.
Jag är närvarande. Je suis CHARLIE.

Carpe Diem #643, Mirror Rice Cakes (Kagamimochi).
suns of rice cakes
open for a good mornings
a must to eat twoyou have to choose
among all kinds of rice cakes
expensive cheesecrossroads coming up
traffic is dense and smelly
a bunch of rice cakeswitty family
jokes about knobby rice cakes
the dog barkeda stony pathway
between ponds of light rice cakes
a grim car passesrice cakes and coffee
life has the lot to offer
drawings come easyI love rice cakes
lots of cheese and tomatoes
waving grass stir
Skrivpuff: Kör.
Dawn vaknade av att det ringde i armen. Signalen var skarp och hela sängen vibrerade. Det gör bakfickan också när iPhonen ringer.
Det första hon ser när hon öppnar ögonen är just iPhonen. Den ligger kvar vid sidan av kudden. En notis om ett meddelande ligger tvärs över skärmen. Den fyrkantiga notisen har avbrutit föreläsningen av Richard Dawkins. Gud finns ju inte. Inte heller kan det ringa i en arm, tänkte Dawn, när hon kommit så här långt i uppvaknandet.
Nu var det kört med sömnen, konstaterade hon.
Dawn klickade bort meddelandet och satte på Dawkins och gud igen. Drog sedan upp duntäcket och filten ända upp över örat och kröp ihop i sängvärmen.
Gu’ så skönt!
”Brain virus” Richard Dawkins.
Carpe Diem Haiku Writing Techniques #1, Juxtaposition.
I often hear that juxtaposition is a key to successful haiku. The contrast of two images in haiku is most often instrumental in creating resonance. © Chèvrefeuille
Robert Spiess, editor of ‘Modern Haiku’, has said the following about juxtaposition in haiku:
[…] “Juxtaposition of entities in haiku cannot be simply the throwing together of just anything; the poet must have the intuition that certain things, albeit of ”opposite” characteristics, nonetheless have a resonance with each other that will evoke a revelation when they are juxtaposed in accordance with the time-tested canons and aesthetics of haiku.” […]an old man stumbled
while all people moved in hurry
baby girl screamed loudthe running fence
great piece of creative art
Elton still standingtechnique in order
juxtaposition is fun
chaos in playground
Ps. Do you know about Christo’s ”Running fence”? And Elton Johns ”Still standing”?
Skrivpuff: En bild.
Tröttheten i kroppen börjar domna. Hur länge har jag gått? Spåret tar aldrig slut. Finns det inget slut?
Ett mål?
Känslor av värk, trötthet, hunger, ensamhet, förtvivlan, utlämnande, törst, frusenhet börjar sakta tona bort. Stegen känns lättare. Sinnet mer drömmande. Livet skönt och angenämt.
Jag hade lagt in en ny växel. Alla smärtor är bortblåsta. Allt är ljust och behagligt.
Nu kan jag gå hur långt som helst.
Carpe Diem #642, Sacred Rope (Shimekazari).
Kigo is that little Japanese word used by haijin (haiku poets) to fix or identify a season in their poem. There are more than 500 seasonal words that can be used.
remove strangle
rule the rope for freedom
heart is sacredsacred rope
like upside down horse shoe
rest confidently
Skrivpuff: Gräva.
En liten ”spaning” av mig.
Det är en sak jag funderat på länge nu. En sak som är viktig och behöver åtgärdas. ”Folk” är för lata nu för tiden. Jag tänker på ett alldeles speciellt folk. Det folket har missuppfattat sitt uppdrag. Vilket är riktigt illa och påverkar resten i högsta grad.
Folket jag tänker på är de vars uppdrag är att ”arbeta i medborgarnas tjänst” och vars uppgift är ”att allsidigt belysa”. Journalister inom Public Service. De har blivit som många tycks vara – speltokiga. När det gäller samhällsfrågor och politik tycks de vara mer intresserade av taktik och strategi än innehåll och fakta.
För en demokrati är detta förödande!
Bara att konstatera:
Det grävs alldeles för lite och för grunt!
… eller hur!
Carpe Diem #640, First Sun (Hatsuhi) and Carpe Diem #641, Spring Kimono (Harugi).
the beam of light strikes
sun is grabbing the morning
welcome sweet lifein time for life
the spring of offsprings wake
coloring flowersI bought my ticket
sitting in first row of show
now press the buttonI am ready ….
Skrivpuff: Skriva.
En gång skrev jag om de vilsegångnas skog.
Den skogen är djup och på sina ställen dunkelt grön. Formerna som omfamnar är mjukt runda, skönt mjuka men kan också vara vassa och kantiga, kalla och sunkiga.
Portvaktsstugan som måste passeras är sliten och märkt. Där räknas de vilsegångnas själar. Man räknar både i antal och med tidsfaktor. Innerväggarna är fyllda med dessa räknestreck.
Det är sorgligt att se alla de vilsegångna. Figurer som tappat både kompass och ideal. Figurer som faller för frestelser de tror ska tillfredsställa den vilsna själen. Krökta grå bedövade figurer.
Ja, det är sorgligt att se dem. Ingen kan hjälpa den vilsegångne. Frestelsen har härbärgerat sinnet. Frestelsen är motorn som driver den vilsegångne djupare och djupare. In och ner. Tillfredsställelsen är lågan som luras och sedan slocknar.
Vilsenheten vaknar inte och väckelsen berövar.
En dag hade jag vägarna förbi de Vilsegångnas skog. Det var med sorgsna steg jag passerade och såg eländet.