Hur långt som helst

Skrivpuff: En bild.

Tröttheten i kroppen börjar domna. Hur länge har jag gått? Spåret tar aldrig slut. Finns det inget slut?
Ett mål?
Känslor av värk, trötthet, hunger, ensamhet, förtvivlan, utlämnande, törst, frusenhet börjar sakta tona bort. Stegen känns lättare. Sinnet mer drömmande. Livet skönt och angenämt.
Jag hade lagt in en ny växel. Alla smärtor är bortblåsta. Allt är ljust och behagligt.
Nu kan jag gå hur långt som helst.

4 comments

Comments

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s