Vid Kedjebron och Donaus strand, Budapest

Sedan går jag

-Man kan inte ha det bättre! tänkte jag idag på eftermiddagen i solen med Donaus lätta vindar i ansiktet en Soproni bredvid mig en bok i knät samt kameran i handen. Mina bara ben sandalerna i sanden kjolen uppdragen bakåtlutad i den blårandiga solstolen.
Solen skiner rakt in i mitt ansikte med tusen strålar reflekterade från vattnet där en snabb båt far förbi och kryssningsskeppen sakta flyter på.
I boken läser jag om framkomst efter strapatsrik vandring ertappning av duelleringspistoler i trädkojan festen efter skolavslutningen i nybyggarlandet och börjar få grepp om huvudpersonerna.
Jag stannar tills belysningen sätts på och det magiska ögonblicket inträffar. Det sker sex minuter över åtta efter solnedgången strax innan skymningen. Jag fotograferar hela färgsymfonin.
En hund som inte kan skälla skäller ynkligt pipigt. Den har för trång näsa och för många hudveck. Jag tycker synd om den.
Sedan går jag.
Hemma är det höst.

Ps. Vet inte varför jag fick för mig att inte använda kommatecken – kanske ville jag utmana – kanske provocera ….

Chain Bridge, Budapest

Skrivpuff: Bättre.

4 kommentarer

  1. fint! tycker att avsaknaden av kommateringar gör den mer poetisk. Visst är det lite mer av en utmaning att läsa då, men det kan ju också vara lite av poängen.

Comments

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.