Skrivpuff: Kunna.

Till alla mina ungdomar (elever) jag jobbat med under åren som speciallärare eller specialpedagog.

Nu har jag nästan snart levt ett helt liv. I alla fall den delen när jag har mitt medvetande på helspänn.
Kanske det så småningom börjar avta i både fokus och helspänn.
Men inte än!
Jag ser till att hänga med i det som händer!
Jag är orädd!
Jag tycker till!
Jag har åsikter.
Trots åsiktskorridoren ….
säger jag vad jag vill
och tycker.
Det är en fördel med att vara erfaren
alltså levt många år
Gammal är jag inte!
Jag har alltid umgåtts med yngre
än jag själv.
Jag har jobbat med ungdomar.
Åh härliga liv!
Härliga underbara ungdomar!
Jag är er evigt tacksam!
Himmel så mycket jag har lärt av er!
Ja, jag har älskat att arbeta med er!
Men jag har avskytt att arbeta inom skolans
begränsande väggar.
Men ni – ungdomar – har jag sannerligen älskat
att jobba med.
Åt fanders med den fyrkantiga skolan!
Ni ungdomar har en så otroligt spännande
varierande kreativitet i olikheter
att tänka
och finna lösningar.
I just love it!
Och jag har alltid stöttat er
mot systemet!
Alltid!
Jag har faktiskt kämpat!
För er!
Jag gick till och med in i politiken
för er.
Ansåg att det behövdes bättre beslut när det gällde
barn och ungdomar.
Åh vad jag lärt mycket
på min väg genom livet.
Jag kan verkligen säga att
jag försökte!
Jag har kämpat
och ni –
mina ungdomar –
har alltid varit min
inspirationskälla.
Jag är så glad för er alla
som jag haft förmånen att möta
på min väg
genom livet.

Jag önskar inget högre än att det går bra för er i livet och att ni hittat en plats där ni är glada för – just livet.

Alla barn har rätt att lyckas i skolan – ska gälla!!!!!!

Barnperspektivet ska gälla i alla sammanhang!

Vad mer skulle man kunna säga som en pensionerad lärare – som själv placerade sig i skolbänken hela livet – folkskollärare – speciallärare – specialpedagog – fil. kand – fil. mag. – universitetsadjunkt i specialpedagogik – lärarutbildare ….

Tänk om man någon gång hade fått känna sig uppskattad som lärare av kommunen man jobbade för. Inte ens för min egenbekostade fortbildning visade man uppskattning. Är jag bitter över något så är det detta – värst var Båstad kommun! Men det fanns en kommun som skiljde ut sig på ett mycket positivt sätt – Hörby kommun. I Malmö och Uppsala och Kävlinge … neej!

På universitetet som lärarutbildare kände jag mig mycket uppskattad. Jag är enormt tacksam över att ha fått sluta mitt yrkesliv på en arbetsplats som var så positiv.
Att jag slapp att avsluta mitt yrkesliv i en fyrkantig kommun.

Oj vilket inlägg det blev! Det bara strömmade ner genom tangenterna. Kanske fanns det ett underliggande behov 😉 … att göra upp …. att göra ett avslut ….
Vad vet jag!