photography

Trollslända © Birgitta Rudenius

Ivan – The Dragonfly

Idag har Ivan namnsdag. Min pappa hette Ivan – Ivan Leo Magni. Min farmor var verkligen påhittig när det gällde namn på sina sju söner. Hon fick en dotter också. men lilla Edith dog före fyra års ålder. Vilken sorg det måste varit. Min lilla farmor var helt underbar.

Jag fick besök idag. Helt oväntat. Otroligt överraskande! Hur hittade han till mig!? Dessutom stannade han hela eftermiddagen. Tog några korta utflykter då och då.

på ett strå
några ögonblick av sitt liv
mitt hjärtas vän

Klart jag döpte mitt fantastiska besök till Ivan. Jag tycker mycket om Trollsländor. Det verkar som de gillar mig också. De brukar följa efter mig när jag är ute men Ivan sökte upp mig. Vackrare än någon jag någonsin sett i Lund innan.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Skrivpuff: Tycker.

 

Förtjust i Lars Trägårdh

Jag är då förtjust i fakta. Jag faktiskt älskar fakta. Och beskrivande statistik. Har man sedan kloka människor omkring sig eller som man får tillfälle att lyssna på – ja då trivs jag!

tillit och trygghet
springer runt och fångar
allt av vikt

Kanske anar ni vem jag tänker på just nu?
Professor Lars Trägårdh (historiker) förstås. Han kan verkligen balansera med orden. Ni vet det där tassandet på grund av korrektheten och åsiktskorridoren. Han tassar inte – han väljer orden på ett skönt sätt och får så mycket viktigt sagt. Han är himla bra!

Har ni inte lyssnat på honom så finns det chans SVTplay – Forum 14 maj kl 12-13 där han leder ett seminarium.

Lars Trägårdh om tillit. Och på Youtube.

To be or not ... Statue, Budapest.

 

Skrivpuff: Förtjust.

 

Tunga Droppar

Idag kändes det ruggigt. Det blåste och regndropparna var tunga. Som tur var hade jag stoppat ned en liten platspåse i midjeväskan. Den kom väl till pass som regnkappa till kameran.

från det ovan grå
tungt faller alla de små
snart återsamlas få

Kanske det inte var så ruggigt ändå men dropparna var faktiskt tunga.

Blue Rosy Raindrops

Skrivpuff: Ruggigt.

 

Så trivs jag.

SEKTEN på Dimön av Mariette Lindstein, sid 185.

”Se livet som ett spel, ta det inte så allvarligt. Andra människor är bara spelpjäser.”

En utmaning att testa, tänker jag. Samtidigt inser jag att det kräver en ganska låg dos av empati – kanske ingen förmåga alls att leva sig in i andra människor. Jag har säkert alldeles för hög inlevelseförmåga. Den tar ofta tag i mig. Särskilt när det gäller barn. Jag ser genast vem i ”rummet” som inte mår bra. Vem som känner sig vilsen och bortkommen även om de försöker dölja detta. Jag dras till dessa och till de som är annorlunda. Ibland känner jag mig vilsen och bortkommen.

Ja på sätt och vis är vi spelpjäser. Eller hur? Vissa bestämmer sin väg själva och andra blir förflyttade hit och dit. Några slås ut och andra slår ut. Andra åter tycks helt oberörda av det som sker runt omkring.
Närmast tänker jag på ett schackspel men varför inte monopol med strykjärn, sko och hatt? Jag stannar vid schackspelet. Det känns så klassiskt passande.
Jag är tornet i hörnan. Jag har uppsikt och betraktar.
Jag står stadigt på fast mark. Ingen kan rubba mig.
När det behövs agerar jag. Med kraft.
Så trivs jag.

Ps. Vinnare av årets deckardebut. Vilket år vet jag ej. Fick boken 2017.
Välskriven med behagligt flyt i texten. Gillar upplägget med parallell berättelse i kursiv stil. Intressant speglat hur man sakta dras in i sekten men det tar tid innan det blir spännande. Ännu efter halva boken inte särskilt spännande – dock intressant och njutbar läsning. Boken är med på mina promenader.

Sekten på Dimön av Mariette Lindstein. Vid Kedjebron i Budapest.

Skrivpuff: Tag en bok, slå upp en sida, välj en mening … inspireras.

 

Svara eller Besvara – Snälla Snälla!

 

Bud – Betrakta – Besvara – Befinna – Bevandra

Det finns bud på att detta kan bli en riktig utmaning. Jag befinner mig just nu i funderingarnas fäste. Där undrar man över både stora och små frågor. Det är frågor som inte är helt lätt att besvara men de kan ändå få svar. Ett svar att tänka vidare omkring. Många frågor kräver många svar innan de är besvarade. Andra låter sig förbli obesvarade. Jag är inte så bevandrad i teologi men jag gillar att fundera.

vem är Gud
som stavas med stort eller litet g
söker ditt svar

Ja jag ställer alltså en fråga. Kanske vill och kan du ge ett svar. Kanske kan och vill du även besvara min fråga.

  • Har man inte fått föreställningen att Gud är en man med långt vitt skägg som sitter i himlen och styr. Fast ofta på ett mystiskt sätt som man inte förstår. För varför finns då så mycket ondska i världen? Till exempel.
  • Någon menar att gud är just du själv. Och hur du förhåller dig till världen och människor omkring dig.
  • Själv tror jag inte på gud och jag har lämnat svenska kyrkan. Kristna människor har ofta i mina ögon varit falska. I historiskt perspektiv har handlingar i kristendomens namn sannerligen inte varit som borde förväntats.

Vad vem är gud för dig?

Jesus däremot är jag mycket nyfiken på. Jesus vill jag betrakta som en filosof och verkligen en god människa. Som liten tyckte jag att berättelserna om Jesus var trollbindande och spännande. Jag har mina klisterböcker från Missionskyrkans söndagsskola kvar i gömmorna. Tror jag.

En tro som kan bli bekräftad eller förkastas.

Ps. Detta skrivet efter att jag precis börjat lyssna på Tomas Sjödins bok Den som hittar  sin plats tar ingen annans. Den handlar om lärjungen Tomas – Tvillingen – inte tvivlaren – som jag faktiskt också är mycket intresserad av. Även av hans evangelium – hans ord.

Tomas Sjödin - Den som hittar sin plats tar ingen annans. Ljudbok.

Skrivpuff: Fem ord på B – minst två av dem i texten.

Som Smålänning Förstås!

 

Jag brukar ta en sväng – eller flera – om porträttmålarna på torget. De är fyra. Tre män och en kvinna. De erbjuder turisterna både karikatyrer och verklighetstrogna porträtt. Jag studerar deras stilar och tekniker. Sättet de bygger upp sina bilder.

allt börjar
med en genomtänkt linje
sedan några små

Kvinnan tar verkligen ut svängarna i sina karikatyrer. Hennes kunder blir alltid fulla i skratt. Särskilt de grupper av unga män som ofta är lite extra glada. Öl är ju gott och billigt här.
En av männen är bra på både och … och tar lite mer tid på sig. Han föredrar mjukhet 9B på sina stift men använder även 8B.

i känslan
fångas det uttrycksfulla
mjukt och fint

En annan av männen är imponerande duktig på porträtt. Jag blir alltid så fängslad av hans arbete med penna och hand. Han är inte på plats varje dag.

Den tredje mannen har jag inte sett ha en kund ännu. Han frågar varje gång om jag inte vill sitta ner. Och var jag kommer ifrån.
– Det spelar ingen roll, svarar jag som känner mig som europé i detta folkhav.

Ja och som smålänning förstås, men det säger jag inte.

The Artist drawing - Budapest.

Skrivpuff: Sättet.

Ett Glas Rosé & Vatten

 

Vädret är underbart. Helt underbart! Som en svensk högsommar. Omgivningarna vackra och bjuder på spännande upplevelser i varje språng. Oändligt många att utforska. Gatorna fyllda med mångfaldens mångfaldiga folk. Ibland kan jag ana mig till vilket språk som talas och det är många. Just nu italienska, kinesiska och ryska. Det varierar i tiden.

Jag går och går och som tur är kommer jag aldrig fram. Det finns alltid ett nytt mål bortanför det närbelägna.

Ett glas rosé skulle smaka var det något som sade inom mig. Jag slank ner på en stol – på Anna Café – mellan blomsterarrangemangen. Satte mig tillrätta och sökte mig in i min status av osynlighet. Ungefär som vore jag en krukväxt. Bland alla människorna och ljuvliga blomster.

ett glas rosé
serverat med en förförisk glimt
dessa mörka ögon

En stund att hålla kvar. En stund att leva i. En stund att minnas länge.

När det bara fanns några droppar kvar i vinglaset, men mer i vattenglaset, slank en oborstad kvinna ner vid mitt bord. Jag hade ju inte lämnat det! Bara betalat för att kunna slinka iväg när jag ville. Nu ville jag inte lämna det.

Kanske var det krukväxten kvinnan såg. Den behövde lite mer vatten.

Ett glas Rosé på Anna Café.

Skrivpuff: Jag var bara där, som en krukväxt.