above all
bridges that unite – also
our minds
Inspired by Summit at Haiku out of Africa.
photography
I have a dream
Today I am tempted to write about something … kind of … ”I have a dream”. A secret dream. Unreachable I’m afraid.
in room of sun rays
filled with easels and unlimited colors
I paint
my surreal world on canvas
and then kiss you welcome
So if I won a lot of money … if … if … if …
I would buy an apartment with a sea view. Not ground floor! It has to be with a great view and a large terrace. Blue sky most days and a weather that allows less clothes.
Watching the sunset we will drink wine and enjoy.
Every day …
I was told
by a picture to be
-grab the brush!
appetite for macro ‘n micro world
with mind conquered
I will paint, write and read …. and wait for you …
… every night …
Daily Prompt: Tempted.
Pain Lane
omen
when sore chafe pilgrimage
path to pain lane
I noticed I first wrote ‘Pane Lane’ in the headline. When it should be ‘Pain Lane’. Found it amusing actually – Path to Pane Lane ….
‘Paine Lane’ … *sigh* … English …
Carpe Diem: #1117 First steps to Santiago.
A Filed Memory
A haiku
at last the end
when a year leaves behind
a filed memory
A tanka …
at last the end
when a year leaves behind
a filed memory
fluttering away in the wind
like butterflies
Carpe Diem: Universal Jane #10 New Year’s Day.
Ah a seat!
Det blir som det blir
Lilla Klara satt i sitt kök. Hon höll till mest i köket numera. Ville inte bemöda sig med att värma rummet och elda i kakelugnen. Eller orkade hon inte. Hon funderade inte så mycket på det. Inte nu längre.
-Det blir som det blir, tänker hon i var och varannan tanke.
Lilla Klara sitter för det mesta ensam i sitt kök. Barnen hör sällan – ja nästan aldrig – av sig numera. Och barnbarnen har sitt. Ganska länge försökte Klara hålla kontakterna levande. Både före hon blev ensam och länge efter.
Hon kom till och med ihåg namnsdagar och skickade ofta kort och brev. Själv fick hon inga. Inga samtal heller.
Det snöar ute ser hon och tänker:
-Det blir som det blir.
Det behöver ändå inte skottas till brevlådan.
Skrivpuff: Klara satt i sitt kök.
On my way …
I think every single soul have to make up their ”pilgrimage” themselves and I don’t think they shall do i because someone’s telling them to. Not even or – specially not – if some religious figure say so. That’s my opinion.
Do I sound strict? Well I am about certain things 😉
I made one tonight – attending an event – got my soul totally filled …
sounds
like flames of fire
hit my heart
… of delightful and very intense music … by …
Boban Markovic
master of the orchestra
king of Balkan
… so now I’m on my pilgrimage … my way.
Ps. Photo from 2016-09-11 and not tonight.
Carpe Diem: #1115
Buñuel’s The Milky Way; The Road To Santiago.
Ett Vingslag
Varför befinner man (läs jag) sig så ofta vid livspunkter för beslut. Idag när jag kom hem från rundan kunde jag inte bestämma om jag skulle bada eller vänta tills i morgon.
-Hinner jag rulla håret och få det torrt i morgon? var frågan.
-Birgitta! så knäppt du nu tänker. Har du inte fattat att tiden är nu när du gör precis som du vill!
-Vad vill du egentligen?
-Där ser du så lätt det är!
ett vingslag
och framtiden närmar sig
en liten bit
när en fjäder sakta faller
sorgset utan framtid
-Det är mycket svårare när det handlar om bloggen. När den där märkliga drivkraften börjar verka. Den som vill göra om. Förändra. Testa. Den är svårare att styra – för att inte säga omöjlig – än mig själv …
Köpte en massa nya penslar idag. Testade och gjorde flera versioner av ‘Nature-in-Love’.
ett fågelstreck
tvärs över regnbågen
fylls igen
Till slut vill jag bara säga att …
en lya
i kulturens hjärta mer värt
än bil
… och kostar mycket mindre i längden … I know.
Ps. Känner just nu för att skriva haibun – lite fritt skrivande om tankar med haiku eller som här både en tanka och en haiku insprängt.
Skrivpuff: Bit -> Bil.
Ett utsnitt av ‘Nature in Love’ …
New Nutrition
I am sure the Pilgrimage road is very interesting to experience. A lot of people do. I know several who made the walk. For me – I and my soul – my inner me – just need a spot with a view. A special view. Could be among rocks and cliffs by the sea or a peak in the highlands.
When I was young I could have said in a real forest too. Like the one I had around me. At that time I loved the forest but now it’s like a closed area – to me. I do need expanses.
for baby elephant
steps and tracks ahead breathe new
nutrition
while the lake welcomes raindrops
the river gushes freshly
Yes I am fascinated by the elephants – their long walks – their memories – their expressions – … maybe they do Pilgrimage too … that’s what I think …
But what if ….!? …. they are prevented … or we … from inner journeys …
Carpe Diem: #1114 Arrival
(at Saint-Jean-Pied-de-Port).
I confess
Every morning – my eyes open first – and then my longing after coffee and these awesome seed bread I make. Of course with goat cheese on top. No butter. Since I stopped smoking – 36 years ago – I don’t use butter on bread.
late light
a new morning twinkles for
seed bread
I confess!
My clock is nights and not early mornings.
sunburned beans
picked by blessed fingers
only mature
Mmmmm!
Now I am ready for The New Day.
a new day
with golden edges -every one
in dreams
Carpe Diem: #1113
The Pilgrimage starts — the prologue.
B_ live 