böcker

Zigenarpojken

Härom natten fick jag ett tips om ett romanämne.

Jag hade ju skrivit om folks rädsla för att islamiseringen skulle breda ut sig. I halvvaket tillstånd dök några bilder upp i huvudet. Det gör det ofta och det är så himla kul och spännande.
Boken skulle heta zigenarpojken och alla skulle undra varför denna titeln! De skulle bli lite irriterade och med ökad irritation ju mer de läste. Inte förrän sista meningen skulle de ana varför.
En kvinna skulle vara huvudperson och genom sitt agerande och sitt kontaktnät underlättat för islamister att få en betydelsefull plattform att agera utifrån – vad de hela tiden hade planerat – utan den godtrogna kvinnans insikt. Väl på plattformen kallade de henne vad de hela tiden tänkt om henne – horan.
Kvinnan hade agerat så här positivt inställsamt mot gruppen för hon ville ju vara den där ”goda” förstående. Men varför ville hon vara den där goda förstående utan kritiskt förnuft!? Visa sig öppensinnad, förstående, inställsam, generös, godhjärtad ….
Hedersbrotten och kränkningar av kvinnor ökade sakta. Kvinnornas röster börjar tystna mer och mer. Allt under den feministiska regeringen.
Sedan dök han upp ….

Skrivpuff Visa.

Hemlängtan hit och dit.

Så trivs jag.

SEKTEN på Dimön av Mariette Lindstein, sid 185.

Se livet som ett spel, ta det inte så allvarligt. Andra människor är bara spelpjäser.

En utmaning att testa, tänker jag. Samtidigt inser jag att det kräver en ganska låg dos av empati – kanske ingen förmåga alls att leva sig in i andra människor. Jag har säkert alldeles för hög inlevelseförmåga. Den tar ofta tag i mig. Särskilt när det gäller barn. Jag ser genast vem i ”rummet” som inte mår bra. Vem som känner sig vilsen och bortkommen även om de försöker dölja detta. Jag dras till dessa och till de som är annorlunda. Ibland känner jag mig vilsen och bortkommen.

Ja på sätt och vis är vi spelpjäser. Eller hur? Vissa bestämmer sin väg själva och andra blir förflyttade hit och dit. Några slås ut och andra slår ut. Andra åter tycks helt oberörda av det som sker runt omkring.
Närmast tänker jag på ett schackspel men varför inte monopol med strykjärn, sko och hatt? Jag stannar vid schackspelet. Det känns så klassiskt passande.
Jag är tornet i hörnan. Jag har uppsikt och betraktar.
Jag står stadigt på fast mark. Ingen kan rubba mig.
När det behövs agerar jag. Med kraft.
Så trivs jag.


Ps. Vinnare av årets deckardebut. Vilket år vet jag ej. Fick boken 2017.
Välskriven med behagligt flyt i texten. Gillar upplägget med parallell berättelse i kursiv stil. Intressant speglat hur man sakta dras in i sekten men det tar tid innan det blir spännande. Ännu efter halva boken inte särskilt spännande – dock intressant och njutbar läsning. Boken är med på mina promenader.

Sekten på Dimön av Mariette Lindstein. Vid Kedjebron i Budapest.

Skrivpuff: Tag en bok, slå upp en sida, välj en mening … inspireras.


 

Livet innerst Inne

”Jag är kärnfrisk och trött.” sid 43
ur Åsa Hellbergs Sonjas sista vilja.

livet innerst inne
en häftig svängig samba

orden bjuder upp
medan bilder flyter fram

en färgglad virvel
en bortglömd längtan

där utanför
där livet fortfarande andas
en djup suck

Crazy Art by me - Look Deeper than Surface.

Skrivpuff: Välj en bok, välj en mening i början … skriv om den.


Absolut!

”Så om jag frågar dig om dina känslor skulle du svara?”
ur Sonjas sista vilja av Åsa Hellberg.

-Absolut!

Jag älskar öppenhet och ärlighet. Men det förutsätter naturligtvis att du har ingivit erforderlig trygghet – alltså visat att du är värd mitt ärliga svar.

Relationer är komplicerade men man väljer tillsammans i vilken grad. Hög eller låg. Vissa passar ihop och andra inte.

in your question
I find my answer if only
you’re worth it

Så är det bara!

Street Photo - Café Couple.

Skrivpuff: En mening i mitten av en bok.


 

Art of Writing

”Så sade jag till Cressida: Vad är det för religion då, den som du tror på?”
ur Karthago av Joyce Carol Oates.

Vilken bok!

Jag började läsa i somras och den var hur seg som helst där ‘mordet’ på Cressida beskrevs utförligt och detaljerat utifrån varje person i hennes krets perspektiv. Ja även om det var intressant skrivet i sig … och bara detta ur så många perspektiv … så lade jag boken att vila. Kämpar ju fortfarande med läsningen efter allvarliga krocken med den där väggen. Men jag vill – vill – vill … komma igång med läsning av böcker och få återuppleva glädjen i läsningen.

Jag plockade upp boken igen … för några veckor sedan … när jag var hemma i Lund … och nu hemma här … i Budapest … är den ständigt med på promenaderna. Och jag längtar efter mina lässtunder. Tänk bara … att få uppleva att vara där igen … jag njuter så! Jag är så glad för detta.

Jag sitter oftast i solen … vid kanten av Donau … med min bok i knät … och människor passerandes. Jag njuter dessa stunder och känner lycka.

Boken då … alltså hon är ju bara så fenomenal Joyce CO! Jag vill inte att boken ska ta slut. Himmel vilket intressant upplägg! Sådant fascineras jag av. Mycket! Jag älskar den unika annorlunda personligheten Cressida. I bakhuvudet tänker jag olika sätt att knyta ihop allt … medan jag läser. Förundras över hennes metaforer och inte minst händelsernas zick-zackande på tidslinjen. Jag är så att säga fångad!

ord och mening
varje – en gnistrande pärla
i lyckoruset

Totalt fångad av … denna …. skrivarkonst …

Joyce Carol Oates - Karthago.

Skrivpuff.


Oates Joyce Carol – Den tatuerade flickan.

Oates Joyce Carol – Den tatuerade flickan.

Om …

Oates Joyce Carol – Den tatuerade flickan.

Vilken bok!
Förvirrande och irriterande – spännande och omvälvande. Vilka karaktärer – minst sagt extremer. Och sedan detta surrealistiska återgivandet! Tankar som far och plockas upp – Vilken mästare att kunna få detta på pränt.
Vart bär det hän? Hur ska det knytas ihop?
Nyfikenheten är större än förvirring och irritation 🙂

Jag fortsätter att läsa. Hon har precis varit hans assistent första dagen nu.

….

Den är faktiskt jobbig att läsa. Jag hoppade över en del i näst sista avdelningen men där fanns nog en hel del som förändrade utgången.

Nej – jag gillade inte denna boken. Den var FÖR mycket av en hel del. FÖR mycket ….

#JoyceCarolOates

Att tangera de explosiva upplevelserna

Skrivpuff: Skriv till denna bilden.

-Där sitter de och glor! tänkte hon. Människorna i sin värld. De vet inte ett dugg om vad som kommer att drabba dem. Jag har noga planerat ‘det’.

Ja så tänkte jag om bilden efter att precis ha avslutat Joyce carol Oates bok om Kathleen Hennessy. Jag kan ju inte sluta att tänka på Kathleen.

Jag skrev en notis på Instagram och när jag såg mina bilder som o-inloggad fick jag en ny lustig tanke. Jag måste säga att jag är ganska rolig att vara med ibland (=ofta).

Jag får så många toklustiga tankar …. hela tiden …. ha ha … Att tangera de explosiva upplevelserna … ha ha

blogfias memoarer - Att tangera de explosiva upplevelserna