En dag gick jag förbi ett fönster här i Lund. Jag kunde inte motstå vikingakvinnan. Hon såg ut att ha huvudet på skaft. Utstrålade enorm positiv kraft och klokskap.
Här är hon i egen hög person.
With big smile – helmet and key for life – wisest power talking.
med stort leende
hjälm och nyckel till livet
talar den klokaste
Skrivpuff: Skaft.
You and me – coloring the life – in playful mind.
💙
Jag är lite tokig i pennor. Har alltid varit. Det gäller allt från reservoarpennor till skissdito. Har hur många som helst.
Den dagen ‘min’ pennaffär hade kommit över ett toppenläge i en hörna på gågatan och precis flyttat in klev jag genom dörren. Jag kollade runt bland det utökade sortimentet och såg den direkt. Rymdpennan! Framtagen av NASA.
skriver överallt
det stilfulla innehållet i
en liten ask
Den kunde jag naturligtvis inte motstå. Inpackad i en liten ask i en ask. En bläckpenna som skriver överallt och upp och ned. Det har den nu fått göra.
Skrivpuff: En liten ask.
Inbillar jag mig eller?
Är molnen och himlen renare och friskare? Nu i coronatiden. Jag upplever helt andra färger. Mycket sunt klarare.
In corona time – clouds tribute novel freshness – the sky edition.
i corona tid
sjunger molnen topp rent
i himmelsk samklang
Tanken som fyller mig med oerhörd värme är tanke på min barndoms skog runt Grävlingetånge i Småland. Blåbär och kantareller. Barkning och kvistning av stockar. Och inte minst fikastunderna med käraste farbrorn och fastern. Så mysigt vi levde i svettens anda. Förevigad värme som bränner kärleksfullt i mitt hjärta.
en liten tuva
med blåbärsris i djupet vackra
smålandsskogen
Skrivpuff: Bränna.
HAIKU – japansk vers i tre delar med mer eller mindre fria regler.
HAIGA – haiku och bild.
HAIBUN – prosa med insprängda haiku.
Jag vill utveckla mitt haiku skrivande och är med i Sv HAIKU sällskapet.
i ett annat cosmos
blir drömmar till guld
som kan bäras
Skrivpuff: Guld.
HAIKU – japansk vers i tre delar enligt vissa mer eller mindre fria ‘regler’.
HAIGA – haiku kombinerad med bild.
Jag vill utveckla mitt haiku-skrivande och har precis gått med i Svenska HAIKU sällskapet. Jag tycker det är svårare att skriva bra haiku på svenska. Tycker de blir lite ‘torftigare’ men det är antagligen bara ovanan.
Bara något jag började fundera omkring …..
Jag tänkte först på mig själv … på mig själv i en relation …
– Hur bra är jag egentligen på att uttrycka mina behov? frågade jag mig själv.
Man behöver vara lite egoistisk eller egocentrerad för att ‘släppa den andre utanför’ och bara tänka de egna behoven, tänkte jag. Man behöver liksom en egoistisk gen. Jag saknar en sådan, tror jag.
I stället har jag en gen för anpassning och att ‘finna mig i situationen’. Den genen är stark för att inte säga kraftfull. En typ av överlevnadskraft.
Det ser jag som självbevarelsedriftens ena ansikte.
Det andra ansiktet är där den genen finns som ser till den egna individens behov med förmåga att utestänga den andres behov.
Jag ser inte detta som något konstigt – bara som olika sätt vi människor kan fungera på. I vår tid bryts många äktenskap. Människor klarar inte längre av att forma sina liv tillsammans på ett uthålligt sätt.
Man ger upp – kanske alldeles för lätt – eller borde man tänka mer kortsiktigt – inte tänka i termer av ”tills döden skiljer oss åt”. Nåja det är en annan frågeställning i sammanhanget.
Viktigt tänker jag … är det att lära känna sig själv, sina reaktioner, sina behov … och i en relation lyfta dessa med varandra på ett konstruktivt öppet sätt.
B_ live 