Bara något jag började fundera omkring …..
Jag tänkte först på mig själv … på mig själv i en relation …
– Hur bra är jag egentligen på att uttrycka mina behov? frågade jag mig själv.
Man behöver vara lite egoistisk eller egocentrerad för att ‘släppa den andre utanför’ och bara tänka de egna behoven, tänkte jag. Man behöver liksom en egoistisk gen. Jag saknar en sådan, tror jag.
I stället har jag en gen för anpassning och att ‘finna mig i situationen’. Den genen är stark för att inte säga kraftfull. En typ av överlevnadskraft.
Det ser jag som självbevarelsedriftens ena ansikte.
Det andra ansiktet är där den genen finns som ser till den egna individens behov med förmåga att utestänga den andres behov.
Jag ser inte detta som något konstigt – bara som olika sätt vi människor kan fungera på. I vår tid bryts många äktenskap. Människor klarar inte längre av att forma sina liv tillsammans på ett uthålligt sätt.
Man ger upp – kanske alldeles för lätt – eller borde man tänka mer kortsiktigt – inte tänka i termer av ”tills döden skiljer oss åt”. Nåja det är en annan frågeställning i sammanhanget.
Viktigt tänker jag … är det att lära känna sig själv, sina reaktioner, sina behov … och i en relation lyfta dessa med varandra på ett konstruktivt öppet sätt.