Månad: april 2015

#haiku – Blessing

Carpe Diem Tokubetsudesu #45, The Beatitudes.

Two nights before the earthquake in Nepal I dreamt there was one close to me. A long crack about 40 cm wide appeared and I was so amazed. I couldn’t stop taking pictures. No one was hurt in my dream.
I feel so sorry for the people in Nepal – for the children losing parents. It’s so sad. I’m glad I am part of a generous country. Sweden has sent people, search dogs, food and other kinds of help. The Swedish people always send their money when disasters strike in different parts of the world.

IM – is an organisation I like a lot.

This haiku challenge is the hardest ever – for me.

blessing every child
while young ones rebuild the world
no more rejections

bazilika_20150427_sky

Sjuk eller skoj

Skrivpuff: Avundas.

Man kan avundas
på riktigt
eller
avundas
på skoj.

Att avundas på skoj
är detsamma som att
vara glad för
någon annans skull.
Ungefär.

Att avundas på riktigt
är en sjuka där
man missunnar
en annan
något
bara för att
man själv inte
har detsamma.

Den som avundas på skoj kan avundas av många.
Den som avundas på riktigt missar det skojiga i livet.

people_20130525_hithere

#haiku – Thunderclap

Carpe Diem Special #144, Kala Ramesh’s fifth haiku ”thunderclap”.
I had to look up ”thunderclap” – Think of it as an ”online flash mob”.

star children in life
slipping fast down the rainbow
all girls jump with boys

starsinrainbow

Kyssen

Skrivpuff: Intim.

Asta satt i solen och var i förening med njutningens behagfulla lustar. Med sina slutna ögon såg hon inte att han satte sig bredvid henne. Men hon kände hans närvaro. Så intensivt att hon själv blev överraskad. Hon vågade inte öppna ögonen. Hans blickar borrade sig in i henne. Ansiktet kändes blossande varm.

Astas ögon öppnade sig. Utan hennes medverkan. Han log mot henne. Hans ögon var vänliga. Nästan kärleksfulla.

– Du, sade han och gjorde en liten paus innan han fortsatte.
– Jag skulle vilja köpa ett nattlinne till dig. Ett himmelsblått med spets.
Asta trodde för en stund att hon drömde. Att hon var med i en film. Sedan hörde hon sig själva säga:
– Ja gärna! Det är precis vad jag önskar mig.

De reste sig samtidigt.
Han tog hennes hand.
Hon lät honom.
De log mot varandra.
Asta undrade hur hans kyssar
skulle kännas.
Han ville kyssa henne.
I detta ögonblick
av förtrollning,
men blev med ens rädd
att skrämma bort henne.
Asta styrde inte över sin kropp
längre.
Den reste sig upp mot honom.
De möttes i varandras
längtan.
I en kyss
utan tvekan.

CA2_201504_kyssen

Redskap och vapen

Skrivpuff: Sid. 17 i valfri bok 3-e meningen.
Katy rather disapproved of her acknowledging them and continued to recite softly with her eyes on the book.
Alice Munro – Dear Life.

Hon har svårt att koncentrera sig. Ögonen känns som stavar med fäste i boken. Hon vill inte falla. Tappa blicken. Huden känns dels som inträngande vass is. Kyla som sprider sig inombords. Dels som en yttre hetta med svettpärlor som tränger fram i pannan och faller längs tinningarna. Tonerna från pianot kommer från en värld hon inte längre har kontakt med. Fingrarna vitnar runt boken. Hon tänker inte svimma. Katy skall vara stark. Det var så hennes liv var. Det är så livet är för den som inte vill gå under. Den som bara har sig själv att lita till.

Nu när hon har skapat sig ett liv. Med sina populära poesikvällar. Behagar de dyka upp. Föräldrarna, som övergav henne för 27 år sedan, sitter där isistabänkraden nu.

– De har inget med poesi att göra, tänker Katy och
tonerna från pianot förenar sig åter med orden hon läser.
Katy reciterar så orden blir känslor.
Åhörarna absorberar ordens känslor och deras ögon lyser.
Katys redskap och vapen är poesin.
Orden brinner.

CA4_ordetiminhand

Talang i april

Skrivpuff: Sid. 17 i valfri bok 3-e meningen.
Katy rather disapproved of her acknowledging them and continued to recite softly with her eyes on the book.

Hon kände en sådan djup avgrundslik besvikelse. Det var minsann inte hon som tagit initiativ till att träffas. Hon hade sagt att hon inte hade tid. Hon hade räknat upp sina inbokade framträdanden för att visa att det faktiskt var omöjligt. De hade då sagt att lördagen passade dem utmärkt. Hon hade bävat vid tanken men fann ingen nödlögn att ta till just i det pinsamma ögonblick.
Hon ville inte ens se dem.

Nu satt de som åhörare när hon läste dikter till romantisk pianomusik i bakgrunden. Hon kramade boken så fingrarna vitnade. Som om hon försökte ta sig in i boken. Försvinna från en makaber situation. Hon fick uppbåda all sin skådespelartalang. Ikväll ville hon inte sluta sitt reciterande.

Hon ville inte möta sina föräldrar.
De hade förverkat rätten till sitt föräldraskap.
För 27 år sedan.
I april precis som nu.

pm_20150416_coupleGA