Skrivpuff: En bild.

Tröttheten i kroppen börjar domna. Hur länge har jag gått? Spåret tar aldrig slut. Finns det inget slut?
Ett mål?
Känslor av värk, trötthet, hunger, ensamhet, förtvivlan, utlämnande, törst, frusenhet börjar sakta tona bort. Stegen känns lättare. Sinnet mer drömmande. Livet skönt och angenämt.
Jag hade lagt in en ny växel. Alla smärtor är bortblåsta. Allt är ljust och behagligt.
Nu kan jag gå hur långt som helst.

http://www.flickr.com/photos/ghislaine_m/10960004544/sizes/z/in/photostream/