Daily Prompt: Childhood.
my most important wish
is
that everybody
experienced their childhood
as loving,
safe and soundbecause that is what
should be
for everybody
but isn’tand in our world
in our time
it could be
possible
if not …
svartvit
En vulkan
Skrivpuff: Överhuvudtaget.
kossorna är för många
och ökar utsläppen
bilarna är för många
och ökar utsläppenöverhuvudtaget
räcker det med
en vulkan… om inte asteroidkrocken sker innan …
Med dessa rader vill jag säga att framtiden kommer att visa att vi i denna fråga – klimatfrågan – är precis lika tokiga om världen som man var när man visste att jorden var platt.
+ Naturligtvis anser jag att Moder Jord ska behandlas väl och med respekt samt att var och en kan/ska ta ansvar. (Har varit både KRAV-odlare och KRAV-uppfödare.)
Countless of sheep
Bländande vitt
Skrivpuff: Vitt.
Stefan hade fått ett nytt uppdrag. Han var glad. Varje uppdrag förde honom närmare drömmålet. Om två år hoppades han kunna göra sin drömresa till Tibet och producera en reseberättelse för TV.
Nu har Stefan precis satt sig till rätta för att skapa en illustrerande bild till den nyskrivna artikel. Knappt två timmar har han på sig.
Arket ligger framför honom.
De första pennstrecken är alltid svårast. Motståndet kraftfullt.
Arket bländade vitt.
Bricked me
Daily Prompt: Brick.
Sometimes
I would like to
place myself
into the brick wall
watching people
pass by.Sometimes
Buddy in Box
En helg med Vivian Maier bl.a.
En händelserik helg som börjar och (nästan också) slutar med basket. Barnbarnet är ett energiknippe av sällan skådat slag. Man blir lätt matt.
Mellan basketmatcherna – lördagen – åkte vi till Helsingborg. Tillfälle för att utforska en lekplats som barnbarnet sett från tåget. Men oj en så kall dag och med tunga tunga moln hängandes över staden. Jag frös. Barnbarnet höll igång och tycktes inte frysa.
Vi klarade av lekplatsen ganska snabbt. Ganska. Vi fortsatte till Dunkers Kulturhus för att se vad de kunde erbjuda. Inte dåligt minsann! Dels Sven Nordqvists fantasi med bl.a. Pettson och Findus och dels men verkligen inte minst!!!! fotoutställning om Vivian Maier – min absoluta favorit bland gatufotografer.
-Kunde det bli bättre?
-Nej absolut inte!
Bäst av allt var när barnbarnet på min fråga:
-Vad var det bästa med dagen?
svarade:
-Vivian Maier.
Och då ingick även fika på kondis.
Nu skapas det film här bredvid. Det ska börjas i tid … egen kanal … det laddas upp nu.
En av bilderna energiknippet tog av mig på tåget under lördagen.
Att mena så väl
Skrivpuff: Mena.
vilar huvudet på kudden
tänker på något
långt borta
som inte finns
tänker mer och mer
kanske det finns
ändå
i alla fall i mina tankar
kan det vila
mot min kudde
lite till
…
Otto – Den förgjordade fläcken!
Skrivpuff: Då var det dags.
forts. fr Dukat för två.
Otto blev orolig över vad han såg i sophinken. Än oroligare blev han för att Marianne inte sagt något.
Han visste inte ens att hon besökt doktorn.
– Hur skulle han göra för att få veta?
Otto stod vid kaffebryggaren djupt försjunken i tankar. Kaffet var färdigt sedan en bra stund. Han hade inte heller kommit sig för att ta ner kaffekoppar och plocka fram vetebröd.
– Men Otto då!
Otto ryckte till och tappade nästan balansen. Han kände sig yr.
– Mår du inte bra? fortsatte Marianne som hade kommit tillbaka till köket för att fylla på mer vatten i kannan. Tre gånger brukar hon få fylla på. Växterna kräver sitt av både omsorg och näring, brukade hon säga, och detta var numera Mariannes huvuduppgift i livet.
Hon tittade studerande på Otto som nu tagit sig fram till stolen. Detta var inte likt honom. Hon gillade inte när sysslor utfördes halvdant och här står kaffet färdigt men inget är framdukat.
Otto hade blivit rädd. Ja nästan skräckslagen inombords, därav yrseln. Han hade bestämt sig för att fråga Marianne rakt ut. Nu när han satt tryggt på stolen, bestämde han att …..
Otto fixerade blicken på den förgjordade fläcken, på korkmattan, som han hade orsakat för några jular sedan.
… nu var det dags!
Den förgjordade fläcken! was originally published on PHOTO – POETRY – CRAZY ART
Den förgjordade fläcken!
Skrivpuff: Då var det dags.
forts. fr Dukat för två.
Otto blev orolig över vad han såg i sophinken. Än oroligare blev han för att Marianne inte sagt något.
Han visste inte ens att hon besökt doktorn.
– Hur skulle han göra för att få veta?
Otto stod vid kaffebryggaren djupt försjunken i tankar. Kaffet var färdigt sedan en bra stund. Han hade inte heller kommit sig för att ta ner kaffekoppar och plocka fram vetebröd.
– Men Otto då!
Otto ryckte till och tappade nästan balansen. Han kände sig yr.
– Mår du inte bra? fortsatte Marianne som hade kommit tillbaka till köket för att fylla på mer vatten i kannan. Tre gånger brukar hon få fylla på. Växterna kräver sitt av både omsorg och näring, brukade hon säga, och detta var numera Mariannes huvuduppgift i livet.
Hon tittade studerande på Otto som nu tagit sig fram till stolen. Detta var inte likt honom. Hon gillade inte när sysslor utfördes halvdant och här står kaffet färdigt men inget är framdukat.
Otto hade blivit rädd. Ja nästan skräckslagen inombords, därav yrseln. Han hade bestämt sig för att fråga Marianne rakt ut. Nu när han satt tryggt på stolen, bestämde han att …..
Otto fixerade blicken på den förgjordade fläcken, på korkmattan, som han hade orsakat för några jular sedan.
… nu var det dags!
B_ live 