skrivlusten

Inga snuviga flickor får passera grinden

Skrivpuff: Snuvig.

Felicia stod i kön tillsammans med alla de andra förväntansfyllda flickorna. De var rosiga om kinderna. Ögonen sotade och glansiga. Vidöppna och drömmande. Urringade toppar och vida kjolar.

Det var Alla Hjärtans Dag ett år för länge sedan. På 50-talet närmare bestämt.

I Memphis. Tennesee.
Graceland.

Kön rörde sig långsamt. Snart var Felicia framme vid grinden. Nu såg hon skylten.
”Inga snuviga flickor får passera grinden!”

– Undrar om det är ELVIS själv som bestämt detta? undrade Felicia där hon stod och snart var i tur för en puss av rockkungen.

ELVIS

Magnoliaknoppar

Söndagen den 8 februari 2015.

Denna helgen har jag slappat men haft besök. Idag sken solen så lockande att jag satte mig på balkongen en stund. Väl påpälsad. Underbart att känna solens värme på ansiktet. Under tiden lyssnade jag på en ljudbok.

Fattar inte varför jag inte tänkt på detta innan. Läsning av långa texter är fortfarande svårt efter ”väggkraschen”. Jag somnar. Det kan förstås hända när jag lyssnar också. Men inte lika snabbt och inte på samma sätt. Jag hanterade omåttligt mycket text då … kroppen sade ifrån och har inte slutat protestera mot text. Skriva går bra men det blir mest kort och ”ytflyt” nu för tiden.

Boken jag lånade handlar om Jesus och vad vi kan veta om hans liv. Har Jesus överhuvudtaget funnits? Jag tror ju det och vill helst se honom som en vanlig människa med en god livsfilosofi. Jag är humanist och inte religiös. Agnostiker, ateist …. Lyssnar mycket på Richard Dawkins nu för tiden. Jag tycker att religion är mer till skada för mänskligheten.

Tycker det är intressant och viktigt att formulera moraltänkande – fritt från religion. Debate – Morality & Science.

Allra viktigast är att skydda barn från religiös påverkan! Från föräldrar och från religiösa kulturer. Det är övergrepp på barn.

Magnoliaknoppar inger hopp.

buds_20150208_magnolia

Hallå!

Skrivpuff: Sid 25 – 2:a meningen.

”- Hallå! sa Puh, ifall det skulle finnas något utanför.”

Men det var alldeles tyst. I alla fall där inne där Puh stod. Om man inte räknar Puhs eget nervösa tummande på honungsburken som han plötsligt blev ängslig för att behöva dela med en välkommen men på sätt och vis ovälkommen gäst – fast egentligen välkommen ändå.

– Hallå! sa Puh igen. Fast tystare denna gången så en eventuell honungsälskande gäst inte hörde honom.

– Hallå! svarade Nasse med ett knappt hörbart pip. Det vill säga knappt hörbart på hans sida om dörren och alldeles ohörbart på andra sidan. Där Puh stod och mumsade i sig honung.

Nasse hade oturen att snubbla över och trilla i grannens leverans från Årstiderna. Han kämpade bland spenatblad och krossade ägg. En liten stund – innan han började slappna av.
Slickade sig om munnen och kom fram till att han hade nog trillat rakt in i himmelriket för en liten Nasse.

Här behöver jag nog inte ens skriva vilken bok jag hämtade raden ur ha ha.
Nasse är min favorit i Sjumilaskogen. vem är din favorit?

idag_20130902

#haiku – Lily Raft

Carpe Diem #662, Water Lilies.

Among these lilies
in Monet’s pond
Basho’s water sound     © Sylvia Forges-Ryan & Edward Ryan

strange perfume
from a faraway place
lotuses blooming        © Chèvrefeuille


lily raft
arising essence
awesome sight

©Birgitta Rudenius

flower_20100731_waterlily

 

Space stone

Skrivpuff: Sten.

Jag har en sten. Den är liksom helig. Jag kallar den ”Månstenen” men den skulle lika gärna kunna heta ”Rymdstenen”. Den kommer nämligen utifrån rymden och slog ned på en plats där jag skulle passera för att hitta den. Före alla andra.

Den är alldeles speciell. Helt annorlunda alla mina andra stenar. Den är perforerad på grund av hettan under vägen till jorden. Den får plats i min hand. Jag håller den varsamt. Tills rätt stund är inne. Då ska jag greppa den att omsluta mitt hjärta. Min själ får vara med också.

Min sten är helig för mig. Min egen Rymdsten.

När tiden är inne kommer den att återföra oss till rymden.

Moonstone