that power once was
now immensely sad about humans
the man called Jesus
Skrivpuff: Kraftfull.
she pulled herself
together
waiting for
the last standanything you
wish
before
the last standplease
lay down
on the table
the last stand
Skrivpuff: Bord.
blicken frös
i det saltstänkta
motivet
den välkände mannen
i en okänd kvinnans
armar
hon kisar mot solen
med smala
soltorra
läppar
Skrivpuff: Smala, soltorra läppar.
Trying to catch that special mood …
in the moonlight
with cane and faltering steps
cherry blossoms
… for writing poetry …
wondering
around in my own steps
or somebody else’s
… while listening to music …
sårade hjärtan
och flydda själar
byter plats
hurt hearts
and away fled souls
change places
… lots of lost hearts and lost souls in our world … to many indeed …
… with a war going on … mothers, fathers and children are losing their homes and many – far too many – their lives …
neither hurt hearts
should walk soldiers shoes
nor away fled souls
or soldiers
some tomorrow
Now I just have to choose one of the most beautiful songs about – NOT WAR.
Lars Winnerbäck sang when Dalai Lama visited Sweden 2011 and His Holiness personally thanked LW.
I will work more with the translation in English because it’s much more poetic in Swedish. But hopefully it gives an idea about the content.
| Ingen Soldat av Lars Winnerbäck 2009 Lyrics; Himlen faller ner, Jag är ingen soldat, Jag har härjat krig i huset, Jag har aldrig stått vid fronten jag är ingen soldat, I rispan från min vrede, Jag är ingen soldat, jag är ingen soldat, |
Ingen Soldat av Lars Winnerbäck 2009 Lyrics; The sky is falling down, I’m not a soldier, I have ravaged war in the house, I have never been at the front I’m not a soldier, In the scratch of my wrath, I’m not a soldier, I’m not a soldier, |
Skrivpuff: Ärligt talat.
Skyller på julen att det blir lite märkliga inlägg – ärligt talat 😉
… tänkte jag när jag vaknade idag. Det låter som namnet på en blogg, tyckte jag. I början av bloggandet i världen skrev jag blog men nu har det ju försvenskats och känns lite avigt med blogg-stavningen. Jo, jag vet! Jag har tillräckligt många bloggar! Jag ska inte starta ytterligare en! Lovar! Dessutom gillar jag inte annonser som dyker upp på wordpress om man inte betalar för sig. Det behöver man inte på blogspot. Men problemet är att jag gillar wordpress bättre!
Det pockar på – på ett lustigt sätt – inuti. Något vill att jag ska börja rita och måla. Något inuti. Vad kan det vara? En slags ”drivkraft” men var kommer den ifrån? Varför har den hamnat i mig? Inte för jag har något emot det. Inte alls! Tvärtom! Jag är jätteglad för detta ”något”. Borde ju känna mig utvald. Och det gör jag så gärna! Inte ofta annars man kan känna sig utvald. Minsann. Mitt lilla liv är litet. Men tillräckligt stort för mig. Tror jag. Men det finns potential för att växa.
Mitt lilla liv har vidöppna fönster mot världen. Dörren är förstås inte vidöppen. Skönt nog! Jag står ofta i vidöppna fönster för att beskåda och betrakta världen. Läs nu för allt i världen inte bokstavligt! Ofta kliver jag över fönsterramen och sticker iväg på äventyr. Vill inte missa något intressant. Absolut inte!
Ute bland de konstiga människorna. Där ute blir det fokus på företeelser och beteenden. Samt detaljer som kan fastna på bild.
Man kan ställa upp den gamla antika vasen överst på hyllan. Där står den mer skyddat
– kanske!Man kan ställa upp i en tävling med chans att vinna något fint. Eller göra bort sig
– kanske!Man kan ställa upp för någon som behöver. En människa som befinner sig i en utsatt situation. Ett barn som är mobbat. En äldre som blir rånad. En människa som behöver hjälp i en situation som kräver omgivningens civilkurage.
– Inga ‘kanske’ gäller här!
Skrivpuff: Ställa upp.
Jag var inte säker på vad jag skulle skriva om idag. Inget ämne var säkrat för detta tillfälle. Samtidigt vill jag försäkra mig om att inte missa någon puff. Säkraste sättet är att anfalla tangentbordet.
Säkert är det klart nu.
Skrivpuff: Säkert.
