Kränga krypa krama
Väta vaska viska
Svamla svinga svälta
Tvätta två tvi
Vränga vrida vråla
Traska trampa trilskas
Klamra klänga …… fortsätt …
…………………….. klättra!
Skrivpuff: Klättra.
– Bella! kommer du?
– Jag hatar när de kallar mig Bella, tänkte Gabriella tyst medan hon fixade det sista på makeupen. Varför hade hon inte förhindrat det från början? ”Bella” låter så fantasilöst som bara tramsiga hästtjejer kan hitta på.
I släkten kallades hon Gabi med ett skönt triftongljud på a-et. Det var hennes moster som hade hittat på det. Mostern uttalade det alltid så kärleksfullt.
Gabriella gillade ”Gabi”. Mycket. Det lät både konstnärligt och unikt. Hon ville gärna tänka om sig själv som konstnärlig. Mostern hade också alltid uppmuntrat henne. Mostern hade till och med några av hennes bilder på väggen.
– Bella nu får du väl ge dig!
Gabi reste sig för att öppna dörren.
Med manuskriptet grundligt genomgånget och sista tankarna på sin underbara moster – visste Gabi att hon skulle klara av det!Ridån rullades upp.
Gabi är redo.
Föreställningen kan börja.
Skrivpuff: Grundlig.
Nu har jag suttit länge nog och solat mig i din glans!
Inte kan jag säga att det varit varken underhållande eller kreativt!
Ibland har jag förstås njutit av ”top-floor” läget.
Det ska erkännas.
Men nu känner jag mig mest uttråkad.
Jädrans uttråkad om jag så får säga!– Jag sticker!
Skrivpuff: Bilden här.
– Mamma, nu har han gjort det igen!
– Vad?
– Farfar har kört vänstertrafik och vi sitter på polisstationen. Kommer du?
Skrivpuff: Bild.
Skrivpuffen är här.
Jag insuper och väntar.Det dröjer lite idag. Så är det sällan.
Fullt beredd dock inne i mitt förväntansfulla jag.
Det är inte så att jag skapar.
Jag väntar på det som vill bli skapat.
Alltid.
Jag väntar nu.
Är inte alls nere i någon dal.
Utan njuter av höjderna
den erbjuder mig.
Och lyfter.
Skrivpuff: Dal.
Kan man komma ihåg något
man inte kommer ihåg?
Ja!
Man kommer ihåg
lite eller mycket
men inte allt.
Irriterande!Jag kommer ihåg
hur glad jag var
att få ett eget märke
vid min klädkrok
på Kindergarten.
Det var så fint
och färgglatt.
I rött, blått och grönt.
Kanske en aning svart
möjligen ett uns gult.
Gjort av trä.
Jag var så stolt.Det kunde vara en boll,
ett lok, en docka, en bil…
Nej inte en docka!Jag kommer inte ihåg
bilden
på mitt märke.

Min storasyster och jag.
Här är det fel.
Alldeles för klart omkring mig. Lika skarpt som en vattenyta när luften står stilla. Här ser jag allt. Klart och tydligt. Förstår och inser. Det gör ont och är smärtsamt. Jag vill inte stanna här!Måste bort.
Tänka tankarna rätt. Koncentrera mig. Släppa taget. Vänta. Totalt förlita mig på tankarnas magi. Omvälvande kemi.På väg.
Passerar gränsen. Det tydliga och smärtsamma avdunstar. Försvinner bort. Längre och längre. Dimman omsluter. Tryggt. Dimmiga drömmar på drift. Drömmer mig hem.
Helt rätt.
Mina små kycklingar hördes
så lyckligt klucka.
och sprang på spretiga ben ut
genom sin nyöppnade lucka.Våra små barn började
längtansfullt sucka
när de var till att öppna
julkalenders första lucka.Alla utpekade grymma
som bråk ideligen vill mucka
de ämnar jag låta falla
djupt under en stängd lucka.
Skrivpuff: Lucka.