En enda liten rad – Var alltid god och glad.
Känner någon igen?
Poesibokens
kanske
vanligaste rad.
En enda som var glad
Var god och skriv en liten rad
Den kan behövas då.
En enda liten god
Var glad för en sådan rad
Ibland får man vara glad för det lilla.
Skrivpuff: Endast.
Carpe Diem #961 prayers for rain.
I’ve had a wonderful day! It was promised rain. But at first I didn’t see any raindrops. I felt disappointment. But then … release … raindrops started to fall.
I had planned for cleaning my flat.
raindrops filled balcony
the promised sky was true to me
house is all shining
While cleaning I listened to Purple Rain. Endlessly playing Purple Rain from my Youtube list. Never before in my life I had this feeling-so-good spirit when I moved from room to room and left a shine all over.
Purple Rain – The only rain I like.
Skrivpuff: Släppa.
OTTO – 6 – kanske sista delen
Otto tyckte inte om rösten i huvudet. Han ville inte bli störd. Det gjorde ont. Framför ögonen blixtrade det. Han släppte koppen i sitt knä för att hålla för öronen. Han blundade och böjde sig framåt. Den guldkantade blå koppen kändes mot bröstet.
Otto ville bara vara ifred.-Jag orkar inte med dig längre Otto, säger Marianne upprört.
Otto håller hårdare för öronen. Han vill hindra huvudet från att explodera.
-Jag har kontaktat äldrevården. Innan du får plats på äldreboendet måste du till en läkare och undersökas.
Otto kände sig omtumlad. Tankarna snurrade i huvudet. Ena stunden trodde han det gällde fadern som skulle iväg till sjukhuset. Nästa stund undrade han var han var. Och om han var sjuk. Sedan glimtade hustrun Marianne förbi. Otto kämpade för att få ordning i kaoset av bilder som rusade förbi inom honom.
– Brevet med läkartiden kom idag. Klockan fyra ska du vara där, fortsatte Marianne som var irriterad över sin gubbes beteende.
-Klockan fyra ska du vara där, upprepade Otto tyst inom sig.
-Ska jag äntligen få komma bort härifrån, tänkte han och kände samtidigt en gnutta hopp börja spira inom sig.Han hade nu rest sig och var på väg ut ur rummet. Ett lugn spred sig över Ottos rynkiga ansikte. Den blå guldkantade koppen hade han tagit med sig. Han höll den ömt i sina händer. Den tänkte han aldrig lämna ifrån sig.
Inte lämna kvar här.
Daily Prompt: Earth.
To get some perspective of our life on mother Earth … in Universe …
Jordens hastighet runt den egna axeln – 1700km/h (0,47km/s)
Jordens hastighet runt solen – 30km/s
Solens hastighet runt Vintergatans centrum – 230km/s
Vintergatans hastighet – 100-150 km/s
…..The great wall är 500 milj ljusår lång, 200 milj ljusår bred och 16 milj ljusår tjock. Vintergatan ligger 260 milj ljusår bort.
Vintergatan är 100 000 ljusår i diameter och 1000 ljusår bred.
Ju längre bort galaxer är från oss desto snabbare avlägsnar de sig.
Universum kan vara 12-15 miljarder år gammalt.
Earth speed around its axis – 1700 km / h (0.47 km / s)
Earth’s speed around the sun – 30km / s
The sun’s speed around the galactic center – 230km / s
Milky Way’s speed – 100-150 km / s
… ..
The Great Wall is 500 million light-years long, 200 million light-years wide and 16 million light-years thick. Milky Way galaxy is 260 million light years away.
The Milky Way is 100,000 light years in diameter and 1,000 light-years wide.
The farther away the galaxies are from us, the faster they recede.
The universe could be 12-15 billion years old.
Brandenburg Project on Liszt Academy with Swedish Chamber Orchestra
Moon Opera – Yabin Studio.
Dramatic and so fantastic performance – art at high level! I was mesmerized.
Budapest Spring Festival.
A kind of fairytale as ballet – very artistic and unique – I liked a lot! First time I saw Győri Balett. Szegény Dzsoni és Árnika.
Tonight …. Space Fantasy – National Ballet ….
coming up soon ….
Carpe Diem Special #207 Sara McNulty’s third ”taste of nature”.
kikobun, haiku, tanka or haiga
acid bitterness
blended with vivid sweetness
I breathe my way
My bracelet is sharp pink. My black one broke down. My bracelet tells me how many steps and how long my walk was. My walks with my camera. Every days walkabouts. Up the hills. Down the hills. Over the bridges. Along the riversides. Stopping here and there. Shooting, examining, watching, studying, enjoying …. everything from the tiny little bug to the great view. Never a chance to be bored.
Skrivpuff: Efter.
Otto/1.
Otto/2.
Precis när Otto tagit ett djupt andetag och skulle krysta fram sin fråga blev han abrupt avbruten av Marianne.
– Se nu till att masa dig upp från stolen och få fram kaffet! Klockan är ju snart tolv!
Hon vände sig sedan om demonstrativt och marscherade ut ur köket. Av den ryckiga rörelsen föll några vattendroppar ur kannan och ned på mattan. Marianne märkte inte dropparna men det gjorde Otto. Han hade sjunkit ihop ännu mer på stolen och kände sig själv som en liten skvätt i världen.
Sedan var det som om blixten hade slagit ner i den lilla skvätten på stolen. Som drabbad av en elektrisk stöt reste sig Otto. Något hade gripit tag i honom. Han kände sig med ens som en stor stark. Bortblåst var det lilla ynkliga som varit hans sällskap. Som blivit hans sällskap med åren.
De förbjudna kopparna. De oberörbara kopparna. Undanstoppade längst in i underskåpet vid vasken. De blå med guldkant – just de skulle fram nu. Otto log förnöjt – ja nästan andaktsfullt – där han stod och ömt höll en kopp i var hand.
Nu var han i sin värld.
Efter alla dessa år.
Daily Prompt: Fog.
the tiniest tiny
conquer the greatest large
fog on its way
the tiniest tiny was originally published on PHOTO – POETRY – CRAZY ART
Skrivpuff: Då var det dags.
forts. fr Dukat för två.
Otto blev orolig över vad han såg i sophinken. Än oroligare blev han för att Marianne inte sagt något.
Han visste inte ens att hon besökt doktorn.
– Hur skulle han göra för att få veta?
Otto stod vid kaffebryggaren djupt försjunken i tankar. Kaffet var färdigt sedan en bra stund. Han hade inte heller kommit sig för att ta ner kaffekoppar och plocka fram vetebröd.
– Men Otto då!
Otto ryckte till och tappade nästan balansen. Han kände sig yr.
– Mår du inte bra? fortsatte Marianne som hade kommit tillbaka till köket för att fylla på mer vatten i kannan. Tre gånger brukar hon få fylla på. Växterna kräver sitt av både omsorg och näring, brukade hon säga, och detta var numera Mariannes huvuduppgift i livet.
Hon tittade studerande på Otto som nu tagit sig fram till stolen. Detta var inte likt honom. Hon gillade inte när sysslor utfördes halvdant och här står kaffet färdigt men inget är framdukat.
Otto hade blivit rädd. Ja nästan skräckslagen inombords, därav yrseln. Han hade bestämt sig för att fråga Marianne rakt ut. Nu när han satt tryggt på stolen, bestämde han att …..
Otto fixerade blicken på den förgjordade fläcken, på korkmattan, som han hade orsakat för några jular sedan.
… nu var det dags!
Den förgjordade fläcken! was originally published on PHOTO – POETRY – CRAZY ART
B_ live 