me

Budapest Opera House

Ticket to Heaven

Sov hela natten så gott. Till slut steg jag upp. Stängde av P1 på radion och satte på SVTplay – Forum.
Snart dags för morgonens första goda Skånerostade kaffe. Alla som kommer och bor i min lya här betalar ”hyra” med kaffe – Zoégas Skånerost. Själv brukar jag kunna ta med 2-3 paket i mitt handbagage. Denna gången hade jag tre långlagrade bitar herrgårdsost också. Osten brukar säkerhetskontrollen vilja titta på. Den är nästan slut nu och därför var jag tvungen att fylla på ostförrådet.
Åkte först till WestEnd för att skriva ut ytterligare en biljett. Har många event som väntar. Jag har till och med två biljetter till Nötknäpparen ifall jag händelsevis skulle få besök till jul. Jag stannar över både jul och nyår.
Åkte sedan till en saluhall på andra sidan sta’n och andra sidan Donau. Köpte tre bitar av olika getostar. Åkte slutligen till centrum och kollade på Vigadó om det fanns någon konsert på G.
Sedan gick jag hem med mina kassar och några nya bilder i kameran.
Det jag ser allra mest fram emot är konserten den 3 januari med Boban Markovics. Himmel vilken musiker! Sannerligen Master of Trumpet. Fick hela kroppen genomströmmandes av kalla kårar när han spelade i stora Synagogan under den judiska kulturfestivalen. Inga lätta svepningar då inte. Vilken känsla!

the master
of all brass tunes and his trumpet
ticket to heaven

Skrivpuff: Svepa.

I don’t remember if I recorded with iPhone or camera – anyway the sound could have been better. I’m not at all god at recording 😦
Boban is the man in black. If you listen – listen to the end!

Om någon trodde annat

… alltså Mitt lilla liv … mindre än litet …relaterat till vad … jag tänker alltid omkring det minsta lilla till det största stora … om nu någon trodde annat …

Som tur är … är tankar inte låsta till ett begränsat ‘rum’ … mina är i alla fall inte … mina far omkring och stannar då och då upp … mellan det minsta lilla och största stora … båda lika fängslande och förundringsbara …. obs! … utan att blanda in någon religion som förvränger föreställningar …

holes n’ space
for viewers to examine
flash of starlight

Min rymdsten … stenar har en särskild plats i mitt hjärta …

MoonstoneMacro Photo

Mitt lilla liv

… tänkte jag när jag vaknade idag. Det låter som namnet på en blogg, tyckte jag. I början av bloggandet i världen skrev jag blog men nu har det ju försvenskats och känns lite avigt med blogg-stavningen. Jo, jag vet! Jag har tillräckligt många bloggar! Jag ska inte starta ytterligare en! Lovar! Dessutom gillar jag inte annonser som dyker upp på wordpress om man inte betalar för sig. Det behöver man inte på blogspot. Men problemet är att jag gillar wordpress bättre!

Det pockar på – på ett lustigt sätt – inuti. Något vill att jag ska börja rita och måla. Något inuti. Vad kan det vara? En slags ”drivkraft” men var kommer den ifrån? Varför har den hamnat i mig? Inte för jag har något emot det. Inte alls! Tvärtom! Jag är jätteglad för detta ”något”. Borde ju känna mig utvald. Och det gör jag så gärna! Inte ofta annars man kan känna sig utvald. Minsann. Mitt lilla liv är litet. Men tillräckligt stort för mig. Tror jag. Men det finns potential för att växa.

Mitt lilla liv har vidöppna fönster mot världen. Dörren är förstås inte vidöppen. Skönt nog! Jag står ofta i vidöppna fönster för att beskåda och betrakta världen. Läs nu för allt i världen inte bokstavligt! Ofta kliver jag över fönsterramen och sticker iväg på äventyr. Vill inte missa något intressant. Absolut inte!

Ute bland de konstiga människorna. Där ute blir det fokus på företeelser och beteenden. Samt detaljer som kan fastna på bild.

Skål för Moder Svea men inte för en pajad Hårddisc!

Skål Mamma!

Pajad – totalpajad!
Det skulle kunna vara
så förfärligt
att inte längre ha en back up
att ha förlorat två års foton
plus ytterligare några
speciellt sparade mappar.

Det skulle kunna vara
olidligt förfärligt!
Alltså …!
att upptäcka
att den externa hårddisken
var oåtkomlig.

Den är plötsligt D Ö D.
Helt tyst!
Utan minsta reaktion.
-Nu ska du inte reagera alltför dramatiskt,
hör jag mig själv säga.
-Världen går inte under och livet går vidare, fortsätter jag till mig själv.
…  tänker till …
-Ja det var kanske lika bra att de åren försvann ur mitt liv, svarade jag mig till slut.
-”Det var meningen” viskade mamma från Himlen.

Skrivpuff: Alltför.

Over run

Tänkte säkerhetskopiera idag. Men tji det gick inte! Av någon anledning hittar inte min Mac externdisken. Har den fått en smäll eller är det något jag missar? Nu sitter frågorna och gnager i huvudet! Fy sjutton! Det kommer att gnaga tills jag löst problemet. Får nog tyvärr också kosta på mig en ny externdisk utifallatt. Massor med foton kan gå förlorade men det är ju förstås inte livsfarligt. Jag kommer att överleva. Men fy f-n vad det gnager!

Känner mig överkörd en stund …

Hjärnskvalp

Vaknade med en mening i huvudet:

”Varför skickar du en tanke när jag bara vill ha din respekt”

Trodde jag hade gjort något fel (igen) och ville klara ut det med en gång. Gjorde så men svaret fanns inte där.

Vet inte vad det kan ha varit som gjorde att den meningen låg i hjärnan och skvalpade när jag vaknade.

Kanske ligger svaret på plats när jag vaknar nästa gång ….

Leaf in the street

Att vara sig själv närstående

I själ och hjärta
finns man.
I sina drömmar
tänker man.
I verkligheten
står man.

Skrivpuff: Närstående.

Jag tänker alltid (nästan) i tre. Skriver i tre. Analyserar i tre. Nivåer, djup och perspektiv.
Hjärna, själ och kropp. Det största stora och det minsta lilla samt allt däremellan.
Ungefär … Det gäller att vara sig själv närstående …

br