livet

Some clouds

Skrivpuff: Kunna.

Till alla mina ungdomar (elever) jag jobbat med under åren som speciallärare eller specialpedagog.

Nu har jag nästan snart levt ett helt liv. I alla fall den delen när jag har mitt medvetande på helspänn.
Kanske det så småningom börjar avta i både fokus och helspänn.
Men inte än!
Jag ser till att hänga med i det som händer!
Jag är orädd!
Jag tycker till!
Jag har åsikter.
Trots åsiktskorridoren ….
säger jag vad jag vill
och tycker.
Det är en fördel med att vara erfaren
alltså levt många år
Gammal är jag inte!
Jag har alltid umgåtts med yngre
än jag själv.
Jag har jobbat med ungdomar.
Åh härliga liv!
Härliga underbara ungdomar!
Jag är er evigt tacksam!
Himmel så mycket jag har lärt av er!
Ja, jag har älskat att arbeta med er!
Men jag har avskytt att arbeta inom skolans
begränsande väggar.
Men ni – ungdomar – har jag sannerligen älskat
att jobba med.
Åt fanders med den fyrkantiga skolan!
Ni ungdomar har en så otroligt spännande
varierande kreativitet i olikheter
att tänka
och finna lösningar.
I just love it!
Och jag har alltid stöttat er
mot systemet!
Alltid!
Jag har faktiskt kämpat!
För er!
Jag gick till och med in i politiken
för er.
Ansåg att det behövdes bättre beslut när det gällde
barn och ungdomar.
Åh vad jag lärt mycket
på min väg genom livet.
Jag kan verkligen säga att
jag försökte!
Jag har kämpat
och ni –
mina ungdomar –
har alltid varit min
inspirationskälla.
Jag är så glad för er alla
som jag haft förmånen att möta
på min väg
genom livet.

Jag önskar inget högre än att det går bra för er i livet och att ni hittat en plats där ni är glada för – just livet.

Alla barn har rätt att lyckas i skolan – ska gälla!!!!!!

Barnperspektivet ska gälla i alla sammanhang!

Vad mer skulle man kunna säga som en pensionerad lärare – som själv placerade sig i skolbänken hela livet – folkskollärare – speciallärare – specialpedagog – fil. kand – fil. mag. – universitetsadjunkt i specialpedagogik – lärarutbildare ….

Tänk om man någon gång hade fått känna sig uppskattad som lärare av kommunen man jobbade för. Inte ens för min egenbekostade fortbildning visade man uppskattning. Är jag bitter över något så är det detta – värst var Båstad kommun! Men det fanns en kommun som skiljde ut sig på ett mycket positivt sätt – Hörby kommun. I Malmö och Uppsala och Kävlinge … neej!

På universitetet som lärarutbildare kände jag mig mycket uppskattad. Jag är enormt tacksam över att ha fått sluta mitt yrkesliv på en arbetsplats som var så positiv.
Att jag slapp att avsluta mitt yrkesliv i en fyrkantig kommun.

Oj vilket inlägg det blev! Det bara strömmade ner genom tangenterna. Kanske fanns det ett underliggande behov 😉 … att göra upp …. att göra ett avslut ….
Vad vet jag!

Some clouds

Idag slog den till!

Idag slog den till!
Jag blev total-knockad. Faktiskt redan i sängen innan jag ens stigit upp.

Från att ha varit 37 grader, sänkts till 23 och sedan till 13-15-17 idag. Hela skyn är full av moln och stilla försynt regn. Idag ser man ingenting av det roliga i livet. Dock inga mörka orosmoln. Det räcker minsann med de som är – som täcker och skymmer det ljuvliga livet.

Kroppen värker! Man skulle kunna tro jag har reumatik i alla mjukdelar. Det känns förfärligt! Ont i ryggen och ont överallt. Kommer ihåg att min farmor – min lilla söta rara farmor – alltid fick värk när det var väderomslag. Har jag kanske fått den genen?

Hösten slog alltså till! Den kan jag vara utan. Vintern också. Jag skulle klara mig allra bäste med bara vår och sommar.

”Massage” tänkte jag skulle passa ryggen. Resultat: Toppen/Botten.
Massagen var underbar men kroppen hade bara en väg att gå. Till sängen! Med tjock filt ovanpå duntäcket. Jag grävde ner mig i flera timmar och lyssnade på mina ”Favoriter” på Youtube. Hann med 1,5 vändor.

Vätskepåfyllning och tvärtom. Frukt.

Nu upp och fleecetröja framför nyheterna.

Hoppas jag somnar snabbt inatt och får slut på en förfärlig dag.

I morgon är en ny dag ….

https://www.youtube.com/playlist?list=FLVs15i4mMU6L4OF5252zHDg

Artros-tår

Skrivpuff: Irritation.

Jag letade och letade.
Fick be om hjälp.
Smockfullt!
Alla letade.
Alla hade fått för sig att
köpa skor idag.
På Tamaris
på ALLEE
i Budapest.

Vilken tur jag hade!
Rätt storlek.
Skön känsla.
Inget problem.
-Ingen irritation någonstans,
säger mina artros-tår.
-Kan detta vara sant!?

My Tamaris boots

Sensmoral

Skrivpuff: Våga.

”Ur led är tiden”
och det kommer den nog alltid att vara
på något sätt.

Just nu tänker jag på
amerikanska
blanka
förslätade ansikten.
Ansikten som ämnas se ut som 20 år
när de egentligen är 73
eller 64
eller nå´t.

Bakom dessa
förvanskade
onaturliga
stela
sorgliga
skepnader
-ansikten-
döljer sig en människa.

En människa
som inte vågar
njuta i sin rätta
ålder.

En människa
som vill förneka
livets
outgrundliga
spår.

Sense moral: Våga njuta i livet där du är just nu och våga välkomna livets spår.

Life journey

Levnadskonstnären

Skrivpuff: Betala.

Nej det tänker jag inte göra!
Jag tänker inte betala
för livet!
Jag vill ju bara
leva.
Utan att kosta någon
annan.
Leva!
Njuta!
Bara vara!
Vara bland andra människor.
Bara njuta
av livet
Utan att betala.
Jag vill bara vara
Jag är –
faktiskt!
En levnadskonstnär.
och
Jag gillar det!

dragonfly_20150713_hjul

Sjätte Avsnittet

Skrivpuff: Leta.

Nu behöver jag inte leta längre!
Jag har funnit Dig.
Efter vårt fjärde möte …

Du kom
vi skrattade
och levde ut
älskade
älskade utan
tid och rum
kysstes
åh dessa kyssar

Du har gått
din vän väntar
klockan elva
tåget

Jag känner din doft
doften av dig
berusande mig
njuter
in-njuter
saknar
Dig
Du skrev:
”……..”
Jag skrev:
”jag vill”
Vill vill vill!
Mitt hjärta ropar …
… sin längtan

Snart träffas vi igen

Egg and sperm
Bilden från Fotoutställning på Tylösand Hotell, Lennart Nilssons bilder.