life

Levnadskonstnären

Skrivpuff: Betala.

Nej det tänker jag inte göra!
Jag tänker inte betala
för livet!
Jag vill ju bara
leva.
Utan att kosta någon
annan.
Leva!
Njuta!
Bara vara!
Vara bland andra människor.
Bara njuta
av livet
Utan att betala.
Jag vill bara vara
Jag är –
faktiskt!
En levnadskonstnär.
och
Jag gillar det!

dragonfly_20150713_hjul

Sjätte Avsnittet

Skrivpuff: Leta.

Nu behöver jag inte leta längre!
Jag har funnit Dig.
Efter vårt fjärde möte …

Du kom
vi skrattade
och levde ut
älskade
älskade utan
tid och rum
kysstes
åh dessa kyssar

Du har gått
din vän väntar
klockan elva
tåget

Jag känner din doft
doften av dig
berusande mig
njuter
in-njuter
saknar
Dig
Du skrev:
”……..”
Jag skrev:
”jag vill”
Vill vill vill!
Mitt hjärta ropar …
… sin längtan

Snart träffas vi igen

Egg and sperm
Bilden från Fotoutställning på Tylösand Hotell, Lennart Nilssons bilder.

 

Death and life

Skrivpuff: Skratta.

Linda trodde att hon aldrig skulle kunna skratta igen. Inte le heller. Livet hade farit mycket hårt fram med henne. Rånarna hade bragt hennes föräldrar om livet på ett omänskligt grymt sätt. Hennes man hade tagit livet av sig när han blev friställd och inte trodde sig kunna försörja sin familj. Detta hade han gjort dagen efter hon berättade att hon väntade deras gemensamma barn.
Tack vare det väntade barnet hade Linda orkat fortsätta att leva. Hon kunde till och med se framåt i några få ljusa ögonblick.
När barnet föddes visade det sig att det hade ett allvarligt hjärtfel och hjärtat gav upp den tredje dagen.
Linda var tillintetgjord. Hon slutade leva och existerar genom dagar och nätter numera.
Hur ska hon kunna veta att livet – även för henne – väntar just runt hörnet?

Nature's sofa

PHOTO & POETRY

Skrivpuff: Senast.

Vid min senaste
fotorunda
tog mitt senaste projekt
form.

I tankarna jag får
när i naturen jag går
blir bilder poesi
och orden faller i
De hör ihop
och finner ro
i steg för
steg.

Foto & Poesi
Photo & Poetry

PP_20150712_raindrops

 

En flickunge

Skrivpuff: Unge.

Det var en gång …
en liten flicka
nio år tror jag
visst hon var
Det bästa hon visste
var skolan
när hon kunde
och fick gå
En dag tog
denna flickans liv
slut
Det var den dagen
hon inte längre
var en flickunge
Den dagen
hon blev en
brud
och flyttade
bort
Skolan tog också
slut
för henne

Det var en gång till ….
en liten flicka …
och en till …
och en till …

Det blev många gånger
små flickors
liv tog slut
Flickor som inte fick vara
flickor
och gå i skolan
få utbildning
Det blev alldeles
för många
gånger
helt fel ….!

Action to  stop child marriages.

barn

Iris död

Skrivpuff: Gradvis.

Iris hade förberett sig noga. Hon ville inte var till besvär. Inte för någon enda.
Hon hade bestämt detta för ett år sedan och det skulle få ta sin tid att förbereda. Hon ville vara riktigt säker.
Absolut inget besvär för någon.

Nu var tiden inne. Hon befann sig på Platsen. En höjdpunkt bokstavligt och andligt. Att det skulle vara här var givet. Den vackraste platsen Iris visste. Hit brukade hon ofta gå. För att vara själv. Själv i världen. Tänka och fundera. Ha utsikt och få insikt. Vara i känslan!
Hon njöt nu.

Inlindad i filten, hon hade sparat från sin barndom, låg hon nu äntligen här. Ensam i världen. En värld som hon snart skulle lämna. Iris kände sig omsluten av tillfredställelse. Hon njöt medan livet gradvis lämnade hennes kropp.
Iris hade kontroll över sitt liv ända in i sin död.
Precis som hon ville ha det.

pm_20150408_angel

Rosenkavaljeren

Skrivpuff: Blind.

På tredje våningen står han i fönstret och håller koll. Han har förälskat sig – på avstånd – i en guldlockig kvinna. Han vill absolut inte missa någon chans till en skymt av henne. Till och med sängen har han flyttat till fönstret. Då kan han resa sig upp snabbt och genast ser han hennes fönster. Denna dagen har han en överraskning till henne.

På tredje våningen i ett annat hus bor en guldlockig kvinna. Hon känner sig iakttagen, ja nästan förföljd. I huset mitt emot bor nämligen en man som brukar stå och stirra. Så fort hon visar sig brukar han vinka glatt. En dag hade han till och med haft en röd ros i handen. Den lyfter han mot henne medan han skickar slängkyssar.

Den guldlockiga kvinnan drar sig nu för att visa sig vid fönstret. Hon rör sig i sin lägenhet så att han inte ska kunna se henne. Öppnar dörrar mellan rummen så att de skymmer sikten för mannen. Endast de tunna gardinerna är för. Hon vill ju kunna se ut. Hon vill inte leva i en bunker.
Det känns inte bra alls, för den guldlockiga kvinnan.
Hon satt bedrövad en lång stund och tänkte på hur länge detta hade pågått och hur det hade påverkat hennes vardagsliv.
– Skulle hon ringa polisen? undrade hon, som en sista utväg.

Samtidigt i huset mitt emot på tredje våningen stod mannen med sin ros i handen. Han tog sig för pannan. Rosen föll till golvet. En skarp smärta ilade genom hans huvud. Han föll bakåt. Rakt ner i sin säng som turligt stod på plats. Han låg på ryggen med händerna tryckta över pannan och ögonen, tills smärtan började avta. Sedan låg han kvar en stund till för att hämta sig från den obehagliga upplevelsen.

Den guldlockiga dök upp i hans inre och genast reste han sig upp. Han ville ju inte missa en endaste liten skymt av henne.
Han stod framför fönstret och vände sig mot huset mitt emot. Men han såg ingenting.
Han var blind.

pm_20150322_rosengubben