FOTO

Falling together

Carpe Diem Time Glass #29 waterfall.

swirling molecules
oxygen and hydrogen
falling together

Robot CXY325 – framtid

Den 20 april 2048.
CXY325 samlar in alla dumma tvåbenta figurer. Roboten har ansvaret för instrumentet med denna nykonstruerade effektiva sökmissilen. Inom en minut är den dumme bedövad och precis bråkdelen av en sekund innan den dumma handlingen skadar någon.

Den dumme tilldelas det nyinstiftade straffet att städa i världshaven. Straffet är livslångt. Den dumme får aldrig mer gå iland. Den dumme ska leva i en bubbla som flyter på haven i ur och skur, i lugn och storm. Det är sörjt för näringsintag och utsläpp i bubblan. Allt räknas ut av CXW511 som tillsammaans med sina praktikanter cxw511_0-9999 överblickar så ingen lider nöd.

CXZ110 har räknat ut att till 2068 kommer allt skräp i världshaven att vara insamlat och förstört. Om de tvåbenta figurerna fortsätter att vara lika dumma.

På så sätt kan de snälla figurerna fortsätta att skapa robotar tillsammans med QIQ-arna för jordens och de närmaste planeternas fortsatta utveckling och bosättning.

My father

Carpe Diem #709, God Realisation.

a present father
teaches daughters to believe
believe in themselves

good daughter
appreciate him
for wisdom

my father was wise
I learnt to believe in me
need no other dad

I love my father
present wise loving always
for us three sisters

Me and my dad. I think I was 3 years here.

Nattligen

Skrivpuff: Dagligen.

Nu undrar jag varför vi inte säger ‘nattligen’ när vi säger ‘dagligen’. Det finns saker man gör varje natt också. Nästan samma som görs på dagen. Här hos mig i alla fall. Nattligen bloggar, ritar, skriver och bildbehandlar jag. Dagligen också. Nattligen lyssnar jag på debatter och nyheter. Liksom dagligen.

Nattligen sover jag men inte dagligen. Fast idag somnade jag till, när jag lyssnade på ”Någonstans inom oss”. Trots att jag gillar den.

Jag gör nattligen dagligen. Eller tvärtom. Trots att den inte finns.

Oskriven sonett

Skrivpuff: Ofullständig.

– Om jag börjar utan att veta var det slutar, tänkte Ture,
eller hur det slutar, rättade han sin tanke.
Börja bara – för att komma igång.
Tures inspiration var totalt bortblåst denna dag.
Han blev yr och illamående av den nya upplevelsen.
”Varje dag utan en sonett är en ofullständig dag”, är Tures slogan.
– Jag får byta ut ‘sonett’ mot ‘haiku’ så länge, suckade han, framför sitt nu precis färdigskrivna haiku.

ofullständig är
dag med oskriven sonett
haiku skrives lätt

#haiku – Breath poetry

Carpe Diem #707, Pranayana (breath control).

gain balance to mind
breath poetry with your heart
new dawn in soft pink

Min skugga

Skrivpuff: Overkligt.

Det var ofattbart. Jag förstod ingenting.
Hur kunde det vara så att min skugga gick iväg utan mig?
Kameran hade den tagit med sig också.
Själv stod jag kvar på samma ställe. Rörde mig inte ur fläcken.
Skuggan jagade ett motiv.
Nu fokuserade den på en byggnad.
Plötsligt fick min skugga en åthutning av en annan skugga.
– Rätt åt den! tänkte jag.
Min skugga hade stått i vägen för den andra skuggan.
– Man kan ju inte rusa iväg så huvudlöst!
Den brydde sig inte om mig.

Landet framför oss

Skrivpuff: Ömson.
Ömsom här och ömsom där.

Hon stannar och vänder sig upp mot hans ansikte.
– Nu är han där igen, tänker hon sorgset.
Hans blick är frånvarande. Det svaga leendet ger ett avslappnat lugn över hans ansiktet.
– Den lugna fridens ansikte, brukar hon tänka. Det blir oftare och oftare han reser till landet framför oss. Han är helt omedveten om att jag är här.
– Jag är här! Kom tillbaka! ville hon skrika till honom
Han påbörjade sin resa utan henne.
Hon har ännu inte påbörjat sin resa.
Han lämnade henne ensam kvar.
Nu känner hon sig ensammare än någonsin.