Tidigare berättelser om Lisen – The diagnosed dreamer.

Lisen satt på bänken i solen och läste. En äldre man satt på andra änden av bänken. Han nickade till då och då. Som tur var stödde han båda händerna på sin käpp mellan benen. Lisen trodde att det hindrade honom från att falla framåt. Hade det funnits en annan ledig bänk skulle hon flyttat sig.

Boken hon läste hade en lång introduktion med många huvudpersoner. Men alla tycktes vara intressanta och väldigt olika. Lisen började redan undra hur författaren skulle knyta ihop alla dessa. Dock var hon inte mer inne i boken utan att vara medveten om människorna runt henne och vilka som passerade. Särskilt om det var någon intressant herre. Då flög fantasin och drömmarna iväg med henne.

Åh vad hon gillade denna förströelse. Kändes som hennes egen lilla hemlighet. Hon kunde ju vara hur vågad och fräck som helst. Inte satte hon gränser för sina tankar inte. Tvärtom var hon mycket road över sin egen nyvunna frigjordhet. Hon väntade bara på när hon skulle ta ett nytt steg i verkliga livet också.

Plötsligt reste Lisen sig. Hon blev sin egen skugga. En skugga som betraktade skeendet. Hon ser Lisen gå fram till en främmande man och kysser honom på kinden. På den skäggiga kinden. Mannen tar tag om Lisens armar och ser in i hennes ögon med undrande blick.
Lisens skugga hörde Lisen säga:
-Det var det minsta jag kunde göra efter drömmen om dig!
Lisens skugga visste inte vart hon skulle ta vägen i denna pinsamma situation. Hon valde att krypa in i Lisen och gömma sig.

Skrivpuff: Minst.