My Blue Shells

New partner

roaring down the beach
at the height of winter waves
mist clouds

© Jane Reichhold

stones and shells dancing tight
a new partner invites
/BR

roaring down the beach
at the height of winter waves
mist clouds
stones and shells dancing tight
when new partner invites

Carpe Diem 1358 #clouds.
Tan Renga.

iPhoto - Stones close to your Heart

Månen – kommer ej

Inspirerad av Magritte. Månen i en av sina faser. Jag fångas av motiv, tid, känsla, ….

sten
på fyra ben
kommer ej

Haikuer bara poppar upp i mitt huvud. Det är toppenkul. Ibland är de heltokiga. Det är helt ok.

vid randen

en sten på fyra ben

går bort

… den ena efter den andra …

i skymningen

serveras svårsmält

utan gäst

Ja jag skulle kunna hålla på. Bilden är helt fantastisk. Som synes är den från en Fbgrupp jag är. med i. Den dök upp igår.

”Sometimes when we touch”

… kan man ju inte låta bli att tänka när man ser dessa två träd. En mörk front och en ljus lovande himmel.
Vad får jag för haiku som poppar upp i huvudet vid denna bild då?

Photo @ Birgitta Rudenius

naturrum,
långt borta och nära
i samverkan

Just ‘långt borta och nära’ ligger mig varmt om hjärtat. Ett av mina favoritord är ‘beyond’. Ett annat ‘annorlunda’.

en vandring
strax förbi alla träd
i frusen tid

Tror den ovan har alla tre: årstidsangivelse, motsatser och överraskning. Plus möjlig flertolkning.

två kala grenar
växer ihop under skyn
i bruten tid

Vad är en bruten tid – Mellan molntung och klar himmel? Något som var men inte är längre?
Två kala grenar – bokstavligt grenar utan blad? Två oskyldiga? Två som möts med öppna sinnen?

Man kan tänka hur mycket som helst och upptäcker säkert fler tolkningar. Med ett fritt och öppet sinne kryddat med fantasi och en nyfikenhet att testa gränserna. För haiku.

Jag älskar frihet och utveckling – även när det gäller HAIKU.

Himmel och träd

Jag gillar att fotografera träd. Ur olika vinklar. Himmel så länge sedan jag var ute på fotorunda. I somras. Vad har jag gjort hela tiden. Hela hösten. I höstrusket. Överlevt. Så är det bara.

Två bilder från dagens skörd gillar jag särskilt. Detta är den ena. Absolut SOOC – straight out of camera. Inget photoshoppande. Gillade ljuset och himlens dramatiska skepnad. Här kändes den hängande björken som en slöja mellan mig och himlaspelet. Det runda molnet känns som ett frågetecken och väntar på en haiku.

Photo @ Birgitta Rudenius

in falling veil
naked branches sob
the heavenly blues

Både den mörka och den ljusa blå färgen är himlen. Fronterna var tydliga. Man kan alltså läsa ‘blues’ även som flera blå (nyanser). Haikuns dubbeltydighet. Vad var överraskningen då?

naked branches
sob the heavenly blues
a falling veil

Nu kom årstidsangivelsen med i ‘kala grenar’. Överraskningen då?

falling branches
reveil heavenly blues
the naked sob

Haiku – en lek med ord, känsla och karaktär.

Vilken haiku gillar du bäst?

Tanken smeker

Vilken är bäst?

tanken smeker
hjärtats saknad
i ett slag
***
i ett slag
smeker tanken
hjärtats sorg

Svårare att skriva svenska haikus. Jag gillar inte den ’torftiga’ stilen många lägger sig till med för att de tror de följer ’reglerna’. Jag tror inte man kan översätta en kultur, här den japanska poesin, utan att ta hänsyn till fler vinklar än bara ord. Jag har min stil. Känsla+motsatser+tolkningsmöjligheter är främst samt gärna årstidskoppling men ej nödvändig.

Men jag tycker det är inspirerande med många olika stilar!

Vilken jag själv gillar bäst? Den första 💙

Ny:

i varje slag
sjunger hjärtat
en sista vers