svartvitt

Street Photography - Tuk Tuk

Varande eller liv eller vad man ska kalla det.

Tidigare berättelser om Lisen – The diagnosed dreamer.

Lisen befinner sig i olika världar. Verklighetsvärlden som hon flyr ifrån så ofta hon kan. Drömvärlden som älskar och lever för. Hon har inte riktigt förstått själv hur det visar sig utåt. Lisen bara är. Är i stunden. Njuter i sin drömvärld. Helt bekymmerslöst.

Lisens skugga har däremot förstått. Men hon upplever det ändå förvirrande. Det är så nytt. Vad hände som utlöste detta beteende? undrar hon. Det måste ha hänt något drastiskt medan hon var gömd, och antagligen sov, inne i Lisen.

Lisens skugga tänker vidare att det är nog inte skadligt för Lisen. Möjligen skadligt för hennes relation till maken. Uppenbart är ju att Lisen njuter och mår bra i sitt nya varande eller liv eller vad man ska kalla det. Spännande är det och mycket oförutbestämt.

Lisens skugga måste erkänna att hon gillar sitt nya liv med Lisen.

Skrivpuff: Förstått.

Street Photography - In the hammock

Lisen ville inte bli funnen

Tidigare berättelser om Lisen – The diagnosed dreamer.

”Oliver skrattade, synbart lättad över att det känsliga ögonblicket var över.”
Arvet av Tamara McKinley.

Lisen såg honom genast. Hon gillade hans skägg och den där kroppen.
De hade båda, precis som på en given signal, släppt alla hämningar när de möttes vid parken efter Lisens lunch med maken. Deras blickar hade mötts och de var båda förlorade. De kramade om varandra. Kropparna trycktes mot varandra. De kysstes hejdlöst. Kysstes och kysstes. Som ett förälskat par i återförening efter en längre tid av saknad. Fast det var bara en stark åtrå. Hos båda. De åtrådde varandra oemotståndligt.
-Men här kunde de ju inte stanna! verkade det som båda tänkte och de gav sig in i parken mot närmaste lediga bänk.
Knappt hade de satt sig på bänken förrän de såg Lisens make halvspringande passera parken utan att se dem.
Maken tycktes leta efter Lisen.
Lisen ville inte bli funnen.
Hon vaknade omtumlad med ett skratt i öronen.

Skrivpuff:

Slå upp sidan 56. 
Skriv en text baserad på en valfri mening på sidan.
Berätta gärna vilken bok du valt.
Street Photography - Shooting

Jag bara testade

Livet är en plåga.
Dagen är en plåga.
Sömnen är en plåga.
Hösten är verkligen en plåga.
Mörkret kan vara en plåga
men samtidigt en befrielse.
Vemodet är en plåga.
Jag känner stor plåga medan
jag skriver detta.

Fy sjutton!

Livet är faktiskt ganska
kul
spännande
härligt
och mysigt.

Jag bara testade
hur det skulle kunna
vara plågsamt.

Skrivpuff: Plåga.

BW - View Chain Bridge and Parliament, Budapest

To cheat – put on a veil and hide

Suddenly I became
very tired.
The truth is
I am so fed up
with the veil
issue –
how it is
discussed.
From France, around the world
to Sweden.
The quality of the
debate is sadly low.
The satiric humor
is always a release.

To cheat is a kind of –
put on a veil
and hide
somewhat.

Daily prompt: Cheat.

Window reflection

Level of identifying

I hope I never will be
witness to a crime.
I would be a very bad
witness.
I can testify that
I have a poor
level of identifying
faces.
At the same time
I´m good at details.

Daily Prompt: Witness.

Street Photograph - After Sziget festival

My way

I turn to happiness when I realize and learnt something new about myself. Something that will make me better and more skilled in a way.
I just had such a moment.
Thanks to a photographer in a group I’m a member.

This was about cropping photos. At the same time it was a much bigger issue.

I know I am contrasts – ….

At the same time as I tend to stick to rules I also hate rules and snub them. It depends on what it is about – mostly.

In my head there are rules about how you are towards other people. Very very important rules. If people brake these ”rules” I react. Misbehavior towards children are worst! That’s about moral.

I’m very good at ”thinking out of the box”. I just cannot follow food recipes or knitting patterns – I just have to do it my own way. In my creativity I brake rules all the time.

Yet I discovered I didn’t when cropping photos! I was sticking to 2×3 3×2 3×4 and 4×3. Ups!

Nobody can tell me what to do – I must realize myself and I myself must want to – but I’m listening and watching very carefully, sometimes asking … then … always my way rules.

Thanks to JB!

Ps. Perhaps I should set up some rules for me to follow … ha ha …