m e m o r e r a
minnet
evighetsbegränsad
minneskapacitet
oordnat
rastlöst
enerverande
raderande
avvikande
Skrivpuff: Memorera.
Skrivpuff
Jag myser förtjust
Jag är förtjust i Richard Dawkins.
Han är charmig, kompetent och
ödmjuk men samtidigt
träffande slagkraftig
när det behövs.
Det behövs ofta.
Han bär sin frus handmålade slipsar.
Det är minsann förtjusande.
Slipsarna är förtjusande!
Jag myser förtjust.
Skrivpuff: Förtjust.
Ps. Kan avslöja att jag till och med gjort en Facebook-sida för att jag tycker han borde få Nobelpris. Vem lägger ner mest energi på att föra ut vetenskap och förnuft än Richard Dawkins!? Kanske Laurence Krauss – hans samarbetspartner i så fall 😉
Nu tror jag tyvärr inte Nobelkommittén besitter det mod som krävs 😦
En hund
filten var ruggig
vädret blev ruggigt
jag ruggar ihop migoch önskar jag hade
en hund
Skrivpuff: Ruggigt.
Här eller långt borta
Tidigare berättelser om Lisen – The diagnosed dreamer.
Lisens skugga börjar bli lite bekymrad. Eller i alla fall förbryllad över Lisens nya beteende. När hon befinner sig utanför Lisen är hon betraktare och ser vad som egentligen sker. När hon är tillbaka inne i Lisen får hon veta hur Lisen upplevde situationen. Då får hon del av drömmen inne i Lisens huvud.
-Det är omöjligt att hålla ordning på Lisen nu för tiden, tänker Lisens skugga. Är hon här eller långt borta? Är hon närvarande eller i sina drömmar.
När hon satt på den där bänken häromdagen befann hon tydligen sig på stranden i sina drömmar. Då hade hon varit ett instrument som spelades med känsliga fingrar. Ett instrument som hade partier av solospel i den symfoni som då skapades.
Det hade känts bra för Lisens skugga att få en förklaring på Lisens märkliga beteende men visst är det förvirrande, konstaterar hon för sig själv.
Skrivpuff: Hålla ordning på.
Han som fått den äran
Tidigare berättelser om Lisen – The diagnosed dreamer.
Lisen gjorde ett kast med huvudet så håret föll bakåt längs ryggen. Han hade precis lagt sin kind mot hennes ena bröst och lät sina läppar ömt nudda huden. Han lät den ena handens fingrar sakta glida ned i fåran mellan brösten mot det andra bröstet. Han gjorde det med en känsla som om han hanterade något ytterst värdefullt och det var han som fått den äran. Den andra handen och armen höll han stadigt runt Lisens midja. Två kroppar tätt tillsammans.
Lisen kände hans beröring i varje cell. Hon tyckte deras vik var ljuvlig. Vågorna skvalpade lugnt och tidlöst. Musiken var som balsam för själen. Välstämd och harmonisk. Lisen befann sig i ett tillstånd bortom tid och rum.
Lisens skugga hade full koll på skeendet men höll sig på avstånd. Hon fumlade med grenarna där hon stod gömd bakom syrenen och hon var tacksam att inga andra passerade i parken just nu. Lisens skugga hade aldrig varit med om något liknande innan och visste inte hur lång tid det skulle ta innan Lisen blev sitt vanliga jag igen. Hon misstänkte att det skulle dröja.
Skrivpuff: Fumlig.
Snälla Gud!
-Hallå Gud!
-Kan du inte svara!
-Även fast du inte finns!
-Jag har något mycket viktigt att prata med dig om!
-Mycket viktigt!
-Det rör människorna på jorden.
-Snälla Gud! Svara!-Du måste berätta för människorna – Du måste få dem att fatta!
-Säg att du inte vill vara ett påfund!
-Säg att du vägrar vara en påhittad Gud!
-Säg att det är fruktansvärt kränkande!
-Jag begriper ju att du blir förbannad på dessa jävla karlar som håller sina kvinnor i schack och skyller på dig.
-Visa dem!
-Visa dem att du inte accepterar detta längre!
-Visa människorna att de inte kan diktera villkor och skylla på dig!-Snälla Gud!
-Jag ber dig!
-Fast jag vet att du inte finns.
-Snälla Gud!
Ps. Du vet ju att jag inte brukar svära så då förstår du hur viktigt detta är för mig va’!?
Skrivpuff: Jag måste ringa.
Vad – egentligen
medan jag skrivet brevet tänker jag på hur jag ska komma till det där torget och nyheterna är på och berättar om nya våldsdåd och polisens brist på resurser medan jag kollar kommunala transporter på google och fortsätter skriva om skateåkarna i parken och motorcrosscyklarna i hörnan och skär en bit getost till riskakan som inte är gjord på ris utan majs och sesamfrön när nyheterna slår om till rapportering om de amerikanska presidentkandidaterna och jag känner hur trött jag är
Vad var det jag skulle göra egentligen?
Skrivpuff: Tankspridd.
Konsert i erotik
Tidigare berättelser om Lisen – The diagnosed dreamer.
erotisk – evig – endast – ettrig – ebola
Lisen hade ingen aning om hur länge de hade stått drunknade i varandra med blickar som aldrig tycktes vika av. En evighet kan upplevas i en endaste minut.
Kyssen hon hade givit honom på kinden hade sakta glidit mot hans örsnibb. Det var då han tog tag i hennes armar och tryckte henne mot sig. Det var då något hände och liksom slog till. Eller på. Greppet om hennes armar och sedan om hennes kropp kändes som om han aldrig ville eller tänkte släppa henne. Det ville inte Lisen heller.
Hon hade kapitulerat. Låtit sig akupunkteras av Eros ettriga pilar och gav sig helt hän. Lisen kände hans händer. Hon kände hans kropp. Hon kände varje cell fyllas med välbehag. Hon blundade.
De gungade sakta iväg som på ett hav. Hans armar höll henne. Hennes ben omfamnade honom. Hans händer bar henne. De lade till i en vik. Deras egen vik. Ensamma i varandra låter de kyssarna sjunga och fingrarna stämma alla instrument. De komponerar sin egen konsert. En konsert i erotik.
Lisens skugga visste att de var i parken. Att de hittat en bänk. Han satt på bänken. Hon satt i hans knä. Vänd mot honom och med benen omkring honom. De verkade tro att de var ensamma i världen. Lisens skugga betraktade dem. Hon tänkte att det måste finnas en typ av kärleksvirus som invaderar kroppen. Där endorfiner överproduceras och väller ut sitt välbehag. Ett slags tvärtomvirus mot det fasansfulla ebola.
Lisen njuter av konserten. I alla tempo. Just nu ett crescendo med da capo.
Skrivpuff: 5 ord på E – välj minst 2 och skriv om dem.
Jag tar alltid de 5 orden som dyker upp först och ocensurerat.
Kippa
Första gången jag var inne i en synagoga (tror jag) var ikväll. Europas största lär det vara också. Jag upplevde att den var mindre inuti och funderade en stund över det. Kom fram till att jag säkert inte såg alla utrymmen.
Det var mycket att titta på i inredningen och även alla installationerna inför konserten. Konstaterade att det inte fanns några pampiga målningar som det finns i kyrkor. Speciellt katolska. Men utsmyckningarna och glasarbetena var magnifika. Skönt utan kristliga konstverk och statyer tyckte jag. Numera blir jag mest förbannad när jag ser statypräster eller oljedukspräster med små barn. Med tanke på alla övergrepp inom kyrkan alltså. Från det ena till det andra …Mest fångade männens kippor min uppmärksamhet. Jag studerade mönster och material. Mannen framför mig bytte sin handvirkade mönstrade kippa mot en annan handgjord kippa med davidsstjärna på. Några hade sammet. Jag studerade hur de satte fast dem. Några satte spännet, som höll kippan, där fram. Några där bak. Då undrade jag hur de flintskalliga gjorde. Tänkte att de har nog någon slags tejp. Kippor tillhandahölls för de som saknade. De var av papper med kulturfestivalens logga på tillfället till ära. Tänk at fästa en papperskippa! Det var inte lätt förstod jag.
Jag vet att judar ofta undviker att ha sina kippor för att slippa trakasserier. Det arrangeras till och med kippavandringar hemma. Jag har funderat på att gå med i en sådan i Malmö. För att se vad som händer. Och för att jag är förbannad för att sådana trakasserier sker.
Själv har jag gått ur kyrkan och vill helst se på religion och religionsuttryck som kulturhistoria. Jag lyssnar hellre på Richard Dawkins än på någon präst. Jag anser att religioner är utvecklingshämmande och oftast av ondo för människor och att de borde skaffa sig en sund livsfilosofi i stället.
Det finns kippor gjorda av hår också.Min uppmärksamhet far och flyger mellan det lilla och det stora. Från detaljer till det övergripande och tillbaka igen. Så håller det på!
De som inte hade kippor hade olika modeller på hattar och mössor. En kvinna hade inte täckt sina axlar.
Skrivpuff: Uppmärksam.
Lisens skugga
Tidigare berättelser om Lisen – The diagnosed dreamer.
Lisen satt på bänken i solen och läste. En äldre man satt på andra änden av bänken. Han nickade till då och då. Som tur var stödde han båda händerna på sin käpp mellan benen. Lisen trodde att det hindrade honom från att falla framåt. Hade det funnits en annan ledig bänk skulle hon flyttat sig.
Boken hon läste hade en lång introduktion med många huvudpersoner. Men alla tycktes vara intressanta och väldigt olika. Lisen började redan undra hur författaren skulle knyta ihop alla dessa. Dock var hon inte mer inne i boken utan att vara medveten om människorna runt henne och vilka som passerade. Särskilt om det var någon intressant herre. Då flög fantasin och drömmarna iväg med henne.
Åh vad hon gillade denna förströelse. Kändes som hennes egen lilla hemlighet. Hon kunde ju vara hur vågad och fräck som helst. Inte satte hon gränser för sina tankar inte. Tvärtom var hon mycket road över sin egen nyvunna frigjordhet. Hon väntade bara på när hon skulle ta ett nytt steg i verkliga livet också.
Plötsligt reste Lisen sig. Hon blev sin egen skugga. En skugga som betraktade skeendet. Hon ser Lisen gå fram till en främmande man och kysser honom på kinden. På den skäggiga kinden. Mannen tar tag om Lisens armar och ser in i hennes ögon med undrande blick.
Lisens skugga hörde Lisen säga:
-Det var det minsta jag kunde göra efter drömmen om dig!
Lisens skugga visste inte vart hon skulle ta vägen i denna pinsamma situation. Hon valde att krypa in i Lisen och gömma sig.
Skrivpuff: Minst.
B_ live 