poetry

Purple Rain

I’ve had a wonderful day! It was promised rain. But at first I didn’t see any raindrops. I felt disappointment. But then … release … raindrops started to fall.
I had planned for cleaning my flat.

raindrops filled balcony
the promised sky was true to me
house is all shining

While cleaning I listened to Purple Rain. Endlessly playing Purple Rain from my Youtube list. Never before in my life I had this feeling-so-good spirit when I moved from room to room and left a shine all over.

Purple Rain – The only rain I like.

Times 3

Daily Prompt: Borrowed.

Borne Over Restless Rings Overcoming Wise Eternal Dogmas …
Brake Out Roaring On World´s Edgy Development …
Being On Right Road Of Watching Endless Days ….

***

I just borrowed a word
and made some more
words out of it
times 3

I like words … they are for using … go for it … you’ll like it … too!

Surprise

Daily Prompt: Disappointment.

A cinquain:

surprise
suddenly – sad
told – delivered – expressed
a bad moment indeed
disappointment

Seductive Nature

Carpe Diem Special #207 Sara McNulty’s third ”taste of nature”.
kikobun, haiku, tanka or haiga

acid bitterness
blended with vivid sweetness
I breathe my way

My bracelet is sharp pink. My black one broke down. My bracelet tells me how many steps and how long my walk was. My walks with my camera. Every days walkabouts. Up the hills. Down the hills. Over the bridges. Along the riversides. Stopping here and there. Shooting, examining, watching, studying, enjoying …. everything from the tiny little bug to the great view. Never a chance to be bored.

the tiniest tiny

Daily Prompt: Fog.

the tiniest tiny
conquer the greatest large
fog on its way

the tiniest tiny was originally published on PHOTO – POETRY – CRAZY ART

Otto – Dukat för Två

Skrivpuff: Kuvert.

blick för sitt mål
kuvertet rätt placerat
ej dukat för två

Marianne satt med en bok och låtsades läsa men Otto kände av vibrationerna från hennes spända väsen. Det var som om osynliga strängar bombarderade honom med oro. Han sneglade bort mot henne men hennes ansikte avslöjade intet.
Förrän posten damp ned på hallgolvet. Marianne reste sig snabbt men hejdade sig för ett ögonblick. Otto låtsades inte märka. Hon gick med bestämda steg och plockade upp posten. Han hörde henne sortera – som han antog – reklam, tidningar och annat.
– Annat! tänkte han, vad skulle det kunna vara?
Marianne kom tillbaka in i rummet och meddelade att det bara var den vanliga reklamen samt tidningen vilken hon räckte över till Otto. Otto vågade inte höja blicken när han tog emot tidningen. Han ville inte riskera möta hennes.
Marianne gick tillbaka ut i köket, hämtade vattenkannan och började vattna blommorna i de olika rummen.
Otto gick efter en stund ut i köket för att laga 11-kaffe åt dem. Det var när han skulle slänga det gamla filtret med sump som han såg kuvertet från landstinget.