people

Street Photography - Tuk Tuk

Varande eller liv eller vad man ska kalla det.

Tidigare berättelser om Lisen – The diagnosed dreamer.

Lisen befinner sig i olika världar. Verklighetsvärlden som hon flyr ifrån så ofta hon kan. Drömvärlden som älskar och lever för. Hon har inte riktigt förstått själv hur det visar sig utåt. Lisen bara är. Är i stunden. Njuter i sin drömvärld. Helt bekymmerslöst.

Lisens skugga har däremot förstått. Men hon upplever det ändå förvirrande. Det är så nytt. Vad hände som utlöste detta beteende? undrar hon. Det måste ha hänt något drastiskt medan hon var gömd, och antagligen sov, inne i Lisen.

Lisens skugga tänker vidare att det är nog inte skadligt för Lisen. Möjligen skadligt för hennes relation till maken. Uppenbart är ju att Lisen njuter och mår bra i sitt nya varande eller liv eller vad man ska kalla det. Spännande är det och mycket oförutbestämt.

Lisens skugga måste erkänna att hon gillar sitt nya liv med Lisen.

Skrivpuff: Förstått.

Street Photography - The Wine Glass

Här eller långt borta

Tidigare berättelser om Lisen – The diagnosed dreamer.

Lisens skugga börjar bli lite bekymrad. Eller i alla fall förbryllad över Lisens nya beteende. När hon befinner sig utanför Lisen är hon betraktare och ser vad som egentligen sker. När hon är tillbaka inne i Lisen får hon veta hur Lisen upplevde situationen. Då får hon del av drömmen inne i Lisens huvud.

-Det är omöjligt att hålla ordning på Lisen nu för tiden, tänker Lisens skugga. Är hon här eller långt borta? Är hon närvarande eller i sina drömmar.

När hon satt på den där bänken häromdagen befann hon tydligen sig på stranden i sina drömmar. Då hade hon varit ett instrument som spelades med känsliga fingrar. Ett instrument som hade partier av solospel i den symfoni som då skapades.

Det hade känts bra för Lisens skugga att få en förklaring på Lisens märkliga beteende men visst är det förvirrande, konstaterar hon för sig själv.

Skrivpuff: Hålla ordning på.

Kippa

Kippa

Första gången jag var inne i en synagoga (tror jag) var ikväll. Europas största lär det vara också. Jag upplevde att den var mindre inuti och funderade en stund över det. Kom fram till att jag säkert inte såg alla utrymmen.
Det var mycket att titta på i inredningen och även alla installationerna inför konserten. Konstaterade att det inte fanns några pampiga målningar som det finns i kyrkor. Speciellt katolska. Men utsmyckningarna och glasarbetena var magnifika. Skönt utan kristliga konstverk och statyer tyckte jag. Numera blir jag mest förbannad när jag ser statypräster eller oljedukspräster med små barn. Med tanke på alla övergrepp inom kyrkan alltså. Från det ena till det andra …

Mest fångade männens kippor min uppmärksamhet. Jag studerade mönster och material. Mannen framför mig bytte sin handvirkade mönstrade kippa mot en annan handgjord kippa med davidsstjärna på. Några hade sammet.  Jag studerade hur de satte fast dem. Några satte spännet, som höll kippan, där fram. Några där bak. Då undrade jag hur de flintskalliga gjorde. Tänkte att de har nog någon slags tejp. Kippor tillhandahölls för de som saknade. De var av papper med kulturfestivalens logga på tillfället till ära. Tänk at fästa en papperskippa! Det var inte lätt förstod jag.

Jag vet att judar ofta undviker att ha sina kippor för att slippa trakasserier. Det arrangeras till och med kippavandringar hemma. Jag har funderat på att gå med i en sådan i Malmö. För att se vad som händer. Och för att jag är förbannad för att sådana trakasserier sker.
Själv har jag gått ur kyrkan och vill helst se på religion och religionsuttryck som kulturhistoria. Jag lyssnar hellre på Richard Dawkins än på någon präst. Jag anser att religioner är utvecklingshämmande och oftast av ondo för människor och att de borde skaffa sig en sund livsfilosofi i stället.
Det finns kippor gjorda av hår också.

Min uppmärksamhet far och flyger mellan det lilla och det stora. Från detaljer till det övergripande och tillbaka igen. Så håller det på!

De som inte hade kippor hade olika modeller på hattar och mössor. En kvinna hade inte täckt sina axlar.

Skrivpuff: Uppmärksam.

KippaKippa

Street Photography - In the hammock

Lisen ville inte bli funnen

Tidigare berättelser om Lisen – The diagnosed dreamer.

”Oliver skrattade, synbart lättad över att det känsliga ögonblicket var över.”
Arvet av Tamara McKinley.

Lisen såg honom genast. Hon gillade hans skägg och den där kroppen.
De hade båda, precis som på en given signal, släppt alla hämningar när de möttes vid parken efter Lisens lunch med maken. Deras blickar hade mötts och de var båda förlorade. De kramade om varandra. Kropparna trycktes mot varandra. De kysstes hejdlöst. Kysstes och kysstes. Som ett förälskat par i återförening efter en längre tid av saknad. Fast det var bara en stark åtrå. Hos båda. De åtrådde varandra oemotståndligt.
-Men här kunde de ju inte stanna! verkade det som båda tänkte och de gav sig in i parken mot närmaste lediga bänk.
Knappt hade de satt sig på bänken förrän de såg Lisens make halvspringande passera parken utan att se dem.
Maken tycktes leta efter Lisen.
Lisen ville inte bli funnen.
Hon vaknade omtumlad med ett skratt i öronen.

Skrivpuff:

Slå upp sidan 56. 
Skriv en text baserad på en valfri mening på sidan.
Berätta gärna vilken bok du valt.
DEPO dancers, Budapest

Performance art

The best shivers of all
without any doubt
is the shiver that goes
right through your bones
and shake up your spine
make you feel
the greatness of
artisteri when
enjoying
performance art.

Daily Prompt: Shiver.

Street Photography - Shooting

Jag bara testade

Livet är en plåga.
Dagen är en plåga.
Sömnen är en plåga.
Hösten är verkligen en plåga.
Mörkret kan vara en plåga
men samtidigt en befrielse.
Vemodet är en plåga.
Jag känner stor plåga medan
jag skriver detta.

Fy sjutton!

Livet är faktiskt ganska
kul
spännande
härligt
och mysigt.

Jag bara testade
hur det skulle kunna
vara plågsamt.

Skrivpuff: Plåga.

The Falconer's Hawk

Some days

Some days are great.
Some days are …
not so great!

A great day
is a day
with lots of
quality photos.

Today wasn’t
a great day
so I’m so sad!

And disappointed!

Some days …!!!

The best from today …

Street Photography - The falconer Péter, Szabina and the hawk Ulf

… and Mark I sure wanted I could make you justice – you were great!
I was not good-enough in the circumstances with light and so on …
Sadly, I had the wrong lens for this moment.
So sorry! But you were just awesome with your bike!!!

Street Photography - Mark, The Biker