Carpe Diem #709, God Realisation.
a present father
teaches daughters to believe
believe in themselvesgood daughter
appreciate him
for wisdommy father was wise
I learnt to believe in me
need no other dadI love my father
present wise loving always
for us three sisters
Me and my dad. I think I was 3 years here.
Något livsviktigt för artister och konstnärer tror jag …
”5. Avskildhet
Till skillnad från ensamhet, så kan avskildhet vara något positivt. Något man uppsöker med mening, snarare än att man undviker det. Avskildheten leder till mer frihet, kreativitet och massor av andra positiva saker.” SVT
Själv är jag nog en sådan som alltid befinner mig i någon slags ”avskildhet” vilket jag alltid gillat. Ensamhet för mig är inget negativt. Ensam med mig själv är snarare spännande än långtråkigt.
Samtidigt tycker jag att människor är det mest spännande som finns. Människors tankar, uttryck och beteenden. Jag gillar att vimla runt bland människor – jättemycket faktiskt. Kan sitta i evigheter och studera människor. Tillsammans med kameran blir det en dubbel upplevelse. Både i nuet och senare vid datorn.
Jag kan vara mycket social när jag vill – bara jag slipper att vara på ett sådant där ”ytligt jargongmässigt” sätt – jag kan men jag gillar det inte.
Mångfalden mänskliga uttryck i världen – kulturlivet – de kreativa uttrycken – I love it! Tänk om världen kunde överfyllas med konstruktiv kreativitet.
Dränka det destruktiva! (Dränka talibanstyren, al Qaida, IS, Boko Haram, al Shabaab ….sharia … ja alla dödens och amputerandets rörelser. Allt det människofientliga.)
Leve kreativiteten!
En hyllning till ”avskildheten” – som kan fångas och upplevas var som.
Skrivpuff: Modlös.
Vaknade. Ville inte stiga upp. Bara ligga kvar och vara. Tänka fritt som ett sorglöst virvlande löv. Inte bli störd. Utestänga invänd. Bara vara. Vara jag. Vara själv. Själv med mina tankar. Tankar som är friare än jag.
Tänk om man vore en tanke. Det virvlande fria. Vill vara. En fri tanke.Men det är jag inte.
Det går ju inte.Nu tänker jag avsluta
med en passande
suck.
Skrivpuff: Overkligt.
Det var ofattbart. Jag förstod ingenting.
Hur kunde det vara så att min skugga gick iväg utan mig?
Kameran hade den tagit med sig också.
Själv stod jag kvar på samma ställe. Rörde mig inte ur fläcken.
Skuggan jagade ett motiv.
Nu fokuserade den på en byggnad.
Plötsligt fick min skugga en åthutning av en annan skugga.
– Rätt åt den! tänkte jag.
Min skugga hade stått i vägen för den andra skuggan.
– Man kan ju inte rusa iväg så huvudlöst!
Den brydde sig inte om mig.
Onsdagstema: Vårstök.
Hur har ni det med tatueringar? Hör det till i vårstöket? Kroppens vårstök.
Vi har fått en sådan här verksamhet på gatan och det skulle inte förvåna mig om jag gör ett besök där innan sommar och bad. Jag har ingen nyckelpiga än men väl 4 Blåvingar samt en evighet och 4 hjärtan. En Blåvinge fick jag av barn och barnbarn i 50-årspresent (ja det var länge sedan). De andra tre är mina barn. Hjärtana är förstås barnbarnen.
Skrivpuff: Talang.
Jag kände saknaden
Den grep tag
Förlamade
Ögonblicket frös
Jag med
-Kommer jag att dö nu? tänkte jag.
-Ja, det gör jag!
Hittar jag den inte
igen
dör jag.Jag måste hitta min talang!
Jag känner mig
slukad
men inte
uppslukad
Det är lätt
i Youtub
Ibland av
musik
En annan gång
av dans
Idag av
debatter.Jag har konsumerat
och kanske blivit
lite
uppslukad.
ögonen rinner
näsan rinner
halsen brinner
huvudvärk i
hela kroppen
ömklig
visten
osocial
näsdukshögen
växer
och växer
trött
ont
vill inte
vara förkyld
vill inte!
Skrivpuff: Glömma.
en fru och tre barn
han bara stod där se’n gick
fyra barnbarn serHon sprang, sprang för livet, vettskrämd att bli infångad, vek av, lurades, smet in, gömde sig, hoppades, nej, han närmade sig, han upptäckte henne, hon gav upp, visade sig, alla trodde det var slut nu, när hon var hittad, igen, men nej, hon smet, i rätt ögonblick, sprang, sprang, sprang, för livet.
Hon sprang rakt ut i världen.
Utan förföljare.
Skrivpuff: Nyfiken.
Greta drar koftan, som är för liten, hårdare omkring sig. Idag blev hon lurad av solen. Idag har hon definitivt för lite kläder på sig. Idag är verkligen inte som igår.
– Attans också! säger Greta argt och tyst för sig själv.
Hon vill inte gå hem efter jackan utan fortsätter målmedvetet till torget och marknaden.Hon fryser. Solen skiner. Det blåser kallt. Jädrans kallt. Koftan är för liten och räcker inte om hennes runda barm. Hon härdar ut. Tar sig frysande runt stånden ett varv. Glada färger och allehanda hantverk. Sedan alla matstånden. Det lagas ungersk mat och Greta är som alltid nyfiken på vad de har att servera. Folk sitter påpälsade vid de enkla borden med öl framför sig. De flesta äter soppa. Gulasch i en stor brödbulle.
– Mmm, ser gott ut … och värmande, tänker Greta, men konstaterar att det ändå är för kallt.
Hon slinker in på H&M bara för att bli besviken över att inte hitta någon billig och varm tröja.
Inte ens på herravdelningen.
– Jag är i alla fall glad för er, ler Greta inombords.Hennes blick vilar nöjt på de glittriga svarta nymålade naglarna.
B_ live 