in some forests
lots of arms stretching out
but no hands

Daily prompt: Forest.
SEKTEN på Dimön av Mariette Lindstein, sid 185.
”Se livet som ett spel, ta det inte så allvarligt. Andra människor är bara spelpjäser.”
En utmaning att testa, tänker jag. Samtidigt inser jag att det kräver en ganska låg dos av empati – kanske ingen förmåga alls att leva sig in i andra människor. Jag har säkert alldeles för hög inlevelseförmåga. Den tar ofta tag i mig. Särskilt när det gäller barn. Jag ser genast vem i ”rummet” som inte mår bra. Vem som känner sig vilsen och bortkommen även om de försöker dölja detta. Jag dras till dessa och till de som är annorlunda. Ibland känner jag mig vilsen och bortkommen.
Ja på sätt och vis är vi spelpjäser. Eller hur? Vissa bestämmer sin väg själva och andra blir förflyttade hit och dit. Några slås ut och andra slår ut. Andra åter tycks helt oberörda av det som sker runt omkring.
Närmast tänker jag på ett schackspel men varför inte monopol med strykjärn, sko och hatt? Jag stannar vid schackspelet. Det känns så klassiskt passande.
Jag är tornet i hörnan. Jag har uppsikt och betraktar.
Jag står stadigt på fast mark. Ingen kan rubba mig.
När det behövs agerar jag. Med kraft.
Så trivs jag.
Skrivpuff: Tag en bok, slå upp en sida, välj en mening … inspireras.
Bud – Betrakta – Besvara – Befinna – Bevandra
Det finns bud på att detta kan bli en riktig utmaning. Jag befinner mig just nu i funderingarnas fäste. Där undrar man över både stora och små frågor. Det är frågor som inte är helt lätt att besvara men de kan ändå få svar. Ett svar att tänka vidare omkring. Många frågor kräver många svar innan de är besvarade. Andra låter sig förbli obesvarade. Jag är inte så bevandrad i teologi men jag gillar att fundera.
vem är Gud
som stavas med stort eller litet g
söker ditt svar
Ja jag ställer alltså en fråga. Kanske vill och kan du ge ett svar. Kanske kan och vill du även besvara min fråga.
Vad vem är gud för dig?
Jesus däremot är jag mycket nyfiken på. Jesus vill jag betrakta som en filosof och verkligen en god människa. Som liten tyckte jag att berättelserna om Jesus var trollbindande och spännande. Jag har mina klisterböcker från Missionskyrkans söndagsskola kvar i gömmorna. Tror jag.
En tro som kan bli bekräftad eller förkastas.
Ps. Detta skrivet efter att jag precis börjat lyssna på Tomas Sjödins bok Den som hittar sin plats tar ingen annans. Den handlar om lärjungen Tomas – Tvillingen – inte tvivlaren – som jag faktiskt också är mycket intresserad av. Även av hans evangelium – hans ord.

Skrivpuff: Fem ord på B – minst två av dem i texten.
Jag brukar ta en sväng – eller flera – om porträttmålarna på torget. De är fyra. Tre män och en kvinna. De erbjuder turisterna både karikatyrer och verklighetstrogna porträtt. Jag studerar deras stilar och tekniker. Sättet de bygger upp sina bilder.
allt börjar
med en genomtänkt linje
sedan några små
Kvinnan tar verkligen ut svängarna i sina karikatyrer. Hennes kunder blir alltid fulla i skratt. Särskilt de grupper av unga män som ofta är lite extra glada. Öl är ju gott och billigt här.
En av männen är bra på både och … och tar lite mer tid på sig. Han föredrar mjukhet 9B på sina stift men använder även 8B.
i känslan
fångas det uttrycksfulla
mjukt och fint
En annan av männen är imponerande duktig på porträtt. Jag blir alltid så fängslad av hans arbete med penna och hand. Han är inte på plats varje dag.
Den tredje mannen har jag inte sett ha en kund ännu. Han frågar varje gång om jag inte vill sitta ner. Och var jag kommer ifrån.
– Det spelar ingen roll, svarar jag som känner mig som europé i detta folkhav.
Ja och som smålänning förstås, men det säger jag inte.
Skrivpuff: Sättet.
Vädret är underbart. Helt underbart! Som en svensk högsommar. Omgivningarna vackra och bjuder på spännande upplevelser i varje språng. Oändligt många att utforska. Gatorna fyllda med mångfaldens mångfaldiga folk. Ibland kan jag ana mig till vilket språk som talas och det är många. Just nu italienska, kinesiska och ryska. Det varierar i tiden.
Jag går och går och som tur är kommer jag aldrig fram. Det finns alltid ett nytt mål bortanför det närbelägna.
Ett glas rosé skulle smaka var det något som sade inom mig. Jag slank ner på en stol – på Anna Café – mellan blomsterarrangemangen. Satte mig tillrätta och sökte mig in i min status av osynlighet. Ungefär som vore jag en krukväxt. Bland alla människorna och ljuvliga blomster.
ett glas rosé
serverat med en förförisk glimt
dessa mörka ögon
En stund att hålla kvar. En stund att leva i. En stund att minnas länge.
När det bara fanns några droppar kvar i vinglaset, men mer i vattenglaset, slank en oborstad kvinna ner vid mitt bord. Jag hade ju inte lämnat det! Bara betalat för att kunna slinka iväg när jag ville. Nu ville jag inte lämna det.
Kanske var det krukväxten kvinnan såg. Den behövde lite mer vatten.

Skrivpuff: Jag var bara där, som en krukväxt.
Med tankar som flyger
och plötsligt griper tag
den sköna stunden vänder
ögon som tåras
nyss en mysig konversation
nu ett sorgligt konstaterande
tårar tränger på
hur kom det sig egentligen
när vände det
vill inga tårar få
för en så’n sak
men varför slutade jag
egentligen
att skämma bort mig?
Skrivpuff: Svar.
Daily Prompt: Disrupt.
With thoughts flying
and suddenly grabbed
the beautiful moment turns
eyes filled by tears
just a cozy conversation
now a sad statement
tears running
how did it actually come
when did it turn
do not want any tears
for such a thing
but why did I quit
actually
to spoil myself?