Carpe Diem #875
the journey continues: iris leaves; summer grass.
the fragrance of grass
always enchants so deeply
everything was gone

Carpe Diem #875
the journey continues: iris leaves; summer grass.
the fragrance of grass
always enchants so deeply
everything was gone

Carpe Diem Special #178 Michael Dylan Welch’s ”first day of school”.
reading and learning
knowledge written now and then
long time since first day
Carpe Diem #842 – Tanabata Festival.
Autumn Steps entered
Coloring World in Fire
Summer died sighing
Skrivpuff: Vision.
– ”I just want to tell you something important”
– I listen 😊
– ”I like your style and your way of living your life! You are doing very well!”
– Thanks! I am so happy you stopped me to tell me! So very happy!!!
Skrivpuff: Leta.
Nu behöver jag inte leta längre!
Jag har funnit Dig.
Efter vårt fjärde möte …Du kom
vi skrattade
och levde ut
älskade
älskade utan
tid och rum
kysstes
åh dessa kyssarDu har gått
din vän väntar
klockan elva
tågetJag känner din doft
doften av dig
berusande mig
njuter
in-njuter
saknar
Dig
Du skrev:
”……..”
Jag skrev:
”jag vill”
Vill vill vill!
Mitt hjärta ropar …
… sin längtanSnart träffas vi igen

Bilden från Fotoutställning på Tylösand Hotell, Lennart Nilssons bilder.
Skrivpuff: Skratta.
Linda trodde att hon aldrig skulle kunna skratta igen. Inte le heller. Livet hade farit mycket hårt fram med henne. Rånarna hade bragt hennes föräldrar om livet på ett omänskligt grymt sätt. Hennes man hade tagit livet av sig när han blev friställd och inte trodde sig kunna försörja sin familj. Detta hade han gjort dagen efter hon berättade att hon väntade deras gemensamma barn.
Tack vare det väntade barnet hade Linda orkat fortsätta att leva. Hon kunde till och med se framåt i några få ljusa ögonblick.
När barnet föddes visade det sig att det hade ett allvarligt hjärtfel och hjärtat gav upp den tredje dagen.
Linda var tillintetgjord. Hon slutade leva och existerar genom dagar och nätter numera.
Hur ska hon kunna veta att livet – även för henne – väntar just runt hörnet?