Författare: B i r g i t t a

Sometimes I like what I see – then I shoot! – Sometimes I don't like what I see – then I shoot too!

The sky edition

Inbillar jag mig eller?

Är molnen och himlen renare och friskare? Nu i coronatiden. Jag upplever helt andra färger. Mycket sunt klarare.

In corona time – clouds tribute novel freshness – the sky edition.

i corona tid

sjunger molnen topp rent

i himmelsk samklang

Epic forest of Småland

Tanken som fyller mig med oerhörd värme är tanke på min barndoms skog runt Grävlingetånge i Småland. Blåbär och kantareller. Barkning och kvistning av stockar. Och inte minst fikastunderna med käraste farbrorn och fastern. Så mysigt vi levde i svettens anda. Förevigad värme som bränner kärleksfullt i mitt hjärta.

en liten tuva
med blåbärsris i djupet vackra
smålandsskogen

Skrivpuff: Bränna.

HAIKU – japansk vers i tre delar med mer eller mindre fria regler.

HAIGA – haiku och bild.

HAIBUN – prosa med insprängda haiku.

Jag vill utveckla mitt haiku skrivande och är med i Sv HAIKU sällskapet.

Ett annat cosmos

i ett annat cosmos

blir drömmar till guld

som kan bäras

Skrivpuff: Guld.

HAIKU – japansk vers i tre delar enligt vissa mer eller mindre fria ‘regler’.
HAIGA – haiku kombinerad med bild.

Jag vill utveckla mitt haiku-skrivande och har precis gått med i Svenska HAIKU sällskapet. Jag tycker det är svårare att skriva bra haiku på svenska. Tycker de blir lite ‘torftigare’ men det är antagligen bara ovanan.

Självbevarelsedriftens 2 ansikten

Bara något jag började fundera omkring …..

Jag tänkte först på mig själv … på mig själv i en relation …

– Hur bra är jag egentligen på att uttrycka mina behov? frågade jag mig själv.

Man behöver vara lite egoistisk eller egocentrerad för att ‘släppa den andre utanför’ och bara tänka de egna behoven, tänkte jag. Man behöver liksom en egoistisk gen. Jag saknar en sådan, tror jag.

I stället har jag en gen för anpassning och att ‘finna mig i situationen’. Den genen är stark för att inte säga kraftfull. En typ av överlevnadskraft.

Det ser jag som självbevarelsedriftens ena ansikte.

Det andra ansiktet är där den genen finns som ser till den egna individens behov med förmåga att utestänga den andres behov.

Jag ser inte detta som något konstigt – bara som olika sätt vi människor kan fungera på. I vår tid bryts många äktenskap. Människor klarar inte längre av att forma sina liv tillsammans på ett uthålligt sätt.

Man ger upp – kanske alldeles för lätt – eller borde man tänka mer kortsiktigt – inte tänka i termer av ”tills döden skiljer oss åt”. Nåja det är en annan frågeställning i sammanhanget.

Viktigt tänker jag … är det att lära känna sig själv, sina reaktioner, sina behov … och i en relation lyfta dessa med varandra på ett konstruktivt öppet sätt.

Full i fan

När jag är ute på en fotorunda i trollsländeområdena blir jag ofta full i skratt. I alla fall riktigt uppmuntrad. Det känns som trollsländorna spexar med mig. De följer mig, landar ytterst på en gren framför mig och gör en piruett. Jag tar bild efter bild. De putsar sig så hela ‘ansiktet’ dras upp och ner som hade de en mask på sig. Jag ler och skrattar. De följer efter mig och är som vore de full i fan varje gång.

I stadsparken hade vi en träffpunkt. Där tog jag min bästa bild någonsin på ett fulländat parningshjul. Dock inte bästa skärpa på hjulet och flicksländorna.. Den vassruggen är nu nerhuggen. Vi har nya träffpunkter. Det har även hänt att mina vänner hälsar på i rabatten nedanför min balkong.

när du ler
och vingfästet håller
kan jag flyga

Jag gill mycket mer att vara förföljd av trollsländor än mygg.

Ps. Trollsländan nedan är hemmahörande på en vingård i södra Ungern. Där var det fullt hålligång.